Eva förlorade sin man när hon var höggravid: ”Vårt tredje barn kom med hopp mitt i sorgen”

Historien tar dock sin början en augustikväll i Göteborg år 2002 då Eva och Henrik möts på Göteborgskalaset. De blir snabbt ett par och flyttar ihop i Henriks lilla tvåa i centrala Kungälv. Eva arbetar som förskolelärare i närheten och Henrik som markarbetare.

År 2004 föds dottern Wilma och ett år senare står deras hus klart i Kärna en bit från Marstrand.

När Wilma är 2 år gifter de sig i en liten kyrka i Kungälv. Kort därefter kommer parets andra barn, Alfred, 2007. Småbarnslivet lunkar på.

Det händer att Henrik ibland nämner att han har hjärtklappning, oftast i viloläge. Eva tycker han borde kolla upp det någon gång men Henrik tyckte inte att det var så farligt så det blev aldrig av. Henrik är dessutom ofta trött och somnar många gånger i soffan strax efter Bolibompa.

– Henrik gick upp fem varje morgon och hade tunga arbetspass, så det var inte konstigt att han var trött när han kom hem sent.

Hittar inget fel

Men så en morgon 2009, när Henrik är på väg till jobbet, händer något som får deras värld att rämna. Eva hör plötsligt en duns och hittar sin man krampandes på badrumsgolvet. Hon ringer 112, men täckningen är så dålig att de inte hör vilken adress de ska åka till.

Frustrerad slänger Eva från sig knapptelefonen och försöker själv lista ut hur hon ska göra hjärt-lungräddning på Henrik, som nu inte längre krampar utan har blivit alldeles stilla, han saknar puls och andning. Eva trycker och blåser frenetiskt om vartannat.

– Jag var säker på att livet rann ur honom, säger Eva.

Samtidigt vaknar barnen, då 2 och 5 år gamla, och står i dörren.

– Wilma frågade: Vad gör du mamma? Jag svarade att jag blåser kärlek i pappa.

Det lyckas och Wilma minns än i dag hur hennes pappa efter ett tag omtumlat reser sig upp. När ambulansen till slut kommer minns Henrik ingenting av vad som hänt.

På sjukhuset känner Eva sig misstrodd, som att ingen riktigt lyssnade på vad hon hade att berätta. Hade Henrik verkligen haft hjärtstopp? Kanske svimmade han bara? Eva börjar till slut tvivla på vad hon varit med om.

Läkarna hittar inget särskilt fel men misstänker ett mindre hjärtfel och ger Henrik hjärtmedicin.

Efter en vecka är Henrik tillbaka på jobbet och börjar leva ungefär som vanligt. De får höra att risken inte är så stor att något liknande ska hända igen, men Eva oroar sig i det tysta. Hon ligger sömnlös om nätterna och lyssnar så att Henrik andas.

– För mig kändes det som en tickande bomb, men det var inget vi pratade om. Så här i efterhand tror jag att även Henrik bar på en oro som han hade svårt att prata om.

Skrek rakt ut

Efter en period fick Henrik sluta med medicinen. Han upplevde att den inte gjorde någon skillnad utan bara gav honom olika biverkningar.

I samband med det blev Eva gravid för tredje gången. De såg fram emot att bli föräldrar igen. Men bara veckor innan förlossningen drabbades barnen och Henrik av en långvarig och väldigt jobbig kräksjuka. Eva oroade sig över att kanske behöva föda barn själv.

Men till slut mår Henrik bättre och Eva vilar i insikten att hon kan få ha honom hos sig under förlossningen ändå. De somnar nära varandra den natten. Men bara timmar senare vaknar Eva av ett bekant ljud som gör henne livrädd. En slags blandning av snarkning och inandning. Henrik ligger i sängen med en stirrande och stel blick och krampar.

Den här gången är Eva lite mer förberedd, hon har en telefon precis vid sängen. För andra gången på kort tid larmar hon 112. Den här gången kan de guida henne i hjärt-lungräddning i väntan på ambulansen.

– Jag fick ner Henrik på golvet, men så här i efterhand förstår jag inte hur. Jag var höggravid och han var en 192 centimeter lång man. Dessutom var det trångt vid sidan om sängen och jag var rädd att han skulle slå i huvudet, säger Eva.

Även denna gång vaknar barnen. Wilma tar sin lillebror och sätter sig i vardagsrummet. Eva känner sig tryggare nu eftersom en man på SOS talar lugnt och ger henne instruktioner.

När ambulansen kommer känner Eva att hon kan släppa taget och hon springer över till grannarna för att be dem passa barnen. Väl inne på sjukhuset väntar en kvinnlig läkare med dåliga nyheter. Henrik är död.

– Jag bara skrek rakt ut. Det var ett urskrik av ren ångest. Nu var mina barns pappa död, barnet jag bar på skulle aldrig få träffa honom. Henrik skulle aldrig få hålla i honom. Nu var det Wilma, Alfred, magen och så jag.

En läkande kraft

Läkaren berättar att de jobbat med Henrik länge, men att inget hjälpt eftersom hjärtat var för svagt. Det hade inte gått på något annat sätt. I efterhand kunde man se att Henriks hjärta var något förstorat, men om det var därför det stannade kan ingen säga.

Eva förstod också att oviljan att röra på sig och hans ganska dåliga kondition, hade med hans hjärtfel att göra. Däremot hade hans tunga arbete byggt upp hans muskler och format hans kropp vilket gjorde att han såg frisk och vältränad ut.

Bara några dagar efter Henriks begravning föder Eva deras son Nils-Henrik, som är en kopia av sin far.

Namnet Nils var spikat sedan tidigare, Henrik lades till som en slags hyllning.

– Det var oerhört smärtsamt att föda barn i min situation men jag kände också en oerhörd lycka över gossen som mitt i sorgen kom med hopp. Han gav mig ett kvitto på hur livet och döden kan gå hand i hand och att det går att känna glädje och sorg på samma gång.

Det blev en tuff tid, men familj och vänner slöt upp som en mur kring Eva och barnen. Genom att få utrymme att sörja och möjlighet att prata av sig i en trygg miljö där alla känslor fick lov att ta plats tog hon sig sakta upp ur mörkret.

Eva upptäckte vilken läkande kraft det finns i tillåtande samtal och det är bland annat den erfarenheten Eva idag använder i sin nya karriär som samtalsterapeut, med inriktning på HSP-terapi (terapi för högkänsliga personer).

Hon vill förmedla att det inte finns något rätt eller fel sätt att sörja på, att sorgen måste få ta sin tid och att det är viktigt att som anhörig fråga vad den sörjande behöver, snarare än att bara anta något. Eva vill med sin berättelse inge hopp om att det går att ta sig upp och ur sorg, även om man inte tror det när man är mitt uppe i den.

– Och visa att det finns ett ljus där i tunneln. För om vi bara väljer att fortsätta gå, så har resan inte varit förgäves.

Mötte en ny kärlek

Så småningom kände Eva att ingen skulle må bra av att hon gick runt och var bitter under resten av sitt liv, framför allt inte hennes barn. Och det fanns ingen annan än hon som kunde se till att det inte skulle bli så.

När hon en dag fick frågan vad hon längtade efter så var det ärliga svaret att bli kär igen. Det var så tydligt att hon inte ville leva ensam under resten av sitt liv. År 2012 mötte Eva kärleken Martin på nätet.

– Det var något visst med Martin och jag kunde känna att han stod stadigt med bägge fötterna på jorden. Martin var öppen för att jag hade barn och såg dem som en rikedom i sitt liv. Han fick mig att börja älska livet och mig själv igen och jag blev en gladare och tryggare mamma, vilket bidrog till att barnen kände sig trygga, säger Eva och ler.

Martin och Eva är nu gifta och har 5-åriga dottern Tuvalie tillsammans.

– Tiden läker inte alla sår och det handlar inte om att glömma, men man lär sig att leva med det och livet lär oss att hitta nya vägar och skapa ett nytt liv. Henrik lever kvar i våra hjärtan och finns alltid med oss. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig men det kan bli fint och bra på ett annat vis.

Hjärtstopp drabbar en person varje timme

Plötsligt hjärtstopp är när hjärtat av oväntad anledning plötsligt stannar.

Symtom: Den drabbade förlorar omedelbart medvetandet och saknar puls och normal andning. Onormal andning (ytliga, långsamma, snarkande andetag) kan förekomma, men förmår inte syresätta blodet.

Antal: Varje år drabbas uppskattningsvis 10 000 svenskar av hjärtstopp, cirka 25 personer om dagen. Det innebär att en person dör av plötsligt hjärtstopp varje timme. Trots att antalet överlevande per år mer än fördubblats det senaste decenniet överlever endast drygt 600 personer.

Tiden är dyrbar: Vid plötsligt hjärtstopp, larma 112, påbörja hjärt-lungräddning och använd en hjärtstartare om sådan finns.

Källa: Hjärt-Lungfonden

Stöd Hjärt-Lungfonden

Vill du hjälpa till?

Hjärt-Lungfonden samlar in pengar till hjärt-lungforskning och arbetar för ökad kunskap om forskningens betydelse, för att ge fler ett längre och friskare liv.

Stöd forskningen på:

Plusgiro 90 91 92-7
Bankgiro 909-1927
Swish 90 91 927

Läs mer på www.hjart-lungfonden.se