En dag när jag hälsade på mormor på äldreboendet fick jag konstiga blickar av personalen. Dagen därpå berättade jag om det för min mamma över telefon. Förstod hon vad det handlade om? Mamma försökte slå bort det. Det var nog bara jag som inbillat mig men samtidigt verkade hon stressad. Det skulle dröja ännu någon vecka innan jag fick veta vad hon ställt till med.
Mamma har alltid varit omogen och egocentrisk. Det har alltid varit jag som fått vara den ansvarstagande. När det här hände var hon 58 år men ville vara 25. Hon pratade alltid om hur andra tyckte att hon var ungdomlig och att hon klädde sig fräckt för sin ålder. Jag försökte slå det ifrån mig men visst var det pinsamt när hon kom på dop och födelsedagsfester i korta kjolar och nätstrumpbyxor.
Läs även: Han lämnade mig när jag var gravid i sjätte månaden
Mamma gjorde allt för att straffa pappa
Mina föräldrar skilde sig när jag var sju år. Efter det försvårade mamma umgänget för pappa så mycket hon kunde. Hon ville straffa honom men den största förloraren blev jag. På grund av mamma växte jag mer eller mindre upp utan en pappa.
När jag var 20 år och hade flyttat hemifrån ringde jag honom och efter det byggde vi upp vår relation på nytt. Han hade sedan länge en ny familj och de var väldigt välkomnande.
Pappa hade fått tre barn med sin nya fru. Det var omtumlande att som 20-åring få lära känna de syskon som jag önskat mig som barn men det gjorde det desto roligare med storhelger och födelsedagar. På många sätt står jag idag pappa närmare än mamma. Han finns där för mig medan mamma alltid har varit mer upptagen med sitt eget liv.
Jag har svårt att förstå hur mina föräldrars äktenskap överhuvudtaget kunde fungera. De levde trots allt tillsammans i tio år. När jag frågade pappa om detta sa han att han stannade för min skull. Att lämna mamma hade varit det svåraste han någonsin gjort för han visste ju vad det skulle innebära. Att han på många sätt skulle gå miste om min uppväxt.
Läs även: Min styvfar utnyttjade mig i tre år – min familj vägrar inse sanningen
Mormor fick flytta till äldreboende
En vecka efter det där besöket hos mormor körde jag dit igen. Jag hade alltid stått henne och morfar nära. De hade haft hus på landet och jag hade varit där mycket som barn. Det hade inte varit enkelt för mormor men efter att morfar dött kunde hon inte längre bo kvar i huset. Hon sålde och flyttade till äldreboendet. Sedan dess hade hon haft flera hjärtinfarkter. Att få besök var tillvarons guldkant för henne och jag försökte hinna med minst ett besök i veckan.
När jag gick därifrån den dagen stötte jag ihop med en i personalen. Hon hejade kort, inte alls så trevligt som hon brukade. Jag stannade upp.
– Ursäkta, men har det hänt något? Är det något som är fel? frågade jag.
Hon verkade först lite ställd men svarade sedan att hon hoppades att min mormor fick bo kvar. Jag förstod ingenting. Vad menade hon? Hon sa att om man inte betalade för sig blev man tvungen att flytta. Det var lika för alla.
Jag blev alldeles häpen och kom mig inte för med att säga något. Tankarna snurrade men instinktivt förstod jag att det här hade med mamma att göra.
Läs även: Jag försonades med min vän – men mamma förlät jag aldrig
Mamma hade tömt mormors sparkonto
Sedan mormors första hjärtinfarkt hade mamma haft ansvaret för mormors ekonomi. Det var hon som såg till att räkningarna blev betalda. Kunde hon ha glömt att betala hyran? Men skulle personalen ha reagerat så där för bara en försenad räkning? Det verkade inte särskilt troligt. Och så var det mammas stressade reaktion när vi pratades vid sist. Det var dags att ta reda på vad hon inte hade velat berätta.
Jag visste att mamma skulle vara hemma så jag körde dit. Hon blev stressad när jag dök upp. Hon skulle bjuda Stefan på middag. Mamma hade varit ensam i två år när hon träffat Stefan för ett halvår sedan. Det hade fått henne att leva upp men han var tio år yngre så nu kände hon en ännu starkare press att vara ungdomlig.
När jag berättade vad som hade hänt hos mormor blev hon upprörd.
– Jag har sagt till dem att jag ska fixa det där!
Fixa vadå? Jo, det hade kört ihop sig lite. När jag pressade henne erkände hon att hon hade lånat lite av mormors pengar. Det fanns inte tillräckligt på hennes pensionskonto för att betala räkningarna.
– Ge mig hyresavin så ordnar jag det, sa jag matt.
Mamma skruvade lite på sig. Det gällde inte bara en, utan tre hyror. Då slog det mig. Mamma hade även tillgång till mormors sparkonto. Varför hade hon inte tagit pengar till hyran därifrån? När mamma vägrade se mig i ögonen blev jag yr. Fanns det inga pengar kvar där heller?
Det visade sig att mamma hade gjort slut på allt som mormor ägde. Flera hundratusen kronor. Hon skämdes men ville inte riktigt stå för det hon hade gjort. Hon slängde ur sig något om att det ändå var hon som skulle ärva allt.
– Och mormors utgifter fram till dess? frågade jag.
Läs även: Min nya pojkvän visade sig vara en riktig mansgris
Tog över det ekonomiska ansvaret
Jag mådde illa när jag körde därifrån. Mamma fortsatte att förbereda en romantisk middag och slog nog det mesta av alla tråkigheter ifrån sig. Själv fick jag köra hem och ta av mitt eget sparkapital för att betala mormors hyror. Jag insåg att jag förmodligen aldrig skulle se ett öre av dem igen.
Under helgen pratade jag både med pappa och vänner om det här. Sedan tog jag kontakt med banken och bokade ett möte. Jag och mamma gick dit tillsammans. Hon försökte först vägra men jag stod på mig. Hon förstod att hon inte hade något val. På banken fick jag se svart på vitt att inget fanns kvar.
Ansvaret för mormors konton blev överskrivet på mig och jag ordnade så att alla löpande räkningar betalades via autogiro. Om mormor fick utgifter som pensionen inte täckte skulle mamma behöva stå för dem. Om hon haft syskon hade hon kanske blivit polisanmäld för att ha förskingrat deras framtida arv.
Jag var orolig för att mamma blivit spelberoende men det visade sig att hon lagt mycket pengar på skönhetsbehandlingar. När hon träffat Stefan hade de åkt på flera resor och mamma hade betalat det mesta. Arvet efter mormor, som kunde ha gjort mammas ålderdom tryggare, var nu spenderat – till stor del på grund av en partner, som jag tvivlade på skulle vara så intresserad när han förstod att bankkontot var tomt. Jag var oerhört besviken på mamma.
På senare tid har jag varit hos mormor oftare. Jag är glad att hon inte vet vad som har hänt. Hon är sämre och jag tror inte att hon har långt kvar. Hon har varit en underbar mormor och jag kommer att sakna henne innerligt när hon är borta. Jag önskar att mamma vore mer som hon.
Jenny
Skicka in din berättelse!
Har du själv upplevt något i ditt liv som du vill berätta och dela med dig av till andra? Det kan vara stort som smått. Skriv och berätta med dina egna ord!
Du får gärna vara anonym, men ange namn, adress och personnummer eftersom alla införda bidrag honoreras. Vi kan behöva redigera och korta ner texten.
Adress: Läsarnas egna berättelser, Hemmets Journal, 205 07 Malmö. E-post: lasarberattelser@egmont.se
Välkommen med din läsarberättelse!
Carina Löfgren, redaktör