Vi ses på hans ljusa stora kontor i Uppsala. Företaget som han är medgrundare och vd för arbetar framgångsrikt med AI-driven marknadsföring, men Arash Gilan är väldigt långt ifrån bilden av en modern techguru. På sitt mjuka dalmål förmedlar han tvärtom sina – delvis dyrköpta – insikter om hur maskiner och människor ska kunna samsas i framtiden.
– Vi har byggt verktyg för allt utom för det som spelar roll: om vi lever eller bara fungerar, säger han.
Arash Gilan
Ålder: 41 år.
Bor: I Uppsala.
Familj: Gift med Johanna, 40, barnen Dylan, 16, Daisy, 15, Adelle, 13.
Gör: Författare, företagsledare, programledare för vd-podden. Föreläser om AI och digitalisering.
Förebild: Min fru Johanna som också precis gett ut en roman, ”Hjärtats växtvärk”.
Läser: Hermann Hesse. Jag tycker han är en av vår tids absolut bästa författare. Hans böcker har präglat mig väldigt, väldigt mycket.
Lyssnar på: Pianisten Peter Sandberg, och så gillar jag ett lokalt band som heter Karakou.
Aktuell: Med boken ”404: Människan saknas”, Volante, som också släpps med musik. En kompositör har fått tolka boken.
Skrivit boken ”404: Människan saknas”
Hans nya bok ”404: Människan saknas” kallas för en ”filosofisk memoarbok”. Den är både en djupdykning i den lilla flyktingpojkens historia och drivkraft, samtidigt som den ställer obekväma frågor om vad som händer när tekniken blir din livsfilosofi.
– Jag köpte länge en idé om att mätbarhet, mer hastighet och mer effektivitet automatiskt betydde framsteg. Jag trodde att det fanns en siffra för allt. Men någonstans där blev jag själv en siffra, säger Arash Gilan.
Läs även: Jonas Gren lever som ”nykter digitalist”: Man dör inte utan smartphone
Han var bara åtta år gammal när hans mamma Soheila flydde från Iran tillsammans med Arash och hans yngre syster. Målet var Sverige – Pippi Långstrumps hemland. Den egensinniga flickan med de röda flätorna var hans mammas favorit, hon bodde tydligen i ett land där kvinnor hade frihet att leva som de ville.
Familjen flydde från Iran
1993 kom den lilla familjen till ett snöigt Hedemora. Pappan försvann direkt ur bilden och Soheila blev ensamstående mamma, helt utan nätverk och utan att kunna svenska.
– Det blev en extremt svår tid. Jag kände mig som den udda och fula ankungen. Det mesta var fel på mig, mitt hår, mitt språk, säger Arash Gilan och berättar i boken hur han även utsattes för grym fysisk mobbning av sina klasskamrater.
Ljuset blev mellanstadieläraren Bosse, liksom prästparet Gunnar och Elisabeth.
– De bar min mamma och genom det bar de också mig.
Med mantrat ”du behöver alltid jobba dubbelt så hårt för att bevisa dig” växte en målmedveten ung man fram. Bara 26 år gammal blev han delägare och snart vd för den stora mediebyrån Viva Media.
– Jag blev väldigt bra på att fungera. Jag var snabb, disciplinerad och fokuserad. Men samma egenskaper kan ju paradoxalt nog bli ett fängelse om du aldrig frågar vad som driver dig, säger Arash Gilan och fortsätter:
– I mitt fall fanns det en pojke som inte kände sig sedd. Att prestera blev ett sätt att känna att jag fanns.
”I sjukhussängen kunde jag inte skapa värde”
Men 2019 tog det stopp. Den tilltagande tröttheten och yrseln avfärdade han som stress tills kroppen slog bakut. Han kraschade. Under perioder kunde han inte prata, knappt svälja och han utreddes för ALS. Men diagnosen blev MG, Myastenia Gravis, en kronisk autoimmun sjukdom som angriper musklerna.
– När du har byggt hela din världsbild på att vara perfekt och korrekt, var det som att allt som var jag raserades. Jag hade ju format en identitet om att klara allt. Skammen var enorm.
– Men sakta, sakta började jag förstå att det fanns en frihet i det här. I sjukhussängen kunde jag inte skapa värde. Jag kunde bara existera. Insikten blev ett sorts uppvaknande.
Hans första utkast till boken slängde han – människan hade inte fått plats.
– Jag insåg att vi lever i ”felkod 404”, en tid där siffror äter upp vår själ. Bokens titel syftar just på det felmeddelande som dyker upp på datorn när sidan du söker inte kan hittas.
– Det är koden för vår tids inre tillstånd. Vi söker, klickar och scrollar. Vi mäter allt, men blir aldrig mätta, säger Arash Gilan och fortsätter:
– AI tänker åt oss, sociala medier bestämmer vad vi ska känna, och tillsammans lamslår de oss. Vi blir i princip vandrande zombier, bedövade av fel sorts dopamin.
Hur blir man mer människa och mindre maskin?
Men finns det då någon lösning på att bli mer människa och mindre maskin? Ska vi slänga våra datorer och telefoner för att återfå vår själ?
– Vi ska absolut använda teknik, men vi får inte bli använda av AI. Vi skulle ju vara kunderna, men har istället blivit råvaran.
Läs även: Forskare: Kunskap viktigare än någonsin i AI-tider – risk att vi blir passiva, dumma och olyckliga
Arash Gilan menar att vi idag har blivit kidnappade av vår vänstra kalkylerande hjärnhalva. Istället måste vi låta höger hjärnhalva få mer plats.
– Det är där vår intuition, vår magkänsla och vår kreativitet bor – och dit når maskinen aldrig. Som människa är du här en så liten, liten skör stund på jorden. Livet kan ju inte bara handla om att överleva, att faktiskt leva måste ändå vara en stor del av vad det här går ut på, säger han och fortsätter:
– Det är kärnan i min filosofi, hur vi ser på livet avgör hur vi lever det. Är vi en maskin att optimera och ständigt uppgradera? Eller är vi ett frö som ska spricka?
Mest läst Just nu
-
Anne byggde mysigt vindskydd i trädgården – av överblivet material från husrenoveringen
-
Linda skapade sitt drömhem: "Fanns inget annat att göra än att lära mig att renovera själv"
-
Misstaget många gör när de tvättar handdukar
-
5 fina idéer för vinterns dukningar
-
Kjell Westö: ”Författandet har kostat mig två äktenskap”
