Maria brinner för att skapa nytt av gammalt: ”Det är kul att sy av gardiner och dukar”

Sånglärkorna sjunger över fälten vid Svanesund på Orust. Utsikten från den avstyckade bondgården är lantlig och trots att vi befinner oss i Göteborgs skärgård anar vi inte ens havet.

Här bor Maria Schmidt Larsson, industridesignern som alltid äskat att sy och som i samband med pandemin skrev boken Textil redesign till nytta och nöje.

– Jag vill med min bok inspirera andra till textilt återbruk. En stor del av de kläder som produceras används aldrig. Det är ett fruktansvärt resursslöseri, säger hon.

På gården där hon bor tillsammans med sin man Ulf har hon sin ateljé och sitt stora tyglager i källaren. Det är här hon tänker ut nya användningsmöjligheter för begagnade textilier och kommer på nya mönster.

– Tidigare köpte jag mycket på second hand, men det behöver jag inte längre. Andra kvinnor som rensat sina garderober kommer till mig med sina gamla plagg, berättar hon.

I hennes ateljé finns flera exempel på vad hon har återbrukat och sytt om under åren, till exempel den vändbara blommiga jackan med raglanärmar där hon har sytt på praktiska fickor på båda sidorna. Eller hennes bekväma kimonomodell som kan sys av gamla avlagda dukar eller gardiner.

– Min avskalade kimonomodell är mer lik det japanska originalet än det som modeindustrin skapade när det kom till västvärlden.

---

LÄS ÄVEN: Karoline syr kläder av påslakan: ”Man kan sy många saker väldigt billigt”

---

En stor miljöbov

Det är ett starkt miljöengagemang som fått Maria att brinna för återbruk. En blåmönstrad keps, som hon sytt av en av hennes mans gamla T-shirtar, symboliserar på ett bra sätt hennes strävan.

– Visste du till exempel att en T-shirt används och tvättas ett tiotal gånger innan den slängs? En del plagg som vi köper används bara ett fåtal gånger innan det förpassas till soptunnan eller hamnar längst in i garderoben där de sedan får ligga oanvända i flera år.

Enligt statistik från Naturvårdsverket köpte varje svensk 14,8 kilo nyproducerade kläder och textilier under 2021. Det är en ökning med 1,3 kilo om året jämfört med perioden 2015–2019.

– Och då ska man komma ihåg att textilindustrin är en av de största miljöbovarna. Ju mer jag har läst om vilken stor miljöpåverkan som den har, desto mer har jag velat bidra till att den minskar.

Maria vill sprida budskapet att det är roligt att sy om och återanvända istället för att bara köpa nytt hela tiden.

– Jag tror att många handlar nytt regelbundet för att de tycker att själva sökandet efter nya kläder är spännande. Jag vill ändra attityderna så att det ska uppfattas som roligt att laga och ändra plagg som redan finns, säger hon.

– Jag tycker det är roligt att skapa något eget. Genom enkla medel, som att sy på färgglada knappar eller sy fast ett litet smycke mellan knapphålen, skapar man något helt unikt som ingen annan har.

---

LÄS ÄVEN: De ses för att sticka och dricka: ”Ibland babblar vi, ibland är det knäpptyst när alla koncentrerar sig”

---

Uppväxt i textilindustrin

Maria har själv sytt i stort sett i hela sitt liv. Man kan säga att hon växte upp bredvid en symaskin i Ulricehamn.

– Båda mina föräldrar arbetade inom textilindustrin och min morfar sålde symaskiner. Jag var ganska stor innan jag förstod att alla mammor inte arbetade som sömmerskor, säger hon med ett leende.

Hon var inte gammal när hon fick sin första egna symaskin, en engelsk Vulcan minor. Det var en liten röd sak som var avsedd för barn.

– Men den klarade inte att sy de dockkläder jag ville ha så jag använde mammas istället.

Av olika anledningar blev det dock inte en framtid inom textilindustrin för Marias del. Hon utbildade sig istället till industridesigner och arbetade först med maskiner innan hon gick över till livsmedelsförpackningar.

– Jag jobbade främst med småskaliga livsmedelsproducenter och det höll jag på med fram till pandemin. I samband med den pensionerade jag mig själv.

Men det innebar inte att hon slutade jobba, tvärtom. Nu fick hon tid över för att skriva klart boken om textilt återbruk och en hållbar garderob.

Maria vill vrida tillbaka klockan ett par generationer till en tid då kläder och andra textilier sågs som något som kunde återanvändas på olika sätt, antingen genom att helt enkelt lagas eller sys om.

– Jag tycker själv det är roligt att följa modets svängningar och det är ganska enkelt att med små medel sy upp, korta in eller förlänga kläder så att de blir mer moderiktiga.

Ett plagg blir flera

Ett av hennes knep är att kombinera flera plagg till ett. Hennes kappa i grått och svart har hon sytt av två olika kappor som hon köpte begagnade för 20 kronor styck. Sidenfodret kommer från en klänning som dottern köpte i en second hand-butik.

Av gamla gardiner och dukar syr hon förutom kimonos även jackor. Hon har skapat ett par basmönster och när hon hittade en figursydd klänning sprättade hon helt enkelt upp den.

– På det sättet fick jag ett mönster. Sedan sydde jag ihop den igen.

Under arbetet med att laga och lappa gamla kläder kom hon i kontakt med den japanska broderitekningen sashiko, vilket betyder ”litet stygn” och som på svenska brukar kallas förstygn.

– Jag blev fascinerad av tekniken och använder gärna detta lilla stygn när jag syr fast lager på lager med tyglappar.

---

LÄS ÄVEN: I sashiko finns inga rätt eller fel: ”Om lagningen fungerar spelar det inte så stor roll hur det ser ut”

---

Ett av Marias signum är den lilla hästen som hennes mamma sydde på 50-talet. Den har hon nu sytt ett 50-tal exemplar av återbrukat tyg.

Intresset för återbruk ha spritt sig och Maria har de senaste åren lett en studiecirkel och hon har även hållit i kurser i bland annat sashiko. I slutet av maj anordnas en modevisning med återanvända kläder i Kulturhuset Kajutan i Henån på Orust.

– Återbruk är helt enkelt kul och gamla kläder är något man ska vara rädd om.

Artikeln publicerades först hos Hemmets journal.