Kultur

Picassos äventyr – en film med extra allt

Först skulle den heta Äventyret är mitt liv och handla om Mozart. Men Hasseåtage fruktade att kompositörens levnad var alltför kort för en långfilm. Så det blev Picassos äventyr istället.

Svartvit bild av en trång stadsmiljö med människor, filmutrustning, skyltar och avspärrningar.
Filmad i Hollywood, strax utanför Tomelilla. Eller i ..?
Annons

Mozart blev 35 år och Hasse Alfredson var övertygad om att han själv skulle dö vid 47.

Så gamla hade nämligen både hans far och farfar blivit.

Därför, menade Hasse, måste hans och parhästen Tages sista verk också innehålla så mycket som möjligt mellan himmel och jord.

Och Picassos äventyr blev onekligen en film ”inklusive extra allt”.

Handlingen i Picassos äventyr

En surrealistisk komedi om den unge Pablo Picasso som växer upp under fattiga förhållanden, lämnar sitt lantliga Spanien och slår efter viss inledande tröghet igenom som världsberömd konstnär. När han väl når dit är han inte helt nöjd ändå ...

Den utspelar sig i Madrid och Paris, men inte i Tomelilla.

Underrubrik till filmen är ”Tusen kärleksfulla lögner”.

Två kostymerade skådespelare står nära varandra i en teaterscen med publik i bakgrunden.
Picasso, Gösta Ekman, och Sirkka, Lena Nyman, tar en svängom i Paris.

Spelades in utanför Tomelilla

Med hjälp av Per Åhlins pensel, några glasplåtar och ett överdåd av statister, förvandlades humorduons skånska favoritstad till såväl Madrid som Paris, London och New York.

Eller som det stod i förtexterna:

”Filmad i Hollywood, strax utanför Tomelilla.”

Helt i linje med Picassos eget citat som inledde förtexterna ”Konsten är en lögn, som visar verkligheten”, om man så vill.

Och det ville Hasseåtage.

Två män sitter i stolar i ett vardagsrum med telefon, bord, lampor och rutigt golv.
Hasse och Tage hade i många år talat om att göra en påhittad biografi över en känd person. Valet föll till slut på Picasso.

För frågan är om någon svensk film har innehållit lika mycket kluriga tricks, absurda knasigheter och smarta blinkningar till 1900-talets stora profiler och händelser som Picassos äventyr.

Men också fiffiga falsarier.

Hasseåtages ”Picassos äventyr” var full av upptåg

Filmens berättare inledde med att påstå sig heta Elsa Beskow, vilket förstås var lögn. Sagotanten hade redan varit död i 22 år och för rösten svarade istället Toivo Pawlo. Och så där fortsatte det.

Två svartvita porträtt av män i hattar och kostymer som röker cigarrer.
Lika som bär! Sune Mangs (till höger) spelar Winston Churchill mycket övertygande.

I Picassos äventyr var (nästan) ingenting som det verkade:

• Salvador Dalis fingrar var fem meter långa.
• Machomannen Hemingway stickade.
• Tågen och båtarna gick på tvären.
• Skyltar gjorde reklam för ”Cola-Coca”.
• På den amerikanska lönnkrogen såldes inte sprit, utan konst.
• Polishunden Jacky sniffade inte upp knark, utan tavlor med förbjudna marina motiv.
• Under en motsvarighet till Kreugerkraschen fick man hundra Picassotavlor för en Kalle Anka.

Och så vidare.

Men kanske upptågen rent av var alltför många? Ja, det tyckte de fåtal kritiker som inte sållade sig till hyllningskören.

En kvinna i mönstrad dräkt sitter på en soffa med en cigarett i handen.
Margaretha Krook, en av svensk scens verkligt stora, spelade rollen som Doña Maria. Här i rollen som Viviane i Östgötateaterns uppsättning av Kvinnor i skymning.

Filmen uppskattades inte av alla kritiker

Medan allmänheten älskade filmen så mycket att den sålde mer biljetter än någon annan svensk film dittills gjort, tyckte exempelvis tidningen Vi att skämten mestadels kändes unkna:

”Nog blir krumsprången lite tröttsamma och fantasilösa. Det händer sålunda att en hel balett-trupp på dansscenen inför engelska kungaparet avlossar en salva ofrivilliga brakskitar – efter att ha förätit sig på en vagnslast blomkål! Sådan salut bevisar tyvärr bara att luften ibland alldeles går ur lustigheterna.”

En man sitter framför en bokhylla och håller upp en bok bredvid ett porträttfotografi.
Rolv Wesenlund spelar den norska kompositören Edvard Grieg (lilla bilden).

Lika svårflirtade var flertalet av de ­utländska kritikerna. Amerikanska tidningar avfärdade The adventures of Picasso som ett bagatellartat studentikost spex, medan franska filmtidskriften Ecran syrligt skrev:

”Denna osannolika åsneaktighet lyser av en sådan sinnesslöhet att man gör rätt i att fråga sig vad som kunnat förmå filmbolaget Warner att släppa fram sådant avfall.”

Tvärtom tyckte man däremot i Ungern. Där blev filmen så omåttligt populär att den omsider omstöptes till teaterpjäs.

Ett par står tillsammans utanför en bokhandel och ett kafé med skyltar i bakgrunden.
Gösta Ekman som Pablo Picasso och Elisabeth Söderström som Mimi under inspelningen av filmen 1978.

Pressröster om Picassos äventyr

”Picassos äventyr är oöverskådligt rik på händelser, gags, vanvettigheter, satir, poesi, allvar, surrealism och nostalgi.”
– Chaplin

”Det finns åtminstone två som kan göra film i Sverige, de båda dioskurerna i det svenska riksäpplets kärnhus: den försåtligt sävlige Tage Danielsson och den explosiva skåningen Hans Alfredson. När hade två svenska magistrar en suveränare överblick över våra vanligaste schabloner och den moderna kulturens förgyllande glans och misär?”
– Svenska Dagbladet

”Infallsrikedomen, fiffigheten, den tekniska och visuella fingerfärdigheten i Picassos äventyr är överväldigande, dekoren och konstruktionen mer genomtänkt än i någon tidigare Svenska Ordfilm.”
– Dagens Nyheter

”En generös och på sitt sätt märkvärdig film är det och i den filmpolitiska gråheten skimrar den naturligtvis som Fågel Fenix, även om den inte alltid kan flyga.”
– Expressen

”Så alldeles i gasen blir man kanske inte av detta utstyrselnummer, trots dess periodiska överdåd. Picasso-filmen är ett avundsvärt initiativ och en humoristisk utbrytning. Men summan av delarna liknar nog närmast, låt oss säga, en hutlöst talangfull lokalrevy i Arboga.”
– Aftonbladet

Gösta Ekman spelade Picasso

Och vi svenskar föll alltså lika pladask som Gösta Ekman stup i kvarten gjorde i rollen som Picasso; en charmerande sprattelgubbe som inte behövde många ord för att riva ner både staffli, möbler och skrattsalvor.

En man sitter vid ett bord och skriver på en skrivmaskin intill ett fönster.
Ernst Hemingway, spelad av Olle Ljungberg, kan skådas i filmen.

På det hela taget var Picassos äventyr en sorts ljudsatt stumfilm, där de flesta replikerna, med undantag för några klassiska parlörklyschor, var ren gallimatias:

Lena Nymans finska flicka sjunger exempelvis ett recept på fiskpaj. Margaretha Krook ryter ”Mortadella mondial” (världskorv) och Hans Alfredson utropar ”Extremadura mercredi!” (onsdag i en västlig spansk region).

Ett målat porträtt av en ung man med svart hatt mot gråbrun bakgrund.
Rembrandt dyker upp som en karaktär i filmen. Han spelas av Per Gedin.

Det är egentligen bara ”Elsa Beskow” som talar begriplig svenska – förutom när Hasse plötsligt hörs säga:

”Hur fan ska jag veta det?”

Eller när han ser sin son Pablo fara till Paris och mitt i alla spanska uttryck glatt utbrister:

”Tjofaderittan!”

Filmfotografen om höns-scenen

”Två dagar ägnades åt ’Det tyska högkvarteret’; scenen som varit fullkomligt hejdlös vid manusläsningen. I den spelas alla naziofficerare av höns i fint sydda små uniformsjackor, i ett vackert miniatyrbygge.

Men det visade sig fullkomligt omöjligt att få hönsen att gå omkring med sina uniformsjackor. Tydligen påverkades deras vingar så att de inte kunde hålla balansen, utan bara föll omkull på sidan.

Efter fruktlösa försök gav vi upp, och scenen kom inte med i filmen. Men klipparen Jan Persson sparade rullen, och efter många år togs den fram. Hasse Alfredson talade in en speaker och så visades den i tv:s Nöjesmaskinen.”

– Filmfotografen Roland Sterner

Recept från Hemtrevligt

Inredning

Relationsexperten svarar

Husmorsknep

Hälsa

Läsarresor

Hemma hos