Har du någon tro?
– Jag är inte ateist men kanske agnostiker. Eller, jag kan ju känna närvaro av något större än det vi kan förklara. Sedan om det är något som kommer inifrån, utifrån eller om det är det vi kallar intuition har jag ingen aning om. Jag tänker att det finns något som leder oss i olika riktningar och som påverkar oss.
Vilken fas i livet har du upplevt som tuffast?
– Skoltiden var väldigt svår. Skolan var ingen bra plats för mig att vara på och jag kände aldrig att jag dög. Trots att jag blev mobbad tvingades jag gå dit varje dag, från årskurs ett till åtta. Jag fick lite skit av väldigt många människor och kände mig inte trygg på skolan. Jag hade önskat att det var en mer förlåtande plats. Det är tufft för barn och ännu svårare nu när mobbningen, på grund av sociala medier, inte ens tar slut när man kommer hem.
LÄS ÄVEN: Tareq Taylor blir årets julvärd i SVT: “Hedersuppdrag”
Långt ifrån hur du känner idag tänker jag?
– Ja, verkligen raka motsatsen! Jag lever i en överväldigande tid men är inte van vid all den här uppmärksamheten. Jag får så mycket smicker att jag blir alldeles generad. Jag minns hur jag som barn tänkte att en dag ska alla säga att jag duger. Kristallen är väl ett bevis på att jag passar bra precis som jag är.
Hur känner du inför att åldras?
– Jag hade en ålderskris när jag var 26 år. Då drabbades jag riktigt hårt. I tjugo minuter, sedan var det slut. För mig har det aldrig varit viktigt hur gammal man är. Det enda som betyder något är vilken energi en människa har och vilka personer man omger sig med. Visst, kroppen tar hårdare stryk nu. Jag kanske inte kan bestiga K2 men jag kan fortfarande kitesurfa.
LÄS ÄVEN: Tareq Taylor: “Jag märkte inte att nacken var bruten”
Vad är du mest stolt över?
– Jag är stolt över det som jag har byggt upp. Mina företag, restauranger och tv-program. Jag föddes inte med en silversked i mun men har haft en stöttande familj som trott på mig, vilket har varit otroligt motiverande. Jag har jobbat hårt för att göra något som förhoppningsvis kan göra nytta för andra.
– Men främst är jag så klart väldigt stolt över Ellen. Hon har två föräldrar som är högpresterande eller kända. Det kan inte vara helt lätt för henne men hon har hittat sitt tempo och går sin väg. Ellen är fantastiskt empatisk, närvarande och äkta. Hon är så mycket mer än vad jag vågade vara i hennes ålder. Jag var så mycket mer blyg och tillbakadragen. Min dotter är väldigt klok och jag lär mig väldigt mycket av henne.
Läs även: Tareq Taylor: “Jag har aldrig haft en plan B”
Vad vill du säga till ditt 17-åriga jag?
– Att det blir bättre. Tro och lita på dig själv. Och bli aldrig arrogant.
När tjänade du dina allra första pengar?
– Det måste ha varit när jag som 8-åring sålde jultidningar eller sprang runt i trappuppgångar med Kvällsposten. Men sedan jag var 16 har jag jobbat heltid som kock.
När grät du senast?
– Alltså jag gråter jämt. Det hände något från den dag Ellen kom till oss. Då var det som att en knapp trycktes igång i mitt känsloregister. Jag grät till exempel när jag häromdagen såg ett gammalt avsnitt av Det lilla huset på prärien och när jag under programmets slutsång ser hon som spelar huvudrollen springa ner för den där backen. Alltså vad är det där? Tårarna bara kommer … Men hellre nära till både skratt och gråt än att “go the flat line”.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag har en massa drömmar och ambitioner. Jag vill skapa något där så många som möjligt gagnas. Länge har jag funderat på att starta ett slags ungdomshus dit kids kan komma och känna trygghet, en plats fri från kränkningar där det finns sunda mentorer och fina vuxna förebilder. En plats där de unga kan känna att de kan vara sig själva, ha det trevligt och så klart ska det finnas god mat också.
