Författarparet från Kiruna tvingades flytta: ”Vårt livs bästa affär”

Ni bor i Kiruna och på grund av gruvan har ni, precis som många andra, tvingats flytta.
– Ja, men vi tillhör de lyckligt lottade. Vår trerumslägenhet låg nära gruvan så vi var några av de första som tvingades flytta. Vi blev utköpta och det måste ha varit vårt livs bästa affär. För pengarna kunde vi köpa ett hus några kilometer bort. Björn är född i Kiruna men jag kommer från Skellefteå och även om jag har bott här i över tjugo år så har jag inte riktigt samma känslomässiga band till staden, säger Anna-Karin.

– Människor har ju drabbats av flytten på olika sätt, delvis beroende på vilket boende man har. Om du äger ett hus så byter du nyckel mot nyckel, alternativt får du en summa pengar för ditt gamla hus. Har du en bostadsrätt så får du en viss summa per kvadratmeter. Men har du en hyresrätt så är du rättslös. Då åker du ut, utan att bli erbjuden en ny bostad. Och i Kiruna är det just nu 13 års bostadskö, säger Björn.

Redan för ett par decennier sedan började det pratas om att staden skulle vara tvungen att flytta. Minns ni vad ni tänkte?
– Jag tror inte riktigt att vi tog in det. Åtminstone inte jag, säger Anna-Karin.

– LKAB kan ha svårt att tala i konkreta tidsramar då de inte vet hur sprickorna rör sig. Så länge var flytten något väldigt diffust. Men så småningom blev det sprickbildningar i vissa hus och då tvingades man i panik tömma dem. Så på slutet har det gått fortare än de flesta kunnat ana, säger Björn.

Fördelar och nackdelar med ett nytt Kiruna

Under två decennier har många Kirunabor vetat om att deras hem ska jämnas med marken. Hur är det att leva så?
– Människor är förstås olika och har olika tidsperspektiv. Vi har levt i nuet. In i det sista höll vi på och uppdaterade vår lägenhet. Tjugo år är en lång tid, det är en hel barndom. För oss skulle det kännas konstigt att inte alls bry sig om hur man bor under så många år, säger Björn.

Den gamla stadskärnan ska vara avvecklad 2035. Vad kommer ni att sakna mest?
– Jag blir lite nostalgisk när jag tänker på det. Det var ju där vår dotter växte upp och där vi gick till olika lekparker. Och när vi är ute och går med hunden vill han alltid tillbaka till den gamla lägenheten. Han vill hem. Det ser ju väldigt tragiskt ut när man går förbi resterna av de rivna byggnaderna men jag brukar tänka att det kunde ha varit värre. Husen har ju trots allt inte träffats av bomber och vi befinner oss inte i krig, säger Anna-Karin.

Kan det rentav finnas några fördelar med en flytt?
– Kiruna som stad existerade ju inte före gruvan, allt är liksom uppbyggt runt den. Det gamla centrumet var i princip en utspridd parkeringsplats. Visst fanns det en del fina gamla byggnader. Kyrkan blev till exempel utnämnd till Sveriges vackraste byggnad 2001. Men mycket i 50–60-talsstil var sannerligen inte jättesnyggt.

– Men självklart har vi stor förståelse för dem som sörjer att staden rivs. Minnen har ju inte med hur platser ser ut att göra. Det nya centrumet är också mer koncentrerat. Man har satsat på att förtäta butiker, offentliga lokaler och skolor för att skapa liv och rörelse med restauranger och kaféer i bostadsområdet. Det känns modernt och snyggt. Den ena sidan på ett av de nya hotellen har till exempel mer eller mindre formen av en hoppbacke.

Skriver om flytten i romanen Fjällsjön

Flytten är också en del av handlingen i er nya bok?
– Ja, att väva in Kiruna i handlingen kändes naturligt. Några av huvudkaraktärerna i boken hade aldrig tidigare varit i Kiruna och då är det självklart att de noterar sådant som är vardag för oss Kirunabor – att det sprängs klockan 01.24 varje natt till exempel.

Fjällsjön är första delen i serien om kalla fall-gruppen Nordkalotten. Berätta!
– Team Kalla fall Nordkalotten har sin bas i Kiruna, i vår gamla lägenhet faktiskt – en byggnad som hotas av gruvan. Gruppens uppgift är att ta reda på sanningen där gamla utredningar gått bet. Att skriva om kalla fall innebär en extra utmaning. Alla bevis har många år på nacken och folks minnen är som de är. I det här fallet finns ingen kropp, så teamet vet inte om det handlar om ett mord eller om personen har valt att försvinna frivilligt.

Spännande! Berätta mer!
– Kriminalkommissarie Britta Lindén leder teamet som försöker ta reda på vad som hänt finländaren Seppo Mannela. För tjugo år sedan begav han sig till en ö i Torneträsk för att fiska med sina vänner. Det var då han senast sågs i livet. Simmade han tillbaka till land för att i hemlighet börja ett nytt liv någonstans? Drunknade han i det kalla vattnet? Eller blev han mördad och kroppen sänkt i den djupa sjön? säger Björn.

– Vi lägger mycket energi på karaktärerna. Det handlar om riktiga människor som liksom de flesta bär med sig en del jobbiga upplevelser. Vi vill inte skriva om några superhjältar, även om karaktärerna är väldigt duktiga inom sina områden, säger Anna-Karin.

Till sist, vad tror ni: Kommer det nya Kiruna att bli ”ert” Kiruna?
– Det är ju inte samma Kiruna, till exempel försvinner ju fjällutsikten. Samtidigt är det nya centrumet egentligen mer tilltalande. Så det beror nog lite på vem du frågar, för oss blev flytten något bra, säger Björn.