Att måla ägg är terapi för 83-åriga Agnes: ”Det har alltid hjälpt mig när livet varit tufft”

Det första man slås av när man kommer hem till Agnes Persson i Olofström är att det finns målade ägg i alla möjliga färger och storlekar vart man än vänder sig i hennes hus.

Här finns mängder med vackert dekorerade vanliga hönsägg men också större ägg från gäss och kalkoner och riktigt stora från olika strutsarter som den afrikanska, australisk emu och sydamerikansk nandu.

– De vanligaste motiven jag målar på äggen är tuppar och kaniner men jag har även med många katter och småfåglar, berättar Agnes medan hon med ett glatt leende visar upp sin samling.

Störst av alla ägg är de från den afrikanska strutsen. På några av dem har hon målat naturmotiv som tjäderspel eller hjortar vilket för tankarna till målningar av Bruno Liljefors.

– Det var min man som kom hem med strutsägg och tyckte att jag skulle måla på dem. De enda ägg som jag inte målar på är vaktelägg. De är för små.

Ska skänka glädje

Genom åren har det blivit många målade ägg och de skapar en helt fantastisk påskstämning i Agnes hem.

I köket liksom i vardagsrummet har hon dekorerat ris med gula fjädrar och ägg som hon har hängt i grenarna. På ett sideboard har hon ställt upp ett par hundra hönsägg i regnbågens alla färger.

Ändå har hon inte behållit alla äggen hon har målat genom åren. En del har hon målat på beställning från vänner och gett bort.

– Det kan ha varit en hund eller ett annat kärt husdjur som de har velat ha avporträtterat, berättar hon.

Lagom till påsk förra året skänkte Agnes några hundra av sina nymålade ägg till kyrkan. De auktionerades sedan ut och intäkterna gick till välgörande ändamål.

– Det var prästen i Sibbhult, där jag tidigare bodde och var aktiv inom Svenska kyrkan, som kom och hämtade dem. Det kändes bra att de går till något gott. Jag vill att mina ägg ska skänka glädje, säger hon.

Äggmålandet fungerar också som en terapi för henne själv. När hon känner sig nedstämd sätter hon sig vid sitt arbetsbord och målar en stund. Det får henne att tänka på annat än tråkiga minnen.

– När vissa är ledsna och har problem tar de till piller eller alkohol eller så svär de och skriker. Jag målar av mig mina känslor. Det har alltid hjälpt för mig, berättar hon.

Agnes kom till Sverige från forna Jugoslavien på 1960-talet. Hon växte upp mitt under brinnande världskrig och hon minns ljudet av skottlossning och explosioner.

– Min mamma kom hem en dag från sjukhuset där hon arbetade och berättade att tyskarna samlat ihop alla judarna. Hon hade sett hur de tvingade en läkare att sätta davidsstjärnan på sin ytterrock.

Hon minns också tåg med vagnar fulla av magra och smutsiga människor som passerade hennes hemstad på väg mot förintelselägren i Polen.

Agnes familj överlevde kriget men bara några år senare försvann hennes pappa, som jobbade vid järnvägen, spårlöst.

– Jag fick senare höra att han blivit kvarhållen på den ungerska sidan av gränsen av ryska soldater. Det var spänt mellan dåvarande Sovjetunionen och Titos Jugoslavien på den tiden.

Agnes återsåg aldrig sin pappa. Långt senare fick hon veta att han avlidit i Ungern 1955.

Efter skolan utbildade hon sig till skomakare.

– Jag hade gärna fortsatt i skolan men det var bara min bror som fick den chansen.

Målat har hon gjort sedan hon var liten flicka. Det var tradition att måla ägg till påsk i Jugoslavien så det började hon tidigt med.

– Men det var inte bara ägg. Jag målade allt som jag såg och på allt jag kom över, till och med pappersbitar. Min mamma sparade allt men tyvärr försvann det i samband med en bilolycka i Polen när jag skulle ta hem det till Sverige.

Målandet blev som en säkerhetsventil för henne. Så fort livet kändes jobbigt tog hon fram en pensel och papper.

Paradiset på jorden

Hon träffade en man och blev gravid men det blev inte som hon tänkt sig.

– Jag kände att jag inte hade någon framtid i Jugoslavien med min äldsta dotters pappa så när jag blev erbjuden ett jobb på en skofabrik i Sverige tog jag steget och flyttade.

Helt ensam med sin lilla dotter kom Agnes till Sibbhult i nordöstra Skåne 1969 men hon blev väl mottagen.

– Sverige kändes på den tiden som paradiset på jorden. Det var ett tryggt samhälle. Jag lärde känna en kvinna som blev min bästa väninna och som jag sedan fick köpa ett hus av.

Men hennes första äktenskap här blev inte lyckligt. Det var ett destruktivt förhållande och hon kände sig utnyttjad.

Lyckan fanns dock på närmare håll än hon först anat i form av arbetskamraten Kurt Sigvard Persson på möbelfabriken där hon då jobbade.

– Vi arbetade tillsammans i flera år innan vi blev ett par. Han jobbade som tapetserare och jag sydde.

De fick flera lyckliga år tillsammans innan han avled i augusti 2018. Han var bland annat hennes stora stöd när hon i slutet av 80-talet mirakulöst överlevde cancerdiagnosen malignt melanom.

– Läkarna gav mig bara tre till sex månader att leva men de hade som väl var fel.

Många ägg blir det

Det var efter makens död som hon tog beslutet att flytta från Sibbhult till Olofström i nordvästra Blekinge för att komma närmare barnbarnen. De har inför flera påskhelger genom åren fått måla ägg tillsammans med sin mormor.

Det tar några dagar för Agnes att måla ett ägg. Hon börjar med att skissa upp motivet. Därefter blåser hon ut äggen.

– Min man fick äta mycket pannkakor och sockerkaka genom åren eftersom jag naturligtvis tog vara på innehållet. Som väl var älskade han sockerkaka, minns Agnes med ett varmt leende.

Med det sköra, tomma äggskalet i ena handen och en pensel i den andra börjar hon sedan försiktigt måla.

– Det sista momentet i processen är att jag lackar ägget för att det ska bli starkare och därmed mer hållbart, berättar hon.

Medan hon målar ligger katten Fritz ofta utsträckt på bordet framför henne och spinner, precis som den här dagen när Hemmets Journal är på besök.

– Jag har faktiskt fått en beställning på ett ägg med en katt som motiv. Beställaren vill att den ska vara brun med vita ränder, berättar hon.

Agnes har även fått beställningar på målningar på tallrikar och annat porslin. Hon har till och med en gång blivit ombedd att måla ett stort golvur.

– Det är inte så mycket sådant numera men ägg tänker jag fortsätta med så länge jag kan och har råd med färg och penslar, säger hon samtidigt som hon håller upp ett ägg och bättrar på den röda färgen på en tuppkam.