• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Hela England följde Josies kamp efter morden

    Polisen trodde att 9-åriga Josie Russell var död. Hon hade blivit mördad, precis som sin mor och syster. Men då upptäckte läkaren att flickan hade svag puls – och räddade hennes liv.

    Hela England följde Josies kamp efter morden

    Även de mest härdade poliserna mådde dåligt, när de hittade liken av 45-åriga Lin Russell och hennes döttrar, 9-åriga Josie och 6-åriga Megan. Alla tre var bundna vid träd i en liten skog i närheten av Cherry Garden Lane i Kent i England. Deras huvud hade krossats och de var i det närmsta oigenkännliga. Trippelmordet hade utförts men osedvanlig grymhet.

    Lin Russell och hennes döttrar hade varit på väg hem efter en simtävling den 9 juli 1996. Det var en promenad på ca fyra kilometer och de väntades hem vid 17-tiden. När de fortfarande inte hade kommit hem vid 19-tiden, blev Lins man, professor Shaun Russell, orolig och gick ut för att leta efter dem. Efter att förgäves ha sökt i ett par timmar tillkallade han polis.

    Kort efter midnatt hittade polisen de tre blodiga liken och medan polisens tekniker och en rättsläkare tillkallades för att undersöka kropparna och mordplatsen, skickades två polismän för att berätta för Shaun Russell att hans hustru och två döttrar hittats mördade.

    Medan Russell satt lamslagen och förkrossad i sitt hem en kilometer bort, var rättsläkaren Michael Parkes färdig med sin undersökning av liken av Lin och Megan. Båda hade fått sina kranier krossade med ett tiotal slag av ett tungt föremål och hade varit döda i 7-8 timmar. Men när Parkes började undersöka Josie, som också sagts vara död, upptäckte han att hon hade svag puls.

    Flickan fördes i ilfart till sjukhuset, där hon opererades under nio timmar. Hennes hjärnskål var krossad på flera ställen, och en benskärva hade borrat sig in i en del av hjärnan. Men Josie överlevde närmast mirakulöst, och nästa eftermiddag kunde polisen meddela Shaun Russell att en av hans döttrar trots allt inte var död – och att hon nu hade återfått medvetandet.

    Scenen, när far och dotter återförenades, var obeskrivlig, och hela Josies tillfrisknande var enastående. Benskärvan hade skadat hennes talcenter, och hon skulle få dras med talsvårigheter hela livet. Men i övrigt kämpade hon sig tappert igenom alla svårigheter och blev nästan helt återställd.

    Hela England följde den lilla flickans kamp, och mordfallet blev ett av de mest omskrivna någonsin.

    Mannen med hammaren

    Redan en vecka efter operationen var Josie i stånd att avge vittnesmål till polisen med hjälp av papper och penna.

    Lin Russell och hennes två flickor hade gått genom skogen och kommit ut på en liten grusväg. Där stod en bil, på tvären, och spärrade vägen. En man stod bredvid bilen med en hammare i handen. Han såg hotfull ut och krävde pengar av Lin.

    När hon sa att hon inte hade några på sig, lyfte mannen hammaren och gick emot henne. I samma ögonblick ropade Lin åt Josie att hon skulle springa efter hjälp. Men mannen hann fånga henne och band något för hennes ögon.

    Genom att hota att slå ihjäl Josie, tvingade han Lin och Megan att följa med honom in i skogen. Där band han alla tre vid träd med deras badhanddukar och strumpbyxor. Även Lin och Megan fick bindlar för ögonen.
    Josie hörde några tunga dunsar och hur hennes mor stönade av smärta. Därefter fick hon själv ett hårt slag och förlorade medvetandet.

    När polisen efterlyste vittnen, visade det sig att flera personer hade sett mördaren. En kvinna, Isabel Cole, hade på morddagen sett en man med en hammare i ena handen gå bort mot en ljusbrun Ford Escort, som höll på grusvägen. Klockan var då 16.35.

    En man, Brian Rockferry, hade gått en tur i skogen med sin hund, när han plötsligt såg en man skynda sig iväg. Det var uppenbart att mannen inte vill bli sedd. Omedelbart därefter hade Rockferry hittat en blodig handduk.

    En kvinna, Nicola Burchell, kom körande på landsvägen, när en ljusbrun Ford Escort plötsligt i hög fart körde ut från en liten skogsväg rakt framför henne. Hon tvingades bromsa hårt för att undvika att krocka och körde rasande efter mannen i bilen för att ge honom fingret. Under ett kort ögonblick såg hon hans ansikte.
    Med utgångspunkt från Burchells signalement av mannen, fick polisen gjort en teckning, som Josie omedelbart nickade igenkännande till.

    Blodfläckiga kläder

    Under de följande veckorna lyckades polisen spåra alla bruna Ford Escort bilar i området, och ägarna förhördes. En av dem var den arbetslöse Michael Stone. Han bodde dock relativt långt borta, i Gillingham nära Kent, och uppgav att han aldrig varit i området, där mordet hade begåtts. Dessutom hade han varit tillsammans med en kamrat, John Porter, vid tidpunkten för mordet.

    Michael Stone liknade exakt mannen på polisens teckning, men vid en konfrontation kunde Nichola Burchell inte med säkerhet peka ut honom, så man tvingades låta honom gå.

    Utredningen rann ut i sanden. Månaderna gick utan att polisen kom närmare ett genombrott.
    Under tiden följde hela landet med i Josies kamp för att komma tillbaka till ett normalt liv. Hon hade alltid en stor hatt neddragen över huvudet, och ville inte ta den av sig förrän hennes hår växt ut igen, så att det täckte de många ärren.

    Den 9 juli 1997 tog tv upp fallet på nytt och visade ännu en teckning av mördaren. Och plötsligt hände något.

    John Porter, som ett år tidigare hade försett Michael Stone med ett alibi, vände sig nu till polisen, och berättade att han inte hade varit tillsammans med Stone vid tidpunkten för mordet.

    Han kunde också berätta att det var lögn, när Stone påstod att han aldrig hade varit i området. Han hade arbetat i skogen och kände den utan och innan.

    Gamla vänner

    Michael Stone umgicks fortfarande med några vänner från tiden när han hade arbetat i skogen, paret Lawrence Calder och Cherie Batt. Polisen hämtade Calder och Batt till förhör. Calder berättade att Stone sent på morddagen kommit till deras hem och verkat helt utom sig. Både Calder och Batt hade observerat blodfläckar på Stones T-shirt och byxor, och i baksätet på hans bil hade det funnits både en blodfläckig sweatshirt och en verktygslåda med blod på.

    När han hade frågat Stone var allt blodet kom ifrån, hade denne svarat att han hade varit i slagsmål kvällen innan. Men Calder kunde inte se några blåmärken eller sår i hans ansikte eller på hans händer.
    Ett par dagar senare greps Michael Stone i sitt hem i Gillingham, och i oktober 1997 blev han officiellt åtalad för morden.

    Medan han väntade på rättegången, delade han cell med en rånare, Damien Dailey. För denne skröt han om morden, och berättade en rad detaljer, som aldrig offentliggjorts. Bland annat hur han rivit handdukarna i remsor, så att han kunde binda sina offer med dem.

    När den chockade Damien Daley förklarade för Stone att han tänkte avslöja honom för polisen, hotade Stone med att döda honom. Men Dailey fick fångvaktarna att flytta honom till en annan cell, varefter han berättade för polisen vad han hört.

    Den 23 oktober 1998 dömdes Michael Stone till tre gånger livstids fängelse för morden på Lin och Megan samt mordförsöket på Josie.

    Josie Russell är idag 31 år och ska gifta sig i en nära framtid. Hon är konstnär och hennes tavlor säljs till bra priser.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!