Min dotters pojkvän har visat sig vara sjukligt svartsjuk. Han står inte ut med att hon pratar med andra killar. Gör hon det, blir han rasande.
På sistone har jag gått omkring och varit rädd för vad som kan hända om min dotter tröttnar och gör slut.
Av två onda ting vet jag inte vad jag önskar för mitt barn. Oavsett om min dotter fortsätter att vara tillsammans med sin pojkvän eller avslutar förhållandet, känns det fel.
Det är nu mer än ett år sedan Anna, som då var 16 år, kom hem och strålande glad berättade att hon hade blivit tillsammans med Truls. Hon berättade för mig att hon länge hade varit intresserad av honom eftersom han var så snygg. Många av hennes kompisar hade också varit förtjusta i honom, men han valde alltså henne.
Läs även: Jag kastade mig i bilen efter samtalet från min dotter
Kom hem gråtandes
Min första tanke var att jag var glad för hennes skull. Jag känner pojkens föräldrar – stabila, ordentliga människor. Det betyder ju en del. Det nästa jag tänkte på var att en oönskad graviditet måste förhindras. Jag pratade med Anna om preventivmedel. Hon fnös och sa att något sådant inte var aktuellt i början av förhållandet, och jag hade ingen anledning att tro att hon inte talade sanning om detta.
Jag har alltid varit positiv till att min dotters vänner kommer hem till oss, och jag sa att det självklart gällde Truls också.
Tre veckor efter att de blev tillsammans tog Anna med honom hem. Hon var stolt över att presentera honom, och jag såg omedelbart varför hon var upp över öronen förälskad; Truls var en stilig kille att se på.
Truls verkade vara en ordentlig kille, hade planer på att bli snickare och gick en yrkesinriktad linje på gymnasiet. Han var hövlig och försiktig. Att han verkade lite sluten tog jag som ett tecken på blyghet inför mig.
Jag såg att han gjorde mitt barn glad och lycklig den första tiden de var tillsammans. Först när Anna kom gråtande hem från en fest och sa att han hade blivit arg och irriterad för att hon pratade med en klasskompis, kände jag en oro.
– Om ni bara pratade med varandra finns det väl ingen anledning att bli arg, menade jag och trodde att vi var färdiga med händelsen.
Läs även: Mitt äktenskap är som ett fängelse
Han blir arg så fort
Ändå har det under det senaste året varit en rad svåra situationer mellan dem. Om hon pratar med en kille i klassen anklagar han henne för att tycka bättre om typiskt duktiga killar i skolan än sådana som han, som ”bara” går yrkesprogram.
Det har kommit fram att han alltid har haft svårt med siffror och bokstäver. Anna säger att det är synd om honom, eftersom han alltid har känt sig som en förlorare. Jag ser att det är svårt för honom, men menar att hon inte kan ta ansvar för att han får en god självbild.
Den stormande förälskelsen har lagt sig, och jag ser att Anna inte längre är lika nöjd med sitt liv som hon var. Ändå fortsätter hon att vara tillsammans med Truls. Då och då kommer hon hem gråtande och berättar att han har haft våldsamma reaktioner på hennes beteende.
– Jag förstår det inte, mamma. Jag gör allt jag kan för att inte provocera honom, men klarar det inte. Ett privat samtal mellan mig och mina vänner får honom helt ur balans, säger hon.
Läs även: Pojkarnas styvfar är kontrollerande och aggressiv
Skrämmande beteende
För tre månader sedan kom Anna hem och sa att hon hade sagt till Truls att hon inte orkade vara tillsammans med honom längre.
Hans beteende under de följande dagarna skrämde mig. På morgonen stod han utanför vår grind och väntade på henne. Hon försökte gå förbi utan att prata med honom, och då tog han henne i axeln och insisterade på att prata.
Jag var rädd för att lägga mig i och sa strängt till mig själv att de unga måste få reda ut det på egen hand, men var rädd för vad han kunde hitta på.
Jag har läst mycket om unga män i psykisk obalans. De tål inte nederlag. Efter att ha försökt med allt från att vädja och be till att hota, utan att det fick Anna att ändra sig, började Truls spela martyr.
– Jag kommer att ta livet av mig om jag inte får dig tillbaka, sa han.
Till slut fick han Anna att tro att det skulle ske. Genom att lova bättring fick han henne tillbaka. I några veckor hade de det bra tillsammans eftersom han skärpte sig ordentligt.
Jag sa till Anna att jag inte var säker på hur klokt det var att bli tillsammans igen, eftersom svartsjuka inte bara försvinner över en natt, men hon ville inte lyssna. Nästa gång de hamnade i konflikt hade han följt efter henne hem medan han hotade henne och sa elaka saker till henne.
– Utan mig har du inget liv, sa han om och om igen.
Det gjorde Anna otrygg. Nästa dag gick hon tillbaka till honom.
Han är helt besatt
Länge har jag önskat att de ska gå skilda vägar. Nu är jag inte lika säker på det längre. Sanningen är att jag är rädd för vad som kan hända om Anna gör slut på riktigt. Det är helt tydligt att Truls är som besatt av henne och att han inte släpper henne utan vidare.
Jag vill inte att mitt barn ska vara tillsammans med en kille för att hon tycker synd om honom eller är rädd för honom, men jag tror faktiskt att det är situationen nu. Varje gång hon har bestämt sig för att göra slut ändrar hon sig efter att han har insisterat och bearbetat henne.
Nu är jag rädd för vad han kan hitta på om hon gör slut med honom för gott. Min dotter kan inte ta ansvar för hans liv. Ännu värre vore det om han skadar mitt barn för att han inte står ut med tanken på att en annan kille ska få henne.
Jag lever i ångest och rädsla för det värsta tänkbara som kan hända.
Läs även: Jag gjorde slut – nu vill mitt ex ha tillbaka pengarna han spenderade
Försökte ringa föräldrarna
För några veckor sedan ringde jag Truls föräldrar i hopp om att få dem att se vad som händer. De var inte inställda på att prata om situationen och sa att ingenting tyder på att deras son kan bli våldsam.
- De unga måste få reda ut det själva. Det är inte ovanligt att förhållanden i unga år är turbulenta och känsloladdade, sa mamman och verkade nästan uppgiven över min oro.
Kanske är jag hysterisk, men sanningen är att unga män som blir svikna kan förlora omdömet fullständigt. Hittills har han inte skadat Anna, men det är en farhåga. Jag måste leva med situationen som den är och kan bara hoppas att allt så småningom kommer att lösa sig.
Det känns oerhört tufft att se sitt barn i en så hopplös relation utan att kunna göra något.
Artikeln publicerades först hos Klikk.no, som också är en del av Story House Egmont. Artikeln är översatt och redigerad. Namnen i texten har ändrats för att värna om de inblandades anonymitet.
Mest läst just nu
-
Ska jag lämna min 20 år äldre man?
-
Benskörhet märks först när något går sönder – expertens bästa tips för att stärka benen
-
Julen 2026 på Ellos Home – spana in bilderna
-
Linda började träna ansiktet för sex år sedan: ”Nu känner jag igen min spegelbild igen”
-
Karl har gått i 27 år – nu är han nästan hemma