När de svenska häxprocesserna förs på tal brukar intresset alltid fokuseras till det ”stora oväsendet” i Mellansverige och Norrland på 1660-talet och 1670-talet. Vi glömmer ideligen att många kvinnor drabbades av ännu värre öden långt tidigare, betydligt längre söderut i landet. Under ”stora oväsendet” var det normala att de dömda halshöggs först och brändes sedan. I början av seklet var det mycket vanligare att utpekade häxor utsattes för samma elände som i övriga Europa – pinliga förhör, barbariska tester och levande bränning på bål.
Elin i Horsnäs
Levnadsår: d. 1611
Familj: Gift mer än en gång, änka.
Bostad: Gård i Horsnäs (Småland).
Gör: Änka efter en bonde, trolldomsanklagad.
Utförde vattenprov på misstänkta häxor
En portalfigur i denna dystra historia är Mäster Håkan, bödel i Jönköping. På ett eller annat sätt hade Håkan skaffat sig stora insikter i hur man spårade upp häxor på kontinenten. Han visste hur man utförde vattenprov, det vill säga sänkte ned människor i vatten för att se om de kunde flyta, vilket tydde på att Djävulen hjälpte dem, och han hade inget emot att tortera folk som misstänktes ha försvurit sig åt helvetets härskare. Redan 1590, bara några år efter att han fått sin anställning, utförde han vattenprovet på två kvinnor i Jönköping. Fyra år senare torterade han fram en bekännelse ur pigan Ingegärd Andersdotter i Habo.

Det mest omskrivna offret för Mäster Håkans iver var Elin i Horsnäs. Första gången hon ställdes inför rätta var omkring år 1600, men uppenbarligen flöt hon så dåligt under vattenprovet att hon gick fri. 1611 anmäldes hon än en gång av grannarna och rannsakades inför Sunnerbo häradsting, åtalad för allt möjligt – kärleksmagi, mord, användande av mjölkharar (magiska djur som troddes kunna tjuvmjölka grannarnas kor) och magi mot boskap.
Rakad och torterad
Rätten sände efter Håkan, som villigt bistod med råd och dåd. Den här gången klarade Elin inte av vattenprovet, varefter bödeln rakade hennes kropp och torterade henne. Detta till trots framhärdade Elin i att hon var oskyldig till häxeri, men hon ljög ihop en historia om att hon mördat sin make med arsenik. I och med det kunde hon avrättas för mord, vilket var betydligt mindre smärtsamt än häxbålet.