Agneta och Tomas fann varandra mitt i sorgen – tack vare ett sms

Agneta och Tomas sitter mitt emot varandra och ler. Ingen av dem kunde tro att världen skulle bli ljus igen. Att dagarna skulle leka sig fram och fyllas av kärlek.

Men efter att båda genomlidit år och månader kämpande tillsammans med sina livskamrater, som drabbats av obotlig cancer, var det precis vad de behövde.

Agneta Sandström och Tomas Hall var med sina ungdomskärlekar Jimmy och Mimmi hela tiden fram till slutet. En fruktansvärd tid av svåra sjukhusbesök, tuffa behandlingar och ett evigt sökande efter något som skulle bli det där miraklet som behövdes.

Sedan när allt var över, visste ingen av dem vad de skulle göra. Kampen var över. Mörkret kändes kompakt och tomheten bedövande. Att träffa kärleken igen fanns inte ens som en avlägsen idé.

– Jag mötte min Jimmy 1987 på ett kalas i Falkenberg. Då hade jag rest och jobbat som reseledare, på hotell och kryssningsfartyg. Jag hade ingen tanke på att stadga mig, berättar Agneta, som vid den tiden bodde i Stockholm.

Ytterligare en träff på nyårsafton några dagar senare bekräftade vad båda kände och tvärtemot vad Agneta trodde så blev de ett par. År 1991 och 1993 kom deras barn. Agneta hade fortsatt inom hotellbranschen men ville så småningom göra något nytt.

– Av en slump köpte jag ett konditori med kafé. Jag har alltid gillat att jobba inom service och ta hand om människor. Sprida glädje.

Inte mycket hopp

Under tiden blev hennes Jimmy sjuk.

– Först dog min pappa i cancer 2010 och 2014 fick Jimmy sin diagnos, tjocktarmscancer, berättar Agneta.

– Det var ett dråpslag. Läkaren sa dessutom att cancern redan var i fjärde stadiet. Det fanns inte mycket hopp.

Agneta och Jimmy försökte ändå tro på en framtid. Jimmy klagade aldrig men hade svåra smärtor som med tiden blev allt värre.

– Jag kände att han inte förtjänade det han gick igenom. Vi hade dessutom stora problem att få rätt hjälp i vården. Det var många turer fram och tillbaka. Under alla dessa år var det så många fel som begicks att jag egentligen borde ha anmält men man orkar inte när man är mitt uppe i allt, säger Agneta.

Jimmy genomgick flera operationer under åren men det gick inte åt rätt håll. År 2017 fick de veta att inget mer fanns att göra.

– Jimmy ville då att vi skulle resa till min syster i Florida, trots att han var väldigt dålig. Det var det bästa beslut vi kunde ta och som tur var insåg det palliativa teamet det också. De stöttade oss.

Agneta och Jimmy fick två veckor av värme, bad och upplevelser. Ett fint sätt att få ut det sista av livet.

– Jimmy visste att han skulle dö och han försämrades snabbt efter att vi kom hem igen. Den 24 april somnade han in hemma.

Agneta blev ensam kvar och även om hon hade vänner så blev det ofattbart tomt.

Ungefär samtidigt pågick en annan kamp mot cancer. Tomas hade träffat sin Mimmi redan 1972 och första barnet, en dotter, kom ett par år senare. Mimmi var med när Tomas startade sitt företag inom trävarubranschen. Det blev ytterligare en dotter och en son samtidigt som firman växte och snart hade Tomas över 30 anställda.

– Våra liv förändrades 2004 när Mimmi fick besked om att hon fått aggressiv äggstockscancer. Den spred sig och hon tvingades genomgå en större operation, berättar Tomas.

Han och Mimmi visste att risken för återfall var stor men de hoppades på att turen skulle vara på deras sida. När cancern återvände reagerade Mimmi med samma mod som Jimmy. Hon beklagade sig aldrig utan sökte intensivt efter något som skulle kunna bota henne, även utomlands. Hon ville inte ge upp men hon pratade inte gärna om sjukdomen hemma.

– Fast vi hade betydligt större tur med sjukvården än vad Agneta och Jimmy hade. Mimmi hade en läkare som var så engagerad att hon grät när hon fick lämna dåliga besked till oss och vi hade samma sjuksköterskor som var med hela tiden vid varje besök. Vi var väl omhändertagna, säger Tomas.

Mimmi och Agneta hade träffats vid flera tillfällen. De hade gått på samma danskurser, varit på samma yogaklasser och Mimmi hade vid flera tillfällen besökt Agnetas kafé.

– Vi pratade ibland om att vi borde träffas och fika.

Så blev det också och i oktober 2017 sågs de en sista gång.

– Mimmi var väldigt sjuk då och det var uppenbart att det inte kunde vara långt kvar. Men innan vi skildes åt bestämde vi oss för att ses igen i december.

Delade en historia

Träffen blev aldrig av. Mimmi gick bort den 5 december och när Tomas gick igenom hennes meddelanden i mobilen såg han att det fanns ett inbokat möte med en Agneta. Han skickade ett sms för att berätta vad som hänt, att Mimmi lämnat jordelivet.

– Det blev flera sms fram och tillbaka. Till slut frågade jag om Tomas ville komma istället, säger Agneta.

– Jag ville vara vänlig och dessutom insåg vi nog båda att vi träffat på någon som visste exakt vad den andra gick igenom. Vi behövde prata av oss lite.

De träffades hemma hos Agneta, i hennes hus på landet.

– Tomas såg ut som professor Balthazar med håret på ända, skrattar Agneta.

Mötet blev jättebra och båda kände sig modiga efteråt eftersom de inte kände varandra sedan tidigare. Det var verkligen två främlingar som visserligen delade en historia och minnet av Mimmi men i övrigt kändes det som ödet.

– Efter det första mötet träffades vi varje vecka och till slut vågade vi synas ute bland folk även om vi visste att det skulle skvallras. Till en början åkte vi till platser där vi inte riskerade möta några vi kände.

Agneta och Tomas gick på bio i Helsingborg och tog promenader i skogen. Det var långa samtal som läkte dem båda. Under tiden bearbetade de det som hänt, förlusterna av deras älskade Jimmy och Mimmi och så småningom började något annat växa fram. De upptäckte att de trivdes i varandras sällskap.

– Efter en tid blev det mer allvar, säger Agneta.

Hon och Tomas föll för varandra och började prata om det.

Vill inte ge upp

Stegvis utvecklades relationen till något mer, även om vissa rum i deras hem var känsligare att vistas i då de påminde om Jimmy eller Mimmi. Tiden gick och till slut var det bara en väg och det var framåt. Ingen av dem ville ge upp sina liv för sorgen.

– De allra flesta av släkt och vänner har varit stöttande. Men många förstår inte hur länge sorgen pågått. Den började redan vid diagnosen och fortsätter än idag. Att hitta någon ny var inget någon av oss planerade. Det bara hände och hade inte Mimmi och Agneta haft ett inbokat möte hade vi troligtvis aldrig träffats, säger
Tomas.

Om det var slumpen eller ödet spelar ingen roll men idag lever de båda liv med mycket glädje igen. Båda älskar att resa till spännande länder och längtar efter att komma iväg igen nu när pandemin lagt sig något.

– Oavsett om det blir husbil till Italien eller en Afrikaresa så vill vi fortsätta upptäcka.

Hemma är det framför allt Tomas som har sina hobbyer, som att spela Beatlesmusik på pianot, ta hand om sina akvariefiskar eller meka med sin ovanliga bil i garaget. Det har blivit något av ett gubbdagis där.

– Vi är ett härligt gäng.

Agneta umgås gärna med vänner. Hon skriver, fotograferar och dansar, engagerar sig i samhällsfrågor. Båda två älskar närheten till havet som ligger några hundra meter från huset. Framför allt har de varandra – en kärlek som var både oväntad och välkommen.

– Det är nästan overkligt hur bra det blivit, säger Tomas och Agneta nickar instämmande.

De bästa med Tomas enligt Agneta:
Omtänksamheten och flexibiliteten, alltid pigg på äventyr.

Det bästa med Agneta enligt Tomas:
Ärligheten och humorn, blir lätt beroende av henne.