Hand i hand kommer de gående mot oss på Karlstads vackra universitetscampus. En passande mötesplats med tanke på att det var här som Stefan Holms och Jessica Erikssons vägar korsades för första gången.
Sedan dess har Stefan, som vid den tiden jobbade med kommunikation och samverkan, hunnit lämna universitetsvärlden. Jessica arbetar däremot kvar, numera som dekan för lärarutbildningen.
Men hur gick det då till när Värmlandssonen Stefan och inflyttade Eskilstunatjejen Jessica blev ett par?
– Efter att vi hade bekantat oss med varandra på universitetet blev vi vänner på Facebook. När vi hade haft kontakt där en tid bestämde vi oss för att ta en lunch tillsammans. Och på den vägen är det, sammanfattar Stefan rappt.
Stefan Holm & Jessica Eriksson
Ålder: Båda är 47 år.
Familj: Var sitt barn från tidigare förhållanden. Stefan har sonen Melwin, 18, och Jessica sonen Alexander, 11. Till familjen hör även hunden Chili som bor hos Jessica.
Bor: I Karlstad.
Gör: Stefan är höjdhoppstränare och författare. Jessica är doktor i nordiska språk, dekan för lärarutbildningen vid Karlstads universitet och författare.
Aktuella: Med den gemensamma debutromanen Människor som hör ihop (Everlasting Publisher) som kommer ut den 7 juli.
Vi har förflyttat oss till hans villa i stadsdelen Romstad. Någon minut efter att vi anlänt kör Jessica in på uppfarten. Även om hon och Stefan spenderar mycket tid ihop har de hittills valt att bo på var sitt håll.
– Eftersom vi har var sin hemmaboende son känner vi att det kanske skulle bli lite stökigt att flytta ihop alla fyra. Men på sikt så tänker vi oss att vi ska bo under samma tak, förklarar de när vi slagit oss ner vid köksbordet.
LÄS ÄVEN: Slalomstjärnan Jens Byggmark: “Jag orkade inte komma tillbaka en gång till”
Båda drömde om att bli författare
Nu är det inte Stefans och Jessicas boendearrangemang vi har träffats för att prata om utan deras litterära kompanjonskap. Att Stefan inte bara är i besittning av ett kraftpaket till kropp utan också ett spänstigt intellekt bevisade han redan medan höjdhoppskarriären pågick.
Under tidigt 2000-tal deltog han i frågesportprogrammet På spåret med synnerligen framgångsrikt resultat. Två segrar och en andraplats blev det. Därtill har han författat en handfull böcker, alltifrån självbiografiska verk om sin idrottskarriär till ordvitsböcker. Och i nio års tid har han skrivit krönikor i lokaltidningen Värmlands Folkblad.
Men under alla år kände Stefan att det fanns ett outforskat område inom skrivkonsten som han en dag när alla stjärnor stod rätt på himlen hoppades få möjlighet att försöka sig på.
– Jag har nog alltid velat skriva något skönlitterärt. I hela mitt liv har jag läst mycket och närt drömmen om att en dag själv få författa ”den stora romanen”.
På andra sidan stan gick Jessica omkring med samma ambitioner.
– Jag började drömma om att bli författare när jag som 8-åring fick en uppsats publicerad i en kattidning. Att se sin text i tryck var jättestort för mig. Men eftersom det är svårt att få sina alster publicerade kändes det lättare att gå den akademiska vägen för att få skriva böcker.
– Till att börja med fick det bli en avhandling. Därefter har jag skrivit vetenskapliga böcker, läroböcker och en barnbok innan mitt och Stefans samarbete tog vid, berättar hon.
Att Stefan och Jessica skulle realisera den skönlitterära författardrömmen tillsammans istället för var och en för sig, var inte deras ursprungsplan. Tanken på ett gemensamt skrivprojekt kom inte förrän de tre år i rad satt i juryn för novelltävlingen Värmland skriver.
– Sista året var det lite svårt att hitta kända värmlänningar som ville skriva noveller. Därför kom vi överens att skriva en novell tillsammans och se om förlaget vill ha med den i antologin som skulle ges ut. Det ville de inte, eftersom de tyckte det var fel genre. Då skickade vi in vår novell till en annan novelltävling som vi vann.
LÄS ÄVEN: Camilla Läckberg om oron: “För första gången i mitt liv är jag rädd”
Aktuella med feelgoodromanen Människor som hör ihop
Vinsten gav dem blodad tand. Sedan dess har de vunnit ytterligare åtta novelltävlingar. Tidigt i sitt samarbete skrev de också barnboken Zombien i kombin – ett beställningsuppdrag från Jessicas son Alex som då var 6 år. En historia på rim med en zombie, en vampyr och ett spöke som huvudkaraktärer, löd instruktionen från Alex.
Stefan och Jessica gjorde som de blivit tillsagda och levererade en bok som inte bara fallit Alex utan också många andra barn i smaken. Mestadels har det dock blivit berättelser riktade till vuxna. Sedan samarbetsstarten för fem år sedan har Stefan och Jessica oförskräckt doppat tårna i en mängd olika genrer, däribland feelgood, romance och science fiction.
Efter att ha hållit sig till det lite kortare formatet debuterar de nu med sin första fullängdsroman, feelgoodberättelsen Människor som hör ihop. Om du tycker att titeln låter bekant har du rätt. Stefan och Jessica har lånat den från en låt av 1980-talsgruppen Ratata. Stefan är nämligen sedan flera decennier tillbaka ett stort fan av gruppens sångare Mauro Scocco som senare gjorde storstilad solokarriär.
– Jag började snöa in på Mauro när jag var 15. Sedan dess har han funnits med mig. Det är ingen slump att den kvinnliga huvudkaraktären i boken heter Sarah och att två av de andra karaktärerna är döpta till Nelly och Jackie. Därutöver har jag försökt att få med alla låttitlar från Ratatas album Människor under molnet någonstans i boken.
Utplaceringen av Mauro Scocco-referenser i texten är dock något som Stefan har fått syssla med på egen hand. Än har han inte lyckats få Jessica att sälla sig till popsångarens beundrarskara, även om hon är enig med Stefan om att Människor som hör ihop är en fin titel.
LÄS ÄVEN: Görel Crona om skilsmässan: “Kommer alltid kännas som ett misslyckande”
Jessica och Stefan skriver i stafett
Boken handlar i korta drag om den lättsinnige ungkarlen Jonas som en dag hittar en baby i en korg utanför sin dörr. Ansvaret för den okända dottern tvingar honom att i ett nafs växa upp och skaffa sig en mer välordnad tillvaro.
Parallellt får läsaren följa Sarah, mamman till Jonas dotter, som plågas av samvetskval över att hon lämnat bort sitt barn för att kunna flytta till London och förverkliga sin stora dröm.
– Grundidén till historien kom till utifrån ett skämt. Under en period var jag borta mycket på tjänsteresor. Då sa jag skämtsamt till Stefan att jag skulle lämna min son utanför hans dörr en dag så att han fick ta hand om honom, förklarar Jessica leende.
De vanligaste embryona till idéer är emellertid historier ur verkligheten som någon av dem läst eller fått berättade för sig. Under promenader längs Klarälven med hunden Chili mejslar Stefan och Jessica ut huvuddragen i sina berättelser.
Sedan sitter de på var sitt håll eller på var sin sida av köksbordet och stafettskriver, tar vid där den andra slutat och ger varandra cliffhangers att bygga vidare på. I regel flyter arbetet friktionsfritt, men någon enstaka gång kan det uppstå meningsskiljaktigheter, avslöjar Stefan.
– Jag blev sur på Jessica en gång. Det var när hon började ändra i min text utan att ha läst igenom allt som jag hade skrivit.
– Ja, jag tyckte att det var något som behövde stoppas in där, kontrar Jessica.
Familjedramat slutade med att Stefan i frustration tog ut hunden på en promenad. När han kom tillbaka hem var gruffet ett minne blott. Paret är överens om att fördelarna med samarbetet vida överväger nackdelarna. Att skriva tillsammans med sin livskamrat är något som de varmt rekommenderar andra att göra.
– Verkligen! Genom skrivandet har vi lärt känna varandra på ett helt nytt sätt. Man delar ju med sig av sitt innersta till den man skriver med. Dessutom kan vi peppa varandra om det kommer en dålig recension och fira bra recensioner och nya förlagskontrakt tillsammans. Att kunna dela det med sin partner är väldigt fint.
LÄS ÄVEN: Karl Fredriks hemliga hus i Skåne har blivit en tillflyktsort
Lever på gamla höjdhoppspengar
Den stora utmaningen för det produktiva författarparet är att frigöra tid för skrivandet i redan fullspäckade kalendrar. Stefan är numera höjdhoppstränare för sin son, 18-årige Melwin Lycke Holm, som bärgat SM-guld på löpande band och siktar mot ännu högre höjder.
– Jag försöker vara i idrottshallen varje gång Melwin tränar, vilket för tillfället är åtta pass i veckan. Sedan har jag ytterligare ett tiotal höjdhoppare som jag hjälper i olika omfattning. Men att påstå att det skulle vara ett arbete är mycket sagt med tanke på att det mer eller mindre är en oavlönad sysselsättning.
– Det är en väldig tur för mig att jag kan leva på gamla höjdhoppspengar. Annars hade jag ju varit tvungen att ha ett riktigt jobb, konstaterar Stefan med ett skratt.
Kort efter vårt möte väntar ett par veckors träningsläger i Aten, staden där Stefan en magisk augustikväll 2004 tog sitt efterlängtade OS-guld.
I oktober samma år föddes Melwin som inte hyste någon tvekan om vart han ville åka på träningsläger när han fick välja mellan Cypern och Aten.
Mellan sonens träningspass hoppas Stefan få in lite skrivtid. Utöver ett nytt romanprojekt har han och Jessica kontrakt på en kortroman och en mängd noveller, så det gäller att ta vara på varje litet skrivtillfälle som ges.
Ordförande för Värmländska författarsällskapet
Jessica å sin sida har många sysselsättningar vid sidan om sin heltidstjänst på universitetet. Bland annat läser hon kreativt skrivande på distans och är ordförande för Värmländska författarsällskapet. Trots att hon egentligen inte är det minsta idrottsintresserad sitter hon numera även i styrelsen för Stefans moderklubb Kils AIK Friidrott. Sedan två år tillbaka kan hon därtill titulera sig idrottsspeaker.
– Det började med att den anlitade speakern inte dök upp till en tävling. Panikslaget sökte man efter en ersättare. Eftersom jag är van vid att tala inför människor sa jag: ”Javisst, jag kan göra det. Det enda problemet är att jag inte kan någonting om friidrott.” Men det gick bra ändå och visade sig dessutom vara bland det roligaste jag gjort. Numera är jag klubbens ordinarie speaker och har till och med gått en speakerutbildning. Tack vare Stefan har jag fått en del teoretiska friidrottskunskaper.
Det gemensamma idrottsengagemanget kommer måhända att färga av sig på författarskapet. Kan man förvänta sig någon berättelse med en friidrottsbaserad intrig framöver?
– Det kommer det säkert att bli så småningom, svarar Stefan och Jessica samstämmigt.
Ungefär samma svar får jag när jag undrar om ett giftermål mellan det nyförlovade paret är att vänta i framtiden.
– Det är faktiskt inte orimligt.
LÄS ÄVEN: Christer Sjögren om framtiden: “Att få möta publiken är drivkraften”
