Många är vi som väntat och längtat efter upplösningen av serien om familjen Löwanders lycka och sorger – SVT:s succé som legat på tittarsiffror kring två miljoner.
I höst är det dags för den tredje säsongen – där vi förhoppningsvis får svar på alla våra frågor.
Hur ska familjerestaurangen Djurgårdskällaren drivas vidare utan mamma Helga (Suzanne Reuter), som gick bort på slutet av den andra säsongen? Vad händer med Ninas (Hedda Stiernstedt) och Calles (Charlie Gustafsson) förhållande efter att han avslöjat sin otrohet för henne i slutscenen senast?
Kommer det att bli någon mer kamp om vem som ska driva krogen mellan bröderna Gustaf (Mattias Nordkvist) och Peter (Adam Lundgren)? Och hur ska det gå för Maggan (Josefin Neldén) – som gjort en resa från att jobba i köket till en politisk karriär?
De nya avsnitten inleds år 1968 och den första rollfigur som tittarna får se är Nina, som hjärtekrossad springer från Calle senast.
Chock för tittarna
– Nina skulle aldrig acceptera en otrohet. Men hur den påverkar relationen dem emellan får jag nog inte prata om. Jag kan väl säga att jag hela tiden höll fast vid att hon är alldeles för stolt för att bara gå vidare, berättade skådespelaren Hedda Stiernstedt i en intervju.
Enligt Malin Nevander och Ulf Kvensler, som är huvudmanusförfattare i den tredje säsongen, kommer den att innehålla en del oväntade vändningar.
– Vi hoppas att tittarna ska känna igen sig. Men det är framför allt en scen som kommer att chockera. Vi har inte hållit igen i manusrummet, om man säger så, skrattade Ulf i en intervju.
Flera nya i ensemblen gör entré – som bland annat Maggans son Uno och Ninas dotter Christina. De var småbarn i säsong ett och spelas nu av Oskar Laring och Julia Heveus.
– Det fina med att få följa våra karaktärer under så lång tid är att vi hinner få se de som var unga och progressiva på 1940-talet nu – när vi når slutet av 60-talet – själva är föräldrar åt barn i 20-årsåldern, menade Malin Nevander.
Julspecial
Tanken var först att serien skulle läggas ned efter säsong tre. Men till mångas glädje kommer fyra nya specialavsnitt spelas in – och sändas med premiär under julen 2020.
Dessa visar vad som hände sommaren 1951 – alltså mellan den första och andra säsongen – och kommer att regisseras av Måns Herngren.
– När säsong två började var ju plötsligt Nina och Calle ihop utan att man fick se hur det gick till. Något som väckte en lust hos manusförfattaren Ulf Kvensler. Familjen Löwander flyttade ut i skärgården för att driva en sommarrestaurang och vi ska försöka berätta en historia om passion och förälskelse som man gärna vill se när det är som mörkast på året, berättade Måns Herngren i en intervju.
Mattias Nordkvist om att spela Gustaf
Från elak, maktlysten och konservativ i första säsongen – till snällare och mer ödmjuk i den andra.
Karaktären Gustaf Löwander har gjort en stor resa – även om han har kvar sitt temperament.
– Där är jag lik min rollfigur även privat, fast i mitt fall blir jag mest irriterad på tekniska prylar, skrattar skådespelaren Mattias Nordkvist.Vår tid är nu blev det stora massmediala genombrottet för Mattias Nordkvist – som under sin tidigare tioåriga skådespelarkarriär enbart arbetat med en mängd olika uppsättningar på Göteborgs Stadsteater.
– Jag tyckte att det var skönt att kunna jobba med det jag helst vill, men samtidigt hålla mig lite i skymundan. Kändisskapet är inget som lockat mig. När jag såg välkända kollegor till mig i branschen inte få vara i fred på stan fick jag lite panik, berättar 41-åringen.
När rollen som Gustaf Löwander i SVT:s jättesatsning skulle tillsättas, tipsade skådespelaren Adam Lundgren (som gör rollen som Peter Löwander) om Mattias.
– Vi lärde känna varandra när vi spelade pjäsen En handelsresandes död, även då agerade vi faktiskt bröder och blev goda vänner. Jag tyckte att manuset till Vår tid är nu var väldigt bra och kunde inte tacka nej när jag fick rollen.
Och det är knappast något Mattias ångrar i dag.
– Nej, det har öppnat många dörrar för mig, då jag även spelat in Colin Nutleys Saknaden och sci-fi-serien The White Wall. Och att vara en mer offentlig person än innan var inte alls så farligt som jag föreställt mig. 99 procent av alla som kommer fram ursäktar sig och undrar om de får ta en bild eller en autograf. Det märks att serien är väldigt populär över flera olika generationer.
Historiska personer
Han tycker mycket om Vår tid är nu och är egentligen inte ett dugg förvånad över de stora framgångarna.
– Den här typen av historiska kostymdraman är ovanliga i Sverige. Fröken Frimans krig som utspelade sig tidigare var ju också väldigt populär. Jag gillar att det finns många huvudkaraktärer att tycka om eller reta sig på, samt att riktiga personer som funnits i historien blandas in i vår låtsasvärld – som Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme.
Att gestalta Gustaf Löwander – som gjort en spännande resa och utveckling – har också varit inspirerande.
– I första säsongen var ju Gustaf väldigt elak, maktlysten och illa omtyckt. Han var konservativ och ville följa alla gamla traditioner till varje pris – folk skulle veta sin plats. Samtidigt brottades han med sin sexualitet och hade ju även dragning till män – som på den tiden inte bara ansågs fel, utan också var olagligt och klassat som en sjukdom.
Mattias Nordkvist fortsätter:
– Det finaste jag fått höra från tittare är ord som: ”Gud, man känner verkligen hat mot Gustaf. Ändå vill man hjälpa honom och ta hand om honom”. Då känns det som att jag har lyckats med min roll.
I andra säsongen blir Gustaf lite lugnare, snällare och mer ödmjuk – medan brodern Peter i stället blir allt mer maktlysten.
Temperamentet finns ändå kvar där. Även Mattias kan ha en väldigt kort stubin privat.
– Ha, ha, ja, men i mitt fall gäller det mer tekniska prylar som jag snabbt kan bli irriterad på. Inte på människor som Gustaf. Jag hoppas även att folk tycker att jag är snällare och inte lika galen i makt som Gustaf.
Matintresse förenar
En likhet mellan Mattias och hans karaktär är också intresset för mat och dryck.
– Dock är jag inte lika intresserad av dryck som Gustaf, i alla fall inte vad gäller mängden konsumtion av alkohol (ha, ha). Men jag är väldigt fascinerad av hantverket bakom mat och dryck – och exempelvis hur man kan sätta ihop viner och mat som passar perfekt ihop. Tycker också att det är nördigt kul med whisky och har besökt flera olika destillerier i Skottland.
I höstens tredje säsong av Vår tid är nu – som är sagt ska bli den sista utom julspecialens fyra avsnitt (till julen 2020) – är Gustaf Löwander inte riktigt närvarande i början.
– Av någon anledning är min karaktär i väg på något, mer än så kan jag inte avslöja. Gustaf är ju inte längre lika involverad i familjens restaurang som innan, säger Mattias – som inte kommer vara med i julspecialen nästa år.
I första avsnittet var Gustaf 28 år och i slutet av tredje säsongen 58 år. Att 30 år passerar i samma serie är ovanligt och spännande tycker Mattias.
– Det är en stor utmaning att göra samma figur i så olika åldrar. Men det är ju inte så att han blir så gammal att han måste gå med käpp eller liknande, avslutar Mattias Nordkvist.
Josefin Neldén beundrar sin rollkaraktär
Margareta Nilsson är en av de rollkaraktärer som engagerar flest tittare.
Hon får barn utanför äktenskapet, är lesbisk och gör facklig karriär – sådant som var ovanligt för kvinnor i den tiden serien utspelas.
– Maggan är häftig och inspirerar mig privat ibland, berättar skådespelaren Josefin Neldén.
När Josefin provfilmade för Vår tid är nu var det för någon av rollerna som Lilly (Maggans flickvän) eller Sonja i kallskänken. Men under manusläsandet av de tre första avsnitten fastnade hon för rollen som Maggan – och frågade om det fanns någon chans att provfilma för den i stället.
– Det här med att hon tvingades lämna bort sitt barn till ett fosterhem under andra världskriget och drömde om att ta hand om sonen Uno vid freden igen satte i gång något emotionellt hos mig. Det är en mycket stark historia och jag har ju själv barn, en fyraårig dotter, berättar Josefin.
I början av serien hämtade Maggan Uno hos fosterfamiljen. Med jobb som servitris på Djurgårdskällaren och en liten lägenhet i Klarakvarteren ville hon börja om på nytt. Men sonen längtade tillbaka till sitt gamla hem.
Maggan inledde en relation med kollegan Lilly – eftersom det var förbjudet på den tiden och ansågs skamligt fick de hålla det hemligt och smyga med sin kärlek till varandra.
– Efter ett tips kom Barnavårdsnämnden på besök och Maggan riskerade ju till och med att förlora vårdnaden om sin son på grund av sin sexuella läggning. Verkligen tur att det har hänt lite i samhället sedan dess!
Lyxigt och kul
Josefin gillar att hennes karaktär är med och för historien framåt – med alla drömmar och visioner som fanns.
– Hon är faktiskt lite lik mig på några sätt. Bland annat är vi båda ganska känslostyrda personer, även om det yttrar sig olika. Jag tycker om hennes direkthet och civilkurage. Hon vågar ta ställning och stå upp för sina åsikter. För egen del är jag kanske lite mer eftertänksam.
Precis som sin rollfigur är Josefin också fackligt aktiv.
– Jag är med för tredje året i rad i fackstyrelsen för Göteborgs Stadsteater, där Backa Teater jag jobbar på är med. Maggan och jag har gemensamt att vi brinner för rättvise- och jämställdhetsfrågor.
Maggan lockades att arbeta fackligt efter att ha blivit dåligt behandlad på sitt arbete – vilket ledde till att hon slutade som servitris och började jobba politiskt som sekreterare åt Britt Gahn (Tova Magnusson). De inledde även ett kärleksförhållande.
– Det är väldigt lyxigt och roligt att få vara med i en produktion som tar oss genom så många år – från en ung vuxen till en medelålders kvinna vars son är 20 år i tredje säsongen. Maggan är väldigt försiktig i början, men utvecklas steg för steg och vågar ta för sig allt mer trots att hon måste brottas med sin arbetarklassbakgrund hela tiden. Det händer mycket i kommande avsnitt både privat och i jobbet för henne.
Aktuell i biofilm
35-åriga Josefin filmdebuterade 2005 i Ulf Malmros Tjenare kungen och har genom åren varit med i bland annat Simon och ekarna, Känn ingen sorg och Min så kallade pappa.
Dessutom har hon varit anställd på Backa Teater i Göteborg i tio år – i höst spelas Vi som fick leva om våra liv. Josefin är även aktuell i biofilmen 438 dagar.
– Mamma var språklärare och pappa ingenjör när jag växte upp i Göteborg. Även om jag hållit på med teater ända sedan jag var sju år trodde jag inte att jag skulle kunna ha det som yrke.
Trots att Josefin tidigare varit nominerad till en Guldbagge (för rollen som Lena i Känn ingen sorg) kan man ändå säga att det är stor skillnad före och efter Vår tid är nu.
– Det är mycket mer folk som kommer fram och vill prata eller ta en bild nu. Jättekul att få så mycket uppskattning, men jag är inte så bekväm med när folk sitter och tittar på mig i smyg. Då tänker jag som jag alltid gjort – att jag måste ha något i pannan eller något sådant, avslutar hon med ett skratt.
