Dorrit, 96, har fått två barnbarnsbarnbarn: ”Vi blir många när vi träffas allihop”

Nyligen träffades hela fem generationer i familjerna Odéen, Josefsson och Larsen hemma hos Dorrit Odéen i Sjötofta, som ligger i Tranemo kommun i Västergötland.

– Du kan tro att vi blir många när vi träffas allihop, säger hon med ett skratt. Jag fyllde 96 år i augusti, men fotografiet med min dotter, mitt barnbarn Malin, barnbarnsbarnen och barnbarnsbarnbarnen togs vid en träff några veckor tidigare.

Det var i januari respektive februari i fjol som systrarna Linnea och Elsa Josefsson nedkom med två präktiga gossebarn, som döptes till August och Frans.

Inte nog med att det är en nyhet i sig att två systrar föder barn med bara tre veckors mellanrum – det är också anmärkningsvärt att deras gammelmormors mamma fick vara med och hälsa dem välkomna till världen.

95 år mellan äldsta och yngsta familjemedlemmarna

– Det är mycket som förändrats sedan jag var ung, inte minst inom förlossningsvården, säger Dorrit. När min dotter Ann-Christin föddes 1955 fick papporna absolut inte vara med i rummet.

Det var knappt att de fick vara det när Ann-Christin fick mitt äldsta barnbarn Malin 1993.

Det har hänt mycket under de 95 år som skiljer de äldsta och yngsta medlemmarna i familjen. När Dorrit föddes i Göteborg 1927 hette Sveriges statsminister Carl Gustaf Ekman och Elov Persson skapade serien Kronblom.

Någon tv eller dator fanns inte, men radiosändaren i Motala togs i drift det året, vilket gjorde att hela Syd- och Mellansverige kunde höra Radiotjänsts program.

– Jag utbildade mig inom sömnad och gick Tillskärarakademin i Köpenhamn. Men sedan träffade jag min man Lars-Gunnar och vi bosatte oss i Sjötofta. Där var jag hemmafru de första åren, när Ann-Christin var liten.

– Det var så det gick till på den tiden. Det var väldigt få kvinnor i min ålder som var yrkesverksamma på 50- och 60-talen, säger Dorrit.

Stark sammanhållning i familjen

På 70-talet flyttade Dorrit och hennes man till Ekedals herrgård i södra delen av Tranemo kommun.

– De första 20 åren bodde vi själva där. De följande 20 åren delade vi det med Malin och hennes familj, berättar Dorrit.

– Jag och min man Per letade efter ett hus, samtidigt som mormor och morfar tyckte att herrgården blev för stor för bara dem. Det var stort nog för oss att bo på var sitt våningsplan, berättar Malin.

Det innebar dessutom att det alltid fanns någon hemma när Malins döttrar Linnea och Elsa kom hem från skolan och det var aldrig några problem att hitta barnpassning.

– För oss innebar det en trygghet att ha Malin och hennes man så nära. Jag tror att det är därför vi idag har så stark sammanhållning i familjen.

Men när Dorrits man dog för sju år sedan lämnade de Ekedals herrgård. Dorrit flyttade till en lägenhet i Sjötofta och Malin och hennes familj till ett hus i Ambjörnarp.

– Men vi bor alla väldigt nära varandra, så vi träffas ofta. Den som bor längst härifrån idag är faktiskt Ann-Christin, som flyttat till Halmstad, säger Dorrit, som ser fram emot nästa gång småttingarna August och Frans kommer på besök.