Mija och Johan blev kära som 11-åringar – idag är de gifta och har två barn

Hällevikslägret utanför Sölvesborg startade redan 1928 med syftet att ge barn två oförglömliga sommarveckor med sol, bad, idrott och lek. Oförglömligt på ett helt annat sätt blev lägret för Mija och Johan Holgersson.

– Det var där vi blev tillsammans, säger de när vi sitter hemma i deras magnifika villa utanför Karlshamn.

Vi träffar paret tidigt en morgon och vid frukostbordet har paret sällskap av sina båda barn, Nathalia och Nova. De ska snart lämnas på förskolan, medan Mija och Johan åker till jobbet, som de också delar. Tillsammans med Johans familj driver de hotellet Best Western i Karlshamn där Johan är hotellchef, medan Mija arbetar med bokningssystem och bokföring.

Det känns som de aldrig kan få nog av varandra.

– Så är det, säger de med ett skratt. Vi trivs oerhört bra tillsammans.

Parets träffades som 11-åringar

Men tillbaka till den där förtrollade sommaren på Hällevikslägret när de båda 11-åringarna knöt kärleksband.

– På den tiden var det utseendet man gick på och Johan såg ju bra ut. Det gör han förstås fortfarande, säger Mija.

Det de minns av lägret är den där pirriga känslan i kroppen när man tycker om någon och känslan är besvarad. De bodde bara en mil från varandra men det var tillräckligt för att det skulle vara svårt att träffas.

– Jag bad en kompis ringa Mija och göra slut, berättar Johan. Det handlade om min blyghet, jag tyckte det var obehagligt att prata i telefon. Det blev senare i livet min stora utmaning att komma över den blygheten och våga prata inför människor.

Mija blev förstås besviken men det gick snabbt över.

Några år senare hamnade de på samma högstadieskola.

– Jag blev nyfiken på Johan igen, berättar Mia.

Var ihop hela högstadiet

Kärleken blommade upp på nytt och förhållandet höll sig över hela högstadietiden.

Vid ett tillfälle var de ute och promenerade i omgivningarna runt Johans föräldrahem utanför Karlshamn. Plötsligt stannade Johan intill ett stort hus och pekade.

– Där ska vi bo om några år, sa han och tittade på Mija som nickade instämmande.

Men det skulle hinna hända en del innan de var där.

Efter högstadietiden började de på olika gymnasieskolor och då tog förhållandet slut igen. De hade dock svårt att släppa varandra helt.

– Vi följde varandra genom gemensamma kompisar.

När Johan fyllde 19 år bad Mija en kompis ringa upp honom, med baktanken att hon sedan skulle ta över luren och önska honom grattis, som en överraskning.

Det föll platt.

– Du hörde inte ens att det var jag, säger Mija.

Kärleken blossade upp på nytt

Dagen efter skulle Johan ha födelsedagskalas och några av Mijas vänner skulle dit. Mija skulle hämta kompisarna när festen var slut. Hon stod utanför och väntade i sin bil.

Då kom Johans pappa Mikael ut.

– Här kan du inte sitta, följ med in, sa han till Mija som tvekade.

Då tog han henne resolut över axeln och bar in henne i huset.

– Pinsamt kändes det, minns hon.

Hur som helst ledde denna kupp till att känslorna blossade upp på nytt. Men det fanns ett problem. Mija och en kompis hade bestämt sig för att flytta till Barcelona och söka arbete där. Ett löfte är ett löfte och en vecka senare satt hon motvilligt på flygplanet till Spanien.

– Jag visste redan från dag ett att jag snart skulle resa hem igen, för jag längtade efter Johan. Efter två veckor flög jag tillbaka till Sverige och det var Johan som hämtade mig på flygplatsen i Malmö.

Förlovade sig 2009

Sedan den dagen för 14 år sedan har de varit oskiljaktiga och på nyårsafton 2009 förlovade de sig.

– När jag kom hem till vår lägenhet hade Johan beställt trerättersmiddag från en restaurang och jag anade att något var på gång. Dessutom var han stressad, vilket han annars inte är. När vi skulle äta efterrätten vid tolvslaget tog han fram ringarna och frågade om jag ville förlova mig med honom. Det var riktigt romantiskt, säger Mija.

Bröllopet planerade de under sin första gemensamma utlandsresa till Grekland och den 13 juli 2013 sa de ja till varandra i Hällaryds kyrka. De köpte ett hus i Karlshamn som de renoverade men det var egentligen inte där de ville bo.

Johan kikade med jämna mellanrum på Hemnet och en fredagskväll hände det. Huset där han och Mija bestämt att de skulle bo som 15-åringar var till salu!

Johan kastade sig på telefonen, ringde mäklaren och lade ett bud. Dagen efter fick han besked om att säljaren, en äldre dam, hade accepterat budet.

Prövning för relationen

Det de köpt var en igenvuxen tomt och ett hus som skrek efter helrenovering.

Tiden att sätta igång med det fanns inte eftersom de samtidigt köpt en livsmedelsbutik i Karlshamn. Lönsamheten var dålig och arbetsdagarna oftast bortåt tolv timmar, eller mer.

– Våra anställda skulle i första hand ha lön. Blev det något över till oss fick vi vara glada. Dess bättre hade vi familjer som kunde stötta oss ekonomiskt om det var riktigt illa någon månad.

Butiken blev också den riktiga prövningen för deras relation.

– Vi bråkade faktiskt aldrig. Snarare förde det oss samman eftersom vi båda är lika envisa och vägrar ge upp. Samtidigt lärde vi oss otroligt mycket av att driva företag tillsammans.

Johan och Mija jobbar tillsammans

Att renovera sitt nya hus fick de tid med först tre år efter att de köpt det. Det mesta revs så att bara stommen återstod och därifrån byggdes det som nu är deras hem.

Idag har de en bostadsyta på runt 300 kvadratmeter och vinkällare, pool och andra faciliteter ingår.

– Vi hade god hjälp med renoveringen av våra respektive familjer, berättar de.

Johans familj äger fastigheten där Scandic tidigare hade sin hotellverksamhet i Karlshamn. När Scandic skulle lägga ned var frågan vad som skulle hända med fastigheten?

Efter mycket funderande bestämde sig familjen att fortsätta med hotellverksamhet men det skulle vara i mindre omfattning där Johan och Mija skulle ingå eftersom de skulle sälja butiken. Hotellverksamheten expanderade direkt och det som skulle bli småskaligt, blev istället en verksamhet med ett 30-tal fasta medarbetare och lika många säsongsanställda.

– Vi trivs med att jobba tillsammans eftersom vi är ganska lika. När vi bestämt oss för att genomföra något ger vi oss inte förrän vi lyckats. Johan är också alltid så positiv om jag tvivlar på något. Vi kör, vi löser det, säger han och då gör vi också det, säger Mija.

Sedan har de kommit överens om en sak:

– När vi är lediga pratar vi inte jobb!