Jag träffar Christer Sjögren i Motala för vi båda ska på jobb med Vikingarnas avskedsturné. Ett annat band hade kallat den ”The final tour” eller liknande men Vikingarna kommer från Värmland och då blir det kort och gott ”Finalturen”.
Bandets allra mest populära låtar genom tiderna spelas på den här konserten och längst fram står Christer med sin vackra stämma och ger publiken en kväll att minnas. Eftersom det är konsert så sitter publiken ned i bänkarna till skillnad mot förr när den rörde sig i dansens virvlar.
Christer Sjögren
Ålder: 73 år.
Familj: Hustrun Birgitta, dottern Charlotta med två barn, Norah och Nellie.
Bor: Villa på Hammarö, söder om Karlstad.
Gör: Artist och sångare.
Aktuell: Med Vikingarnas avskedsturné.
Mottagandet är ännu enormt, folk verkar riktigt lyckliga. Vad är förklaringen?
– Det verkar som de har längtat efter våra låtar, säger Christer. Applåderna påminner om hur det var under vår storhetstid, helt fantastiskt. Lite omtumlande är det efter så lång tid och jag får ny energi.
Turnén startade för mer än tre år sen i Karlstad och fick ett strålande gensvar. En turnéplan gjordes upp med spelningar i hela Norden men sen kom pandemin och allt fick flyttas fram.
Publiken som köpt biljetter hade att välja mellan att få pengarna tillbaka eller att spara biljetterna till senare tillfälle. De flesta valde att spara. Turnéplanen fick
ritas om och vid det här laget har mer än ett 50-tal spelningar klarats av.
Två versioner av avskedsturnén
Finalturen finns i två versioner. Den ena är en traditionell danskväll där Vikingarna spelar upp till dans. Ofta är det spelplatser i Norge och Finland där publiken vill dansa. Sedan finns konsertversionen med sittande publik i våra svenska konserthus.
LÄS ÄVEN: Andreas Lundstedt lever drömlivet med kärleken i Grekland
Här berättas Vikingarnas historia sen 1960-talet och framåt. En stor skärm på scenen visar dråpliga bilder och filmer från förr. Det är här
jag kommer in i sammanhanget. Jag har jobbat med Christer och bandet sedan 80-talet när de ofta var med i mitt program Café Norrköping. Jag sitter på scenen hela konserten och hoppar in då och då och berättar Vikingarnas spännande historia, visar bilder och pratar med killarna.
Jag ser hela tiden hur publiken reagerar.
När du sjunger Sinatras My way händer det överallt att publiken tar fram sina mobiler, tänder lampan och vajar med i musiken. Hur berörd blir du då?
– Det här är ju en låt som lockar fram känslor. Här är ju många i publiken 60–70 år men det är ju klart att det värmer mig i hjärtat när jag ser hur kanske hundra människor samtidigt tar till sig min sång med mobilerna. Det är skönt!
Vad är det som gör att era gamla låtar ännu har sitt tag om publiken?
– Den här publiken har ju varit ute och dansat i ungdomen. Låtarna har ofta spelats genom åren och nu får de höra dem igen. Till mitt eget Blue Hawaii, Leende guldbruna ögon, Den stora dagen … Minnena kommer tillbaka.
LÄS ÄVEN: Tommy Nilsson: “Jag vill ta vara på den tid jag har kvar”
Tröttnar du aldrig på de här gamla dansbandslåtarna?
– Det där går i vågor. Det var väl under några år när jag inte sjöng med bandet utan gjorde egna konserter som jag lade dem åt sidan. Men så återsamlades vi och det blev riktigt roligt igen och jag upptäckte dem på nytt.
Låtar översattes till tyska
Vikingarnas historia är egentligen rätt märklig. Efter millennieskiftet kunde grabbarna i bandet se tillbaka på en strålande karriär som Nordens populäraste dansband under 40 år. De hade farit runt och spelat upp till dans, toppat skivlistorna och sålt mer än tolv miljoner skivor. De bestämde sig för att sluta medan de ännu stod på topp. Först gjorde de turné i Tyskland som blev hela tre år lång. Stor succé med de svenska låtarna översatta till tyska.
Ångrade du då att du valde bort tyskan i skolan?
– Jag valde bort tyskan för jag förstod inte då vilken nytta jag skulle ha av språket. Jag fick råplugga men hade nytta av musiken, att jag kunde fånga den tyska språkmelodin, själva klangen. Det lät tyskt det jag gjorde.
I Arvika Folkets park hölls sista spelningen med Vikingarna redan 2004. Flera tusen människor kom för att höra bandet en sista gång.
Hade vi där på natten sagt att vi skulle träffas i Motala idag 19 år senare, vad hade du sagt då?
– Haha, inte en chans.
Vikingarna slutade spela. Christer gjorde solokarriär. Sjöng Sinatra till storband, gjorde julkonserter, sjöng Elvislåtar, gjorde turné med Diggiloo och mycket annat.
LÄS ÄVEN: Micael Bindefeld: “Att bli pappa är det absolut största som hänt mig”
Sedan gjorde TV4 en serie som hette Tack för dansen år 2016. I ett program berättades Vikingarnas historia och efter lite tjat fick producenterna bandet att återsamlas för en kväll. Tonerna satt där de skulle, det lät som förr.
Hittade tillbaka till låtarna
Några år senare väcktes tanken på att göra en rejäl avskedsturné eftersom man fick klart för sig att tusentals människor inte kunde glömma Christers gamla härliga låtar med Vikingarna.
Vad tänkte du om det?
– Ja, jag har ju under alla år blivit påmind om vilken effekt den här musiken har på folk. När jag sedan upptäckte låtarna på nytt var det helt
naturligt att göra den här turnén. Jag hittade tillbaka till dem, det var så roligt.
Hur ser tillvaron ut för dig idag, vad gör du i sommar?
– Det är så skönt, jag har ju fortfarande spelningar med Vikingarna men det är lugnare nu, inga långa turnéer.
Vad gör du helst på sommaren när du är fri och ledig?
– Jag umgås mycket med familjen på ett sätt jag inte haft så mycket tid för tidigare. Min dotter Charlotta bor numera nära oss på Hammarö och mina barnbarn har ju blivit stora.
Särskilt glad blev du när ditt barnbarn Norah nyss tog sitt körkort, 18 år gammal. Där hade väl morfar varit och hejat på?
– Ja, jag är så glad över att det går bra för barnbarnen. De har framtiden för sig. När jag var i deras ålder var villkoren stramare. Klart jag blev glad när hon fick sitt körkort! Bilar är ju min stora hobby dessutom.
Har du något eget smultronställe där du vill vara på sommaren?
– Det finns många härliga platser i Sverige. Men jag som har åkt runt så mycket värdesätter att få koppla av här hemma där vi bor. Nere vid vårt eget strandhus vid bryggan där båten ligger, vid Vänern. Inget går upp emot att sträcka ut sig där när solen skiner.
När vi har varit ute och besökt konserthus i hela Sverige har vi mött människor av alla slag. Förr räckte det med en autograf. Idag ska det tas selfies och jag märker att köerna ofta blir rätt långa. Är det inte tröttsamt ibland?
– Jo det tar tid när folk ska ställa in sina mobiler. När pandemin var på gång fick jag vara försiktig. Men det här är ju ett uttryck för kärlek och uppskattning och det kan man inte få för mycket av.
Musikens kraft att beröra
Det finns episoder man inte glömmer. På en plats i en norrländsk stad kom vår turnéledare Jocke Johansson efter en föreställning och sa att han träffat en familj som vi borde tala med. Det var tre kvinnor och två herrar som sett konserten.
LÄS ÄVEN: Slalomstjärnan Jens Byggmark: “Jag orkade inte komma tillbaka en gång till”
En av damerna berättade om sin far. Pappan älskade verkligen Christer och Vikingarnas musik. När de såg att konserten skulle komma till stan så köpte de biljetter till hela familjen så att pappan skulle få se sin käre Christer på riktigt när det nu var sista chansen.
”Sedan blev pappa sjuk och han dog igår,” berättade dottern. ”Då satt vi med biljetterna i morse och undrade vad vi skulle göra med dem. Då kom vi fram till att vi går på konserten för att hedra pappa. Det här skulle ju ha varit så stort för honom. Därför är vi här och vi ville bara berätta det för er.”
Där stod vi, du och jag Christer, och vi hade båda en klump i halsen. Vad kände du när du hörde den berättelsen?
– Ja, jag minns hur vi kände för den här familjen som stod framför oss i svarta kläder. Minns inte riktigt vad jag sa men det var en fin stund. Man förstår inte riktigt alla gånger vad den här musiken betyder för människor som lyssnar. Jag har under åren fått höra vilken hjälp många har haft med olika låtar. Är man glad kan man förstärka glädjen med att lyssna på en viss låt. Är man nedstämd så kan det finnas kraft i en annan melodi. Att jag kan göra så att människor blir berörda känns väldigt fint.
LÄS ÄVEN: Mikael Sandström om kärleken till Lotta Engberg: “Jag föll för hela hennes väsen”
Du är 73 år och orkar stå två timmar på scen och leva dig in i texterna och sjunga 20 låtar i sträck. Hur gör du för att orka?
– Jag har ju stått på scen sedan jag var 18 år så en viss rutin har jag naturligtvis fått för att orka … Men det är i själva verket den stora musikaliska kraften i musiken som är drivkraften – att få möta publiken, att få känna deras förväntan, glädje och entusiasm inför att åter få höra våra låtar. Det bär mig fram.
Hur länge orkar du hålla på?
– Så länge jag tycker det är kul och orken finns med mig.
När Finalturen tar slut vet vi ännu inte, i höst väntar flera spelningar. Vad har du själv för planer för framtiden?
– Jag planerar inte så mycket men njuter av stunden där jag befinner mig nu.
