”Man är inte sjukare än man känner sig”.
Vet ni vad det betyder? Det är inte solklart, ironi är svårt. Det är väl ironi?
Alltså: Menar dom att man inte skall känna efter så mycket – om man gör det, känner efter alltså, så känner man sig också sjukare? Fast man inte är det.
Betyder det också att om man till exempel har migrän, mår mycket bättre av att inte tänka på det, och inte prata om det, inte ”känna efter”?
Går det över, bort, eller blir värken mindre?
”Om jag inte tänker på det så ofta så känner jag mig inte heller så sjuk – så ofta”
Oftast tänker jag inte alls på att jag har lite hjärtflimmer och en aorta som expanderar och ständig hotar att spricka (om jag gör fel saker), och det är så klart som så att om jag inte tänker på det så ofta så känner jag mig inte heller så sjuk – så ofta.
När hjärtat hoppar och skuttar som fan när man skall till att sova, så är det ändå rätt svårt att tänka bort det. Som när man vaknar i vargtimmen och tänker på den där stora taskiga aortan man har – det är svårt att somna om ibland. Ibland rätt ofta.
Kan gå omkring i två veckor och känna mig glad och frisk, ser att min dosa behöver fyllas på, hämtar medicinerna, ställer upp dem framför mig och börjar dela: Bara åsynen av alla dessa burkar och askar gör nu att jag plötsligt mår mycket sämre. ”Ta mig, ät mig, annars blir du jättedålig”.
Om några dagar skall jag få en pacemaker inopererad. Jag har haft en oherrrans massa olika tillbud med min kropp, oräkneliga incidenter, operationer, gipsningar, hemska undersökningar, men ändå kan jag samtidigt intala mig att jag varit ovanligt frisk under ett långt liv.
Det är ju inte sant, men det känns så. Och då har jag sannerligen inte behövt någon som ställt sig framför mig och överlägset sagt: ”Du är inte sjukare än du känner dig”.
När jag fick besked om att det vore bra med den där pacemakern så kände jag mig plötsligt väldigt gammal.
Fick också besked om att mina hjärtsviktsvärden var höga. Och mamma gick bort för några månader sedan, det var begravning, på det röja och tömma lägenhet, och hinna sörja – och mitt i skiten fyllde jag sjuttio (kan knappt säga det högt). Jag kände mig plötsligt mycket mycket sjuk, dålig, slut, färdig.
Vilket jag gjorde i flera veckor, ända tills jag var så utmattad att jag inte längre orkade tänka på det, tänkte på annat, gjorde annat – tog en dag i sänder.
Summa summarum: Känn dig hur sjuk du vill, när du vill och hur du vill. Ibland blir det bra. Ibland inte så bra. Vad de andra idioterna säger skall du bara ge fan i.
