Olivia var drogberoende som 15-åring – graviditeten blev hennes räddning

Det märks direkt. Relationen Olivia Milesson har till sin 7-årige son Leo är speciell. När de båda tittar på varandra känns det som att det finns ett elektriskt fält av kärlek som binder samman dem.

– Leo gav mig styrkan att ta mig ur alkohol- och drogberoendet. Han räddade mitt liv – det är jag 110 procent säker på. Och Leo vet om det, säger hon och stryker sin sons mjuka hår.

– Han är inte bara min son, han är också min bästa vän, tillägger hon och tittar förnöjsamt på det lilla charmtrollet som är full av energi och väldigt bestämd av sig men samtidigt omtänksam och omhändertagande.

Deras lägenhet i Vara andas kärlek och harmoni. Nyligen fick Leo en lillebror, Milo, som bara är några månader gammal. Leo stormtrivs i rollen som storebror. Olivias sambo Wilmer Ekelund Karlström har funnits med drygt ett par år och är pappa till Milo men har även iklätt sig papparollen till Leo.

Började tidigt med alkohol och droger

Olivia fick en turbulent start på livet efter att hon föddes i Malmö. Som 5-åring flyttade hon med sin mamma till Gävle.

– Vi skulle komma bort från min pappa som var missbrukare och kriminell, vilket innebar att han tillbringade mycket tid i fängelse.

Genom flytten skulle Olivia få en lugn och trygg uppväxt. Men så blev det inte.

– Jag började hänga med de som var betydligt äldre när jag var 11–12 år. Det var vägen in i alkohol och droger. Min mamma var såklart orolig för mig, säger Olivia.

Som ett försök att bryta ned negativa spiralen bestämde hennes mamma att Olivia skulle flytta tillbaka till Malmö och bo hos sina morföräldrar under något år.

– Det blev mycket bättre. Jag gick i skolan och skötte mig.

Under tiden hade hennes mamma flyttat till Vara och hade goda förhoppningar om att det skulle gå bra för dottern när hon kom tillbaka.

Men i Vara hittade Olivia snabbt samma typ av umgänge som hon haft i Gävle. Hon struntade i skolan till förmån för alkoholen och drogerna.

Inom henne fanns en stor saknad efter pappan som aldrig brydde sig om henne.

– Jag var ledsen och besviken över att han valt bort mig. Jag blev nyfiken på vad det var som var så speciellt med drogerna att de gick före mig. För att få svaret prövade jag själv.

Räknade med att dö ung

Olivia berättar om hennes mammas oro när hon försvann från hemmet utan att säga något och utan att höra av sig.

– När jag var försvunnen åkte hon runt hela Skaraborg och letade efter mig. Hon sökte hjälp via olika instanser för att jag skulle komma på fötter men fick aldrig det stöd som behövdes.

För Olivia hade drogerna blivit hennes allt och hon såg ingen framtid.

– Jag räknade med att dö ung men det bekom mig inte just då. Det var något jag accepterade eftersom jag ändå inte hade något att leva för. Jag var deprimerad och kände en fruktansvärd ilska mot min pappa som övergett mig. När jag var drogpåverkad och lade mig ned visste jag att det fanns en risk att jag aldrig skulle vakna upp igen. Det bekom mig inte.

Då inträffade miraklet.

Olivia insåg att hon kunde vara gravid med pojkvännen hon då hade. Hon köpte ett graviditetstest som visade positivt.

– Det första jag tänkte när jag plussade var att det här kan aldrig gå. Jag är ju själv bara ett barn, en vilsen 15-åring. Men de tankarna fanns bara där i ungefär tre minuter. Sedan kände jag en sådan stark samhörighet med barnet jag bar inom mig. ”Klart som fasiken att jag ska klara det”, sa jag till mig själv. Det här barnet hade starkare dragningskraft än drogerna. Jag uppfylldes av en stark kärlek, inget skulle få stoppa det!

Pappan försvann efter förlossningen

Olivias mamma, som själv fått Olivia när hon var 17 år, tyckte först att en abort var det bästa eftersom Olivia var så ung och levde det liv hon gjorde. Men Olivia vägrade och när hon berättade hur hon kände fick hon sin mammas fulla stöd.

Graviditeten blev en prövning när graviditetshormoner och tonårshormoner krockade med varandra i kroppen.

Det fans elaka tungor som tyckte att det var oansvarigt av en ung missbrukartjej att fullfölja graviditeten.

– Allt hat gjorde mig bara starkare.

Själva förlossningen gick smärtfritt. Leo vägde 3080 gram och var 48 centimeter lång när han tog plats på sin mammas bröst, en tonårstjej som några dagar tidigare fyllt 16 år.

– Den kärlek jag då kände är obeskrivlig. Det var en sådan magisk känsla som det inte går att sätta ord på, säger Olivia.

Pappa till Leo hade funnits med under graviditeten men försvann några veckor efter förlossningen.

– Jag visste tidigt att det skulle bli så, att jag skulle leva ensam med Leo.

Det var Olivia och Leo mot världen.

– En del förstod inte hur jag kunde få behålla vårdnaden och det gjordes orosanmälningar. Jag tvingades gå på kontinuerliga drogkontroller för att bevisa att jag var drogfri.

Bestämde sig för att skaffa ett barn till

Olivia hade valt bort sista årskursen i grundskolan och gymnasieutbildning var inte att tänka på just då.

– Jag ville klara mig på egen hand och flyttade hemifrån till eget boende när Leo var född.

Det fanns dock ouppklarade saker i hennes liv som var tuffa att brottas med, samtidigt som hon skulle vara mamma. Och sedan hade hon också en del kontroverser med Leos pappa.

– När Leo var runt ett år mådde jag så dåligt att jag fick anorexia och blev tvungen att flytta hem till min mamma under en period. Vården gav mig den hjälp jag behövde för att komma på fötter så att jag och Leo kunde bo tillsammans i egen lägenhet igen.

Att vara så ung mamma och utan utbildning var en utmaning. Olivia ville tjäna sina egna pengar för att kunna försörja sig själv och Leo. Hon lyckades få jobb som timvikarie inom äldrevården. Samtidigt läste hon in de betyg som krävdes för att kunna utbilda sig till undersköterska och få ett fast jobb.

– De gånger Leo var sjuk, eller när jag jobbade kvällar och helger, ställde min mamma och hennes sambo upp och tog hand om honom.

Olivia och Leo kittades samman.

– Eftersom det bara vara jag och Leo i familjen blev vi väldigt tajta. Tiden jag var ledig spenderade jag med honom.

Olivia kände att det var svårt att släppa in någon ny kärlek i sitt liv men det ändrades när Wilmer dök upp.

– Det tog ändå ett tag innan jag riktigt ville släppa in honom och han skulle få träffa Leo. Men kemin mellan dem fungerade direkt och det dröjde inte länge förrän Leo såg Wilmer som sin pappa. Samtidigt såg Wilmer det speciella som fanns mellan mig och Leo och han accepterade det. När alla pusselbitar föll på plats bestämde vi oss för att skaffa ett gemensamt barn.

Rädd att Leo ska göra fel vägval

Olivia berättar att Leo har förstått att det är lite konstigt att hans mamma bara var 15 år när han bodde i hennes mage. Han betraktar själv 15-åringar som ”stora barn”.

– Jag har förklarat att han ska få veta mer när han blir äldre och att mamma levde ett konstigt liv tidigare.

Inombords är Olivia förstås rädd att Leo ska göra fel vägval i livet, precis som hon gjorde.

– Att jag hyser så stark kärlek till honom innebär samtidigt att jag måste sätta gränser och gör han något dumt är jag tydligt med att det där var fel. Jag gör allt för att lära honom bra saker, till exempel att han ska behandla kvinnor med respekt.

– Men jag är väl medveten om att saker kan gå fel, som det gjorde för mig, och att han då kan säga: ”Du gjorde ju så där.” Skulle det gå fel kommer jag alltid att finnas där, oavsett vad han gjort. Han har ju räddat mitt liv!