Tony Irving: Pappa svek mig – men idag är han min närmsta vän!

Vi har sett honom i Let’s Dance och förknippar honom med dans och glittrande show. Men vem är mannen bakom entertainern Tony Irving? Vem är han privat?

– Vissa verkar tro att jag föddes med silversked i munnen och nu kände jag ett behov av att jag ville vara ärlig med min resa. Alla har sin historia och förstår man den har man lättare att förstå personen bakom.

Tony är uppvuxen i den lilla engelska byn Ainsworth. På 70-talet drevs allt i byn av kyrkan.

– Hela byn var engagerad i kyrkolivet, det var en del av det sociala livet för alla. Vi började varje dag med bön, jag var delaktig i scouterna och kören. Männen gick och tog en öl på krogen efter söndagsmötet medan kvinnorna gick hem med barnen och förberedde maten. Det var så naturligt och tryggt, kyrkans roll var aldrig något som någon av oss i byn ifrågasatte, säger Tony.

En ung Tony med sin pappa David. Under många år var det ett frostigt förhållande mellan dem.

Dans för “fjollor”
Hans mamma Yvonne var hemmafru och pappa David hade en skrothandel och redan som nioåring fick Tony hjälpa till. Hans pappa hade en väldigt klar bild över hur en pojke, en blivande man, skulle vara och bete sig. Man skulle vara hård, tuff och kunna jobba i skiten.

Enligt Tony var dans rätt vanligt, rent socialt, i byn. Men så fort det kom till tävlingar och uppträdanden gick gränsen för Tonys pappa. Dans på den nivån var bara för “fjollor”.

– Han ville att jag skulle sluta med dansen. Jag var väl ingen typisk kille i min pappas ögon. Jag tyckte om att sy, sticka och dansa. Fotboll var inget för mig. Jag dansade redan som sexåring och när jag kom upp i tonåren kom dansen att betyda allt mer för mig.

Tonys pappa tyckte att dans var för “fjollor” och ville att sonen skulle sluta. Men Tony fortsatte! Här ser vi honom som Mr Red i kabaréshowen Wild Thing – About Love.

Det var många homosexuella som sysslade med dans och om dessa fjollor gick ryktena snabbt genom byn. Det spekulerades en hel del och de homosexuella blev utstötta av byns befolkning. Det var en sjukdom och en synd – något som man i bästa fall kunde bli helad ifrån.

Så när Tony träffade en kille han blev intresserad av förstod han att han drabbats av sjukdomen. När han var 16 år gick han till sin pappa och berättade för honom att han inte blev kär i tjejer.

– Pappa tog direkt med mig till prästen i kyrkan. Han bad om rådgivning och önskade att jag skulle bli botad från sjukdomen. Prästen förklarade för Tony att om han bara hittade rätt tjej skulle han bli frisk.

– Jag trodde jag var sjuk och både hoppades och trodde att det skulle gå över, bara jag hittade den där rätta tjejen att bli kär i…

Levde i förnekelse
Tony flyttade till London och under flera år turnerade han som gästlärare i dans runt om i hela Europa. Då och då ringde han hem till sin mamma som fick agera nyhetslänk mellan Tony och hans pappa.

– Det tog fem år innan jag och pappa pratade med varandra i telefon. Jag kan se att hans och min resa gått hand i hand. Han var ung när han fick mig och när jag kom ut höll han sig själv ansvarig. Han blev upprörd, aggressiv och besviken. Under alla år gick jag och trodde att han hatade mig för den jag hade blivit, men han förebrådde sig själv och han såg det hela som ett misslyckande.

Tony var under många år besviken på sin far.

– Jag var ju hans son och därför blev jag både ledsen och arg på hans reaktion. Jag levde i förnekelse, gick runt och tänkte att jag klarade mig utomordentligt utan honom. Dansen blev en beskyddande bubbla för mig. I den kunde jag försvinna och känna mig trygg. Men jag fann också många i min egen situation, jag var inte ensam.

Det gick åtta år innan Tony återvände till Ainsworth, där hans föräldrar fortfarande bodde kvar.

– Jag ville inte leva mitt liv i flykt och jag kände en längtan efter mina rötter. På telefon hade jag redan anat en början till försoning. Mötet med mina föräldrar, speciellt med pappa, kändes både nervöst och skamfyllt. Jag har nog aldrig i hela mitt liv känt sådan skräck. Vad skulle hända om jag blev avvisad på nytt i mitt eget föräldrahem?

Mötet blev varken stelt eller särskilt känslofyllt, men för Tony blev det en nystart, en början på en ny relation till hans pappa.

– Idag är pappa min närmsta vän. Han är den jag ringer till när jag behöver stöd och råd, när jag är ledsen eller glad. Jag delar mitt liv med honom.

Tony Irving som vi är vana vid att se honom, tillsammans med Dermot Clemenger och Ann Wilson under Let’s Dance.

Tony Irving i ett av Let’s Dances öppningsnummer:

En riktig kärlek
Tony dejtade en lång rad killar under åren därefter och levde länge singellivet med kortare relationer med andra män.
– Man pratar om det härliga singellivet, men jag har alltid drömt om Svenssonlivet och jag saknade någon att prata och uppleva saker tillsammans med.

2012 träffade han Alexander Skiöldsparr, sitt livs kärlek. En relation som Tony beskriver som otroligt stabil.

– Jag föll för Alex fräckhet och glimt. Han attraherade mig utan att göra något alls, det var kärlek vid första ögonkastet. Någon förälskelse infann sig aldrig på grund av att vår relation var så intensiv och vi visade alla våra sidor, både negativa och positiva på en gång. Nej, ju mer vi lärde känna varandra desto mer växte vår kärlek. Vi såg varandras alla sidor, men älskade varandra ändå.

Tony och Alexander lever under devisen “Mitt, ditt och vårt”.

– Vi har aldrig försökt att förändra varandra. Vår styrka sitter i att vi inte försökt hitta en partner som kompletterar den andra. Vi varken offrar eller anpassar oss. Vi har båda våra egna vänner och karriärer, men sedan har vi även ett liv vi delar.

I somras gifte sig paret, ett “gardenparty med afternoon tea för 250 gäster” och Tonys dröm blev sann.

Tony är nygift med sin partner Alexander Skiöldsparr. Så här såg det ut när de förlovade sig 2013.

Nu lever Tony det Svenssonliv han alltid drömt om: radhus i Norrtälje, en make, två hundar och bra grannar. En längtan efter barn har funnits.

– Att jag inte fick några barn är inget jag ångrar, men visst hade det varit trevligt. Alex och jag har insett att vi båda är för gamla. Vi är båda rätt själviska och är mitt uppe i våra egna liv med karriärer. Jag är lycklig med det liv jag har hemma. Där kan jag vara mig själv. På hemmaplan kan jag gå i långkalsonger och rufsigt hår och orakat skägg. Det är ganska långt ifrån den glamourösa Tony som man kan se i TV.

Skrattkalas när Robert Gustavsson imiterar Tony Irving i Parlamentet:

Härligt videoklipp med David Hellenius och Tony Irving:

Hela artikeln finns att läsa i Hemmets Journal nr 46 2015.