”Det är bara skit att bli gammal” har man hört från barnsben. Läst om i böcker, sett på film, gråtit till på dokumentärer.
Det har ändå aldrig gått in. Någon enstaka gång kanske, när en sjuk släkting, en mormor eller farmor, har haft det svårt och man har kunnat känna lidandet i realtid, bara på armlängds avstånd.
Som med min egen mamma nu, på sitt hundraförsta år. ”Hon är bara som ett skal”, som min svåger T sade häromdagen. Själen är där, hjärtat slår, vi pratar om det mesta.
Häromdagen åkte hon rullstol till Halvars kiosk i Norrköping. Glassklassiker i Norrköping.
Det är inte alltid kul att åldras, men det är en del av livet. Spoilervarning: Först föds man, sedan dör man. Jag med. Och du med.
”Vad klockan är skiter man bara i”
När man blir lite äldre, iallafall i Sverige, och äldre blir man som sagt om man har tur här i livet, är kanske livet rent av som allra bäst. Faktiskt. Det kunde vara lite mer, men det kommer pension, det finns pensionärspriser på allt, man får vård, man får leka med barnbarn – och lämna tillbaka dem så fort de blir griniga. Sista minuten på tåget är nästan gratis.
Man får vuxna barn – och inser att vuxna barn är minst lika kul som små barn. Det är som om man får tänka igenom hela sitt liv, igen, och nästan leva om en del.
Jag jobbar lite fortfarande, men blir jag trött lägger jag mig en stund och sover. Vad klockan är skiter man bara i. Pressbyrån på t-centralen har pensionärspris på bryggkaffe och bulle förresten. Jag bryr mig också mer om världen som äldre, precis som när jag var ung och radikal, vetgirigare har jag aldrig varit.
Enligt all statistik mår äldre bra, långt in i ålderdomen, att de skulle vara ensamma är också en myt. De flesta svenska äldre känner sig inte ensamma, men en grupp om 10–12 procent känner sig inte bara ensamma, utan är verkligen ensamma. På riktigt. De är ensamma, deprimerade och många är suicidala. Det är ett allvarligt samhällsproblem, men de övriga 88 procenten känner annorlunda.
LÄS ÄVEN: Johan Croneman: Var folk lika trötta på 50-talet, eller pratade man inte om det?
Ge förresten fan i att klumpa ihop alla äldre. Ni minns hur det var under pandemin: ”Vi måste ta hand om våra sjuka och sköra”, det vara alla mellan 65 och 100 visade det sig. En ungefär lika homogen grupp som den mellan 20 och 55. Eller hur? Efter 60 år är man ”gammal” och bör behandlas som sådan. Ge oss en injektion kanske?
Man får lust att skjuta någon.
Risken att dö i en åldersrelaterad sjukdom ökar för varje år, självklart, men det är nog det enda som är riktigt värdelöst med att bli äldre. Det är detta med kroppen.
Och ny spoilervarning: Kroppen släcker sakta ner, och det är riktigt jobbigt att stå inne i sin egen kropp och följa den processen varje dag. Man tänker allt oftare på det, trots att man inte vill. Och tänker man inte på det så blir man påmind.
Jag blir bara roligare och smartare med åren. Men måste kroppen bli så ful och trist? Vilken idiot kom på den idén?
