De kommer gående sakta med Malmö Konsthall som mål. Hand i hand, involverade i ett samtal. Skrattar åt något, trygga i sin sfär, popstjärnan och prästen.
För paret är Jakob och Karolina Hellman. Han som blev rikskändis 1989 med plattan ”...och stora havet”, som än idag kallas tidernas bästa svenska album. Hon som var surfar-ess och bartender men med lite tveksamhet blev präst efter många år på och av utbildningen.
Nu ska de följa med på Icakurirens kulturkryssning. Dels för att hålla seminarium, dels för att spela ihop på båten.
Jakob Hellmans enda spelning i höst
Det blir Jakobs enda gig den här hösten eftersom han varit på sommarturné och behöver hålla kalendern fri. Nu ska han sköta markservicen i huset utanför Malmö när Karolina reser i jobbet, bland annat till Tanzania.
Läs även: Icakurirens Kulturkryssning
De är olika men också lika.
– Och våra olikheter är bra för oss. Jakob kan bromsa mig när jag blir för impulsiv, jag pushar honom framåt. Vi var mer lika förr, sen fick vi börja anpassa oss efter varandra, bli starkare på sånt den andra är sämre på. Jag sköter all planering hemma, barnens skola, jobb och fritidsaktiviteter, säger Karolina på konsthallens lunchställe några minuter senare. Händerna än en gång sammanflätade med varandras på bordet.
– Jag gillar ju att göra samma saker hela tiden, diska, tvätta och sånt. Det hade inte hänt någonting i våra liv om allt hängde på mig, säger Jakob.
Och för mycket, menar Karolina, om hon bestämde.
”Han är min person i livet”
De möttes 2007 när gemensamma vänner bad dem sjunga en duett på deras bröllop.
Karolina sa ja utan att ha en aning om vem den andra var.
– Jag var i Berlin när samtalet kom: ”Det är Jakob Hellman, vi ska visst sjunga ihop”. Jag blev helt kallsvettig. Veckan efter reste jag tillbaka, och en tisdag kom han hem till mig. Den 9 september, vår träffedag, säger hon på klingande malmöitiska.
Läs även: Skådespelaren Shebly Niavarani: ”Det tog lång tid att hitta rätt i kärleken”
Han kom in från regnet, klädd i stor grön regnjacka och med en cd-skiva mixade låtar han bränt till Karolina.
– Han är min person i livet, minns jag att jag tänkte. Jakob är en av världens finaste människor. Han är på riktigt.
– Vi hade träffats förut, säger Jakob, fast ute på krogen där Karolina jobbade. Jag frågade vår gemensamma vän Rasmus: ”Kan hon vara något för mig?”.
Och det kunde hon ju. Eller, det sa verkligen pladask, då på träffedagen.
Drog sig undan
När Jakob hittade en Trisslott mellan dem i soffan hörde han sig själv säga att de skulle dra till Skagen och gifta sig om den gav någon vinst.
– Tjugofem kronor skrapade vi fram, berättar han. Vi blev nog båda lite nervösa ...
Kanske mest han. För det skulle dröja innan kyrkklockorna ringde, och första året blev ganska tufft.
– Jag höll mig undan, säger Jakob. Rädd för att binda mig.
– Vi pratade ofta, fyller Karolina i. Eller mest jag, som vanligt, rättar hon sig och skrattar. Men jag kände verkligen att det borde vara han och jag. Jakob var så annorlunda mot alla andra killar jag träffat, så obrydd, så ödmjuk. När jag tröttnat på ditt velande så skärpte du dig, säger hon vänd mot sin man. Sen flyttade vi till Bryssel.
Karolina blev gravid
Det var Karolina som fått ett halvårs föräldravikariat på en prästtjänst innan hon ens var prästvigd. Och Jakob hängde med.
– Det visade sig snart att jag var gravid. Det var en jättehärlig tid, vi fick ett halvårs lugn och ro. Jakob är så snäll, han skjutsade min prästkollegas barn till och från skolan varje morgon och eftermiddag, det tog flera timmar. Men han kunde inte säga nej.
Sedan Jakob Hellman gav ut det ikoniska albumet ”...och stora havet” hade det gått drygt 20 år då. Frågorna på varför han inte kom med en uppföljare har förföljt honom sedan dess. Svaren har varit många, olika och ibland vaga. Men han hade inte planerat för en så stor succé och verkar inte ha trivts i glansen. Jakob drog sig in i skuggorna, höll sig borta från studior och scener.
Jakob Hellman började spela igen när sonen föddes
Men så fort sonen Olle var född började han komponera och spela igen, berättar Karolina.
– Det var så fint. Som att han kände en plikt att bli familjeförsörjare. Olle, vår första pojke, var bara 11 dagar gammal när Jakob spelade på Allsången, vi satt i publiken.
– Tidigare har jag försörjt mig på lite Stim-pengar och jag jobbade på äldreboenden. Jag tog mig fram, liksom. Nu kände jag: Get your act together! Jag var tvungen att steppa upp, och musik är det jag kan. Nu fanns det något som var viktigare. Viktigare än mig, och musiken.
Karolina flikar in:
– Jag älskar att Jakob tar saker på allvar, jag har enormt stor respekt för det, säger Karolina. Musiken, så klart. Men Jakob tog också jobbet på äldreboendet på allvar. Han var underbar och omtyckt, och det var också en av anledningarna till att jag älskar dig!
Läs även: Pratade om drömmen redan på första dejten – nu bjuder Anna-Mia och Sven på lunchjazz
Han höjer ögonbrynen, ser både lätt generad och glad ut.
Vilket händer då och då.
För Karolina är spontan, sprallig, öppen och utåtriktad.
Jakob mer tystlåten och försiktig.
Karolina och Jakob fick en andra son
När andra sonen, Beppe, kom kände Karolina att det var dags att skaffa sig ett riktigt jobb och fullbordade utbildningen. 2018 prästvigdes hon.
– Ja, jag var motsträvig i många år, kände mig inte som den typiska prästen. Jag var ju surfartjej och sångerska, hade jobbat på barer. Men så tänkte jag att det säkert finns de som kan behöva en präst som jag också. Man behöver inte vara på ett speciellt sätt för att man är präst.
– Jag vill göra skillnad i mitt arbete. Inte göra andra troende, men använda min egen tro för att finna styrka att stötta andra.
Karolinas mamma var präst på Kanarieöarna, där familjen också bodde. Ändå menar hon att hemmet inte var särskilt religiöst.
Inte Jakobs heller.
– Jag vet inte riktigt om jag är troende, men jag känner mig mer besläktad med troende än med ateister. Jag har en slags förtröstan. Att allt inte är upp till mig, säger han.
Inga rutinmänniskor
De är inga rutinmänniskor, varken präst- eller musikeryrket är några 9–5-jobb, precis. Jakob är alltid hemma, tycker han.
– Har jag några kompisar ens, undrar han och tittar på Karolina. Turnélivet är socialt, när jag är hemma blir det mest familjen. Jag gör mycket ihop med Olle, vi bestämde att vi ska göra något ihop varje månad. Vi har gått på Skåneleden, gått på konserter jag aldrig hade hittat utan honom. Senast var vi på ”Vafalls”, en podd som blivit föreställning. Det var fint men framför allt helt nytt för mig.
– Och så har Jakob ett nytt intresse: Han älskar matematik. Han sitter med komplicerade uträkningar som tidsfördriv.
– Nej då, inte alls komplicerat, bedyrar han. Men jag har snöat in på sannolikheter i tärningsspel. En syssla som är helt bortkopplad från resten av livet, vilket är bra. Det är bara skönt, jag kan sitta ensam i två timmar och kontrollera sannolikheterna. Slå, och slå …
Läs även: 20 kulturtips i hela landet – teater, show, fars, musikal, dans och opera i höst
Han ler, Karolina virrar på huvudet.
– Och Beppe är så himla lik Jakob, han är nyfiken på dina tärningar.
Jakob har många inspirationskällor och lyssnar mycket på ny musik.
Men han kan också gilla samma musik, lyssna på en låt om och om igen.
– Det är på samma sätt med böcker. Jag återkommer till dem jag gillar. Det kan vara fyra sidor i en bok som jag tycker är jäkligt bra, då läser jag bara dem. Och återkommer till dem igen.
– Du använder nätterna ganska mycket, säger Karolina.
Läser varandras texter
Eftersom båda jobbar med texter blir de ofta varandras första läsare. Jakob läser Karolinas predikningar, hon får komma med synpunkter på Jakobs låttexter.
– Vi lyssnar på varandras grejor. Allt vi skapar går vi till varandra med. Jag tar Jakobs åsikter på stort allvar.
– Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker, men det är roligt om man blir förstådd, menar Jakob. Sånt hjälper Karolina mig med.
– Vi kan vara helt ärliga mot varandra. Jag kan säga ”Det här fattar inte jag”. Och vågar vara rak. Det är inte alla i din omgivning som kan det.
– Egot kan tycka det där är skönt, men det gagnar ju inte mig när någon av respekt inte vill säga något kritiskt.
– Jag upplever att vi kan vara helt ärliga i allt, säger Karolina.
Läs även: Nya böcker hösten 2026 – 36 utvalda tips
I höst och vinter kommer Jakob och Karolina skriva på olika sätt. Kanske kommer det en fjärde platta ut av den ganska blanka almanackan?
– Jag vet ju aldrig sånt innan. Jag har kreativa stunder och hittar en glädje i att känna ”Jag kan en grej. Jag kan inte delegera detta, det här kan bara jag göra”. Sen undrar jag ibland varför ska jag hålla på med popmusik när jag är 60 år? Jag gör det inte alls med samma självklarhet längre. Men det är väl lite för sent att plugga till läkare, antar jag?, säger han.
Mest läst Just nu
-
Här är julpyntet vi helst köper second hand – och det du kan tjäna mest på
-
Anne har förvandlat sin gräsmatta till en sagolik trädgård fylld med blommande perenner
-
Köttfärspaj med bacon och paprika
-
Anne byggde mysigt vindskydd i trädgården – av överblivet material från husrenoveringen
-
Linda skapade sitt drömhem: "Fanns inget annat att göra än att lära mig att renovera själv"
