Födde barn en vecka efter makens död: “Klarade knappt att titta på honom”

Josephine och Fredrik hade precis skrivit på kontraktet på drömhuset när han fick beskedet att han hade en aggressiv form av leukemi. Ett par veckor senare fick de veta att hon var gravid med deras andra barn. Fredrik hann aldrig träffa sin son.

Lille Sam sträcker på sig och gäspar i barnvagnen som Josephine Wiik ställt ut i det vackra höstvädret framför den vita villan med svart tegeltak.

Han har sovit en stund och det är dags att påkalla mammas uppmärksamhet för att få lite mat. Storebrorsan Lukas, 6, är fortfarande i skolan.

Josephine Wiik

Ålder: 32 år.
Familj: Sönerna Sam, 1,5 år, och Lukas, 6.
Bor: I villa i Ulricehamn.
Gör: Sjuksköterska.

– Den första tiden efter att Sam föddes var jobbig eftersom han var så himla lik Fredrik. Jag klarade knappt av att titta på honom utan att börja gråta. Men nu tycker jag det är fint att han liknar sin pappa, säger Josephine.

Det har gått nästan ett och ett halvt år sedan Fredrik dog, när vi träffar hans änka Josephine i Ulricehamn. Hösten har kommit och buskarna vid barnens studsmatta i trädgården har börjat tappa löven.

Josephine pratar öppet om sin sorg och saknad med förhoppningen att det kan hjälpa andra som hamnar i samma situation.

– Det var det jag själv saknade när Fredrik dog. Det finns grupper för de som mist sina barn och äldre som mist sin partner men jag hittade ingen för unga småbarnsföräldrar där den ena partnern gått bort, säger hon.

En höggravid Josephine och Lukas på sjukhuset bara kort tid innan Fredrik dog. (Privat bild)

Drabbades av aggressiv cancer

Villan i Ulricehamn är Josephines och Fredriks drömhus. Det var här de skulle bo i många år och det var här de skulle se sina barn växa upp. Men det blev inte så.

– Vi var överlyckliga när vi vann budgivningen. Vi skrev på kontraktet i början av september och skulle få tillträde till huset i februari. Allt kändes jättebra men en vecka senare började Fredrik bli sjuk. Han kände sig febrig, trött och orkeslös.

Det blev inledningen på en intensiv period på ett par veckor när Fredrik bollades runt mellan vårdcentralen, akuten och infektionsavdelningen på Södra Älvsborgs sjukhus, SÄS, i Borås.

– Till slut var det en infektionsläkare som ville att Fredrik skulle röntgas. Då hittade man en tumör i hans bröst vid hjärtat och lungorna, berättar Josephine.

Det gjordes en biopsi och i november fick Fredrik beskedet de hade fruktat. Han hade drabbats av akut myelogisk leukemi, en mycket aggressiv form av blodcancer.

– Det var chockartat men läkaren sa att det gick att behandla och vi satte vårt hopp till det.

Fredrik med en nyfödd Lukas 2017. (Privat bild)

Gifte sig innan cellgiftsbehandlingen

Läkaren ringde och gav Fredrik beskedet en fredag och samtidigt fick han veta att han skulle bli inlagd på sjukhuset för cellgiftsbehandling redan på måndagen – en behandling som innebar att han skulle vara inlagd i flera veckor.

Det omkullkastade fullständigt Josephines och Fredriks planer. De hade bokat tid för borgerlig vigsel på rådhuset i Borås den 4 december.

– Först funderade vi på att skjuta på bröllopet men sedan ringde jag och det visade sig att de fått ett återbud och att vi kunde vigas redan på lördagen, dagen efter. Jag fick i all hast ringa min syster och hans syster som lovat att ställa upp som vittnen.

För Fredrik var det viktigt att de fullföljde sina planer och gifte sig innan han blev inlagd. Sedan tidigare var det bestämt att de skulle ha en enkel vigsel och spara den stora festen till sommaren när de flyttat in i nya huset och kombinera bröllopsfest med inflyttningsfest och namngivningsceremoni för deras andra barn.

Vid den här tiden bodde de fortfarande i lägenheten i Borås som de köpte tillsammans 2014. De hade varit ett par sedan 2011 efter att hon flyttat upp från Tjörnarp i Skåne till den gamla textilindustristaden för att jobba i en affär.

Fredrik, Lukas och Josephine samt älskade hunden Kiko som också är död nu. (Privat bild)

Fann drömhuset i Ulricehamn

– Det var inte kärlek mellan oss vid första ögonkastet, minns Josephine med ett leende. Jag tyckte att han syntes och hördes och tog stor plats. Han hade ett stort självförtroende men efter ett tag tyckte jag det var charmigt.

Efter att ha umgåtts med varandra hela sommaren kom de till slut fram till att de var ett par.

– Att prata känslor var inte hans starka sida men han tog ändå modet till sig i augusti och frågade om vi var tillsammans och jag svarade ja.

Sedan gick det snabbt. Josephine flyttade in hos honom samma höst. Tre år senare köpte de den gemensamma lägenheten och 2015 skaffade de hund – den älskade bullterriern Kiko.

Men det var när sonen Lukas föddes som tankarna på ett eget hus med trädgård växte fram hos dem. De hade varit på många visningar innan de till slut fick se drömhuset i Ulricehamn.

– Fredrik föll för det direkt eftersom det påminde om hans barndomshem. Det ligger dessutom i ett vackert och barnvänligt område.

Det vita trähuset i Ulricehamn var Fredriks drömhus, eftersom det påminde om hans barndomshem. Josephine och barnen bor kvar.

Leukemin hade spridit sig

För Josephine var det tufft att han blev inlagd på sjukhus. Hon fick ensam ansvaret för sonen Lukas samtidigt som hon skulle städa ur lägenheten inför flytten och dessutom var hon i slutfasen av utbildningen till sjuksköterska.

– Tack och lov fick jag mycket hjälp av familj och vänner.

Fredrik svarade bra på den första behandlingen med cellgifter och han fick permission från sjukhuset för att kunna fira jul med sin familj. Men han drabbades av biverkningar av behandlingen och bakslag och låg inlagd på sjukhus under större delen av våren 2022.

Hans immunförsvar var nerkört i botten och Josephines stora fruktan var att han skulle få covid och att hans kropp inte skulle klara den krävande behandlingen.

– Vi försökte skydda honom så gott vi kunde. Jag bröt ihop när jag fick beskedet att jag fått covid. Även Fredrik blev smittad men tack och lov klarade han det bra.

Fredrik sattes upp för en stamcellstransplantation den första april, men i mars drabbades han av hjärtsvikt på grund av cellgifterna och transplantationen flyttades fram.

I maj var han cancerfri och processen för att han skulle ta emot nya stamceller inleddes. Men så drabbades han av ett nytt bakslag. Han fick svåra smärtor och ett provsvar gav dem chockbeskedet att leukemin spridit sig till centrala nervsystemet.

Läkarna tröstade dem med att det gick att behandla med cellgifter.

– Till en början såg det ljust ut. Han svarade bra på behandlingen. Vi var här tillsammans med hans föräldrar under Kristi himmelfärdshelgen. Han var trött men ville ändå laga sin favoriträtt lasagne tillsammans med sin mamma.

Cellgiftsbehandling pausades

Därefter försämrades Fredriks tillstånd drastiskt. Han blev inlagd på sjukhuset och ett nytt prov visade att han fått återfall av blodcancer i benmärgen och läkarna var tvungna att pausa cellgiftsbehandlingen mot leukemin i centrala nervsystemet.

– Jag fick veta att han fått återfall genom att jag gick in och läste hans journal. Det var chockartat att läsa det. Läkaren hade tänkt avvakta med att berätta det för Fredrik.

Istället var det jag som fick göra det.

– Fredrik kunde knappt prata men lyckades viska fram: ”Det är i alla fall skönt att du är här.” Det är skönt att han kände så.

Sedan gick det snabbt. Han tappade helt talet, fick svårt med andningen och började bli förlamad på höger sida.

På söndagen flyttades han över till intensivvårdsavdelningen.

– En läkare på IVA sa till mig att cancerpatienter som kommer dit oftast inte kommer därifrån. Det var första gången någon sa rakt ut att Fredrik inte skulle överleva.

Samma eftermiddag var Josephine på kontroll hos barnmorskan. De pratade om att sätta igång förlossningen tidigare för att Fredrik skulle få träffa Sam men kom fram till att det inte skulle vara bra om hon födde deras son samtidigt som han dog.

Deras sista tid tillsammans tillbringade Josephine vid sin mans sida. Sjukhuspersonalen förde samman sängarna så att de kunde sova bredvid varandra.

– Han kunde inte prata, men lyckades med stor möda skriva ”jag tror inte det är mycket kvar i mig” på en lapp och ritade sedan ett hjärta.

Josephine med lille Sam och hans storebror Lukas. Lukas var med när pappa gick bort och Sam föddes en vecka senare.

Födde sonen Sam en vecka efter Fredriks död

Fredriks önskan var att få somna in hemma. En sjuksköterska på IVA gjorde vad han kunde för att ordna en transport men det blev aldrig så.

På morgonen den 8 juni fick Josephine en obehaglig känsla och klockan halv nio sms:ade hon Fredriks föräldrar och bad dem ta med Lukas och komma till sjukhuset tidigare än vad de planerat.

– Jag är glad att jag hade magkänslan att jag skulle göra det. Lukas hann in till sjukhuset och fick ögonkontakt med sin pappa. Sedan rann livet ur Fredrik.

Fredrik dödförklarades klockan 08.45 på morgonen. Dagarna och veckorna som följde därefter är som en dimma för Josephine. Tisdagen den 14 juni satt hon på begravningsbyrån och planerade Fredriks begravning. Några timmar senare födde hon sonen Sam.

– Det gick bra men jag drabbades av en panikattack mitt under förlossningen och kände att jag inte ville vara med om det här utan Fredrik.

Vill finnas där för andra i liknande situationer

Josephine har haft stort stöd av familj och vänner. Hon har gått hos en psykolog och deltagit i en spädbarnsstödgrupp men som tidigare nämnts saknat en stödgrupp som vänder sig specifikt till småbarnsföräldrar som mist en partner.

Varje dag lever hon med sorgen och saknaden efter sin man och hon ser hans drag i sönerna Lukas och Sam.

– Allt blev mycket starkare i våras när vi var tvungna att avliva vår hund Kiko. I juni i år dog dessutom min pappa efter en fallolycka.

Trots Fredriks sjukdom och flytten från Borås till Ulricehamn lyckades hon våren 2022 ta sin sjuksköterskeexamen men hon är tveksam om hon kommer att jobba som sjuksköterska efter mammaledigheten.

– Inte med ansvar för svårt sjuka patienter i alla fall. Jag är rädd att det låser sig för mig om minnena blir för starka. Däremot kan jag tänka mig att arbeta med sorgebearbetning och samtalsterapi och använda allt det negativa jag har gått igenom till att finnas där för andra i liknande livssituationer.

Scroll to Top