Från tvångsbältad patient till läkare: Maria kämpar för en mer empatisk vård

Det var den 3 januari 2002. Maria Ingström var 25 år och nyförlovad när hon blev omhändertagen av polis och körd till psykakuten. Hon hade fått en psykos.

Efteråt följde fyra månader inom sluten psykiatrisk vård med medicinering, elchocker och bältesläggningar, den mest drastiska formen av tvångsvård. Som längst var hon bältad tio dygn i sträck. Ett övergrepp, enligt Maria, och en period i livet som ligger till grund för hennes bok Bältad: från psykos till läkare – och vägen till en mänskligare psykiatri som hon skrivit för att bearbeta det hon varit med om. Och väcka debatt.

– I boken beskriver jag andra metoder som är möjliga inom sjukvården, alternativ till medicinering och fasthållning, säger Maria.

Men vi tar det från början. Maria hade ett år kvar på läkarutbildningen och hade en längre tid haft ett förhållande med en gift läkare. Relationen skapade mycket grubblerier, vilket ledde till att hon kände sig nedstämd.

Maria sökte vård och en läkare skrev ut antidepressiv medicin.

Ett halvår senare träffade hon en kille som hon kände sedan tidigare. De blev blixtförälskade. Samtidigt var det mycket annat som hände i hennes liv. Hon var väldigt aktiv, full av energi och sov mindre än vanligt.

Hade fått en psykos

Maria och hennes nye pojkvän förlovade sig på nyårsafton. Allt kändes fantastiskt. Tre dagar senare tog hon en biltur.

– Jag mådde så bra. Allt hade äntligen fallit på plats och jag kände mig euforisk, upprymd och otroligt klartänkt, säger Maria.

Hon körde fel, hamnade vid en kyrka och tänkte att detta är ett tecken, här ska vi gifta oss. När hon körde vidare kom hon till en villagata. Två renhållningsarbetare tyckte att Maria betedde sig konstigt. Hon körde vårdslöst och skrattade okontrollerat. De larmade polis.

– Två poliser, en man och kvinna, kom och hämtade mig. Jag sa en del konstiga saker, som att jag visste vad de tänkte och att jag visste att de hade ett förhållande, berättar hon.

Nära Andlighet

Läs även: Breathwork blev Charlottes räddning: ”I det obekväma börjar transformationen”

Poliserna satte handfängsel på henne och skjutsade henne till psykakuten där det konstaterades att Maria var väldigt uppvarvad. I ett senare skede bedömdes det att hon hade en manisk psykos.

Efter detta följde en fyra månader lång behandling inom tvångsvården på två olika sjukhus, med utskrivningar och återfall. Maria fick starka mediciner för sin oro och för sina sömnstörningar, men ingenting hjälpte.

–Jag pratade snabbt och osammanhängande på ett sätt som vårdpersonalen hade svårt att förstå, men min familj förstod delar av det. Jag sa att jag hade samtal med Gud. Samtidigt sa jag att jag förstod att det lät orimligt, berättar hon.

Bältad 34 timmar i sträck

Maria kände sig inte förstådd. Vårdpersonalen misslyckades med att få henne att känna trygghet.

– Jag var väldigt förvirrad, stressad, ledsen och rädd, säger hon.

Efter tio dagar bestämdes det att Maria skulle bältas. Skälet var att hon skulle kunna komma till ro och sova.

Bältning innebär att man spänner fast en patient i en bältessäng. Det kan ofta gå våldsamt till. Patienten spänns fast i händerna, fötterna och över bålen. Bältning ska ske ytterst sällan och bara om patienten är en fara för sig själv eller för andra. Men så var inte fallet, menar Maria.

Icakuriren Intervjuer

Läs även: Randi grävde i familjens mörka historia: ”Jag ville veta hur min farbror levde och dog på Vipeholm”

– Enligt lag ska en läkare titta till patienten var fjärde timme, men det gällde inte på det ena sjukhuset som jag var inlagd på. Jag var bältad i 34 timmar i sträck, med paus för elchocker.

Maria blev bältad flera gånger under sin sjukdomsperiod, men har väldigt svaga minnen av det.

–Jag tror att min kropp stängde av eftersom det var så traumatiskt, som att jag var i ett annat medvetandetillstånd. Det kändes som att jag lämnade kroppen och det var som att jag förstod hur allt hängde samman i universum. Jag såg vackra färger och geometriska former.

– I efterhand funderar jag på om jag hade en nära döden-upplevelse. Sköterskan skrev i journalen att jag var uttorkad och undernärd.

Små steg mot tillfrisknande

I perioder blev Maria återställd. Då blev hon utskriven, men sedan blev hon sämre igen.

–Jag minns ett tillfälle då jag åkte hem till mina föräldrar. Vi tittade på Bröderna Lejonhjärta, då kom tankarna på livet och döden och då drog allt i gång igen.

Vändpunkten för Maria kom när en skötare satte sig bredvid henne och sa: ”Är det inte dags att ta sig härifrån nu?”.

– Det var som ett wake up call och jag frågade: ”Men hur gör jag?”. Hon svarade mig då: ”Ta en sak i taget bara. Du kan börja med att duscha.”.

Där och då började Maria ta små steg mot tillfrisknande.

Kritisk till behandlingen

Idag är hon väldigt kritisk till hur hon blev behandlad, framför allt på det andra sjukhuset där hon vårdades.

– Att ge tvångsvård med fastspänning, övermedicinering och isolering från familjen gör bara patienter sjukare. Det skapar djupa sår. Jag hade velat möta personal som hade förmågan att hantera mitt lidande, säger hon.

Det händer att patienter som ligger i bältessäng får blodproppar, bland annat, berättar Maria och säger att hon vet att hittills har minst fyra personer dött i bältessäng i Sverige.

–Jag reagerar när vården utsätter människor för våld. Att tvångsmedicinera, ge elchocker utan samtycke och lägga någon i bältessäng är att begå allvarliga övergrepp mot tvångsvårdade patienter. Vi skulle aldrig behandla våra djur så.

Nära Andlighet

Läs även: Clownen Manne fick ny livsbild efter sin NDU: ”Jag befriades från tankar på att göra som man borde”

Open Dialogue-metoden

I boken beskriver Maria andra möjliga sätt att vårda patienter. Hon ger som exempel behandling på Island där bältning är förbjudet. Där arbetar man med att utbilda personal i bemötande och kommunikation.

– Det finns en terapimetod som kallas Open Dialogue, ett samarbete mellan vårdpersonal, patient och patientens anhöriga. Vården sker i hemmet och präglas av vänlighet, närvaro och respekt för patientens upplevelser. Här är det patientens förmåga till återhämtning och kraften från anhöriga som står i centrum.

Open Dialogue-metoden är framtagen i Torneå, Finland och finns i 35 länder. Terapimetoden har visat ett väldigt gott resultat, förklarar Maria. 86 procent av alla som får en förstagångspsykos blir återställda och de flesta slipper medicinering. Efter två år är 75 procent tillbaka i arbete, vilket kan jämföras med sju procent för dem som får traditionell psykisk vård.

– En psykos är ett akut stresstillstånd, säger Maria. Jag tror att alla kan få psykotiska symptom om livssituationen blir för svår. En psykos kan ses som den svåraste formen av krisreaktion. I ett psykotiskt tillstånd har man dessutom ett väldigt starkt stresspåslag. Det viktigaste i akuta kriser är trygghet och stöd. Att man har någon som lyssnar.

Vanliga stigman runt psykoser

Maria efterlyser därför alternativa metoder i den traditionella sjukvården.

– Det finns många metoder som kan hjälpa en människa att komma ner i varv utan bältning och övermedicinering. Det viktigaste är att bli lyssnad på och då helst i hemmet, i närvaro av anhöriga och professionella terapeuter. I vården behövs mer fokus på grundläggande behov som mat, sömn, rörelse, vila och andning.

Maria har i alla år valt att vara tyst om psykosen.

– Jag har varit rädd att min omgivning ska ändra uppfattning om mig, säger hon.

– Det finns stigman runt psykoser och väldigt många fördomar, som till exempel att en person som får en psykos aldrig blir riktigt frisk. Men det stämmer inte.

Att skriva boken har hjälpt henne att bearbeta allt.

– Jag har lärt mig att förlåta, och att acceptera det som hände mig. Jag försöker se det som en del av ett system och en kultur.

– Efter att boken kom ut har jag träffat så många, både anhöriga och personer som jobbar inom vården, som har delat med sig av sina erfarenheter av maktobalans, övergrepp och behov av en annan vård.

Nära Andlighet

Läs även: Frida fann sig själv på nytt efter kriserna: ”Jag måste förvalta livet och leva det fullt ut”

Maria berättar att hon blev kontaktad av en kvinna som under sin utbildning hade fått prova att ligga i en bältessäng.

– På det sjukhuset bältade de färre patienter än på många andra sjukhus, säger hon.

Det finns något som kallas spirituell emergency eller kundalinipsykos. Det är ett tillstånd som kan uppstå vid andligt uppvaknande och är beskrivet av Carl Gustav Jung, känd psykiater som är upphovsman till den inriktning inom psykiatrin som kallas analytisk psykologi eller jungiansk psykologi.

– Det vi betraktar som psykisk sjukdom kanske egentligen borde betraktas som normala mänskliga reaktioner på onormala situationer, säger Maria.

Måste dra i handbromsen

Hon efterlyser mer andlighet inom sjukvården.

– Det som skapar mentalt välmående och psykisk friskhet i stället för sjukdom, skulle kunna vara en psykiatri med andra perspektiv på psykos där själen får en plats i sjukvården och där fokus flyttas från hjärnan till medvetandet.

De senaste fem åren har Maria ägnat sig mer än vanligt åt självutveckling, samtidigt som hon har jobbat.

– Jag har utbildat mig inom hypnosterapi, mindful tapping, reiki och funktionsmedicin. Hypnosterapin och andlig vägledning har varit till stor hjälp, säger hon.

Nära Andlighet

Läs även: Meditationen som hjälper dig släppa taget om din oro

Hon har också lärt sig att dra i handbromsen när det blir för mycket.

–Det är viktigt att fundera över hur jag kan skapa balans i mitt liv. Hur jag kan undvika att hamna i ett stresstillstånd. Det handlar om vila, återhämtning, sömn. Och om att jorda sig.

Efter att boken kom ut har hon arbetat flitigt med att föreläsa om ämnet och hon har även medverkat i ett antal poddar. Till vardags arbetar Maria som läkare.

– Jag tycker att det är viktigt att lyfta mina patienter och förstå helheten hos en människa.

– Varje möte är meningsfullt och jag inspirerar mina patienter till förändring och tipsar ofta om mindfulness, yoga och tekniker för att minska stresspåslaget i kroppen.