Jonas kollapsade i badrummet – 5-årige Liam såg till att ambulansen kom fram

Han är bara 5 år men ­redan en liten hjälte – både i sjukvårdens och pappa Jonas Ahlgrens ögon. När Jonas hastigt blev så dålig att ambulans fick tillkallas var det sonen Liam som höll i rodret och såg till att hjälpen kom fram. Jonas är mäkta stolt över sin lille kille som bor växelvis hos pappa och mamma.

– Det var rena turen att det hände när Liam var här, säger Jonas med rösten full av värme. Annars hade jag kanske legat på golvet och förblött, jag kunde inte röra mig …

Jonas och Liam bor på landet i ett rödmålat hus en mil utanför Huskvarna där allt andas lantlig idyll. Sonen bor mestadels hos sin pappa eftersom mamman har en funktionsnedsättning efter en hjärnblödning, men hon kan ändå ha Liam titt som tätt.

Men när Liam bor hos Jonas har han nära till skogen som är en kär lekplats och som stimulerar fantasin. Han har livlig fantasi men när det var blodigt allvar, bokstavligt talat, agerade han snabbt som ögat. Och då var han bara 4 år och hade ännu inte fyllt 5.

Började kallsvettas

Den 24 november förra året var inte en helt vanlig dag hemma hos Jonas och Liam. De var hemma från jobb och förskola efter att ha brottats med en långvarig magsjuka.

– Jag var sjuk flera veckor och hade både spytt och haft diarréer, berättar Jonas. Jag hade inte kunnat äta, utan levde på vatten och var fruktansvärt matt.

När Jonas började må lite bättre var det Liams tur att bli sjuk. Totalt hade de varit hemma och sjuka i fem veckor. Men de kände sig lite piggare och hade så sakteliga börjat äta normalt. Just denna dag hade Jonas lagat kyckling till middag och de åt med god aptit.

Efter middagen skulle Jonas gå på toaletten och sedan ta en dusch.

– Jag satte mig på toaletten och började plötsligt må illa, minns han. Jag kommer ihåg att jag trodde att det var maginfluensan som kommit tillbaka.

I nästa stund började kan kallsvettas så till den grad att det rann om honom. Han hade aldrig varit med om något liknande, men ställde sig i alla fall upp för att gå in i ­duschen. Han minns att han kom till handfatet, men sedan blev det svart. Jonas har inga som helst minnesbilder förrän han vaknade upp, liggandes i duschen med huvudet över golvbrunnen.

Det var blod överallt

När Jonas återfick medvetandet kunde han inte röra sig och var helt nedblodad. Han ropade till sonen att han måste ringa 112. Liam hämtade snabbt hemtelefonen och ringde.

– Liam slog numret och jag hörde hur han pratade med operatören, berättar han. De pratade ganska länge och Liam svarade på flera frågor.

Operatören fick veta att pappa hette Jonas och att de bodde på landet. Liam blev ombedd att gå in till pappa och möttes då av en syn som denne då 4-årige lille kille helst vill glömma: På golvet låg pappa och det var blod överallt.

När Liam såg allt blod bröt han ihop fullständigt och började gråta hysteriskt. Jonas kunde då ta över telefonen och lämna nödvändiga upplysningar. Han lyckades lugna Liam någorlunda och sonen ombads att hämta en handduk för att lägga om såret på pappas huvud.

Jonas fortsatte prata med SOS Alarm och operatören undrade: Hur gammal är pojken?

– Jag svarade då: ”Han är 4 år och ska fylla 5 i december”, säger Jonas med ett stort leende. Det fick SOS-personalen att reagera, maken till duktig 4-åring hade de aldrig varit med om.

Med handduken hårt lindad runt huvudet låg Jonas fortfarande blödande i duschen, medan Liam spanade efter ambulansen. Han tittade i vardagsrumsfönstret och när han såg blåljusen komma visade han återigen prov på handlingskraft och hjälpsamhet.

– Vi har en dörrkedja, berättar Jonas. För att få loss den fick Liam hämtade en stol, ställa sig på den och lossa ­kedjan. Sedan gick han ut på parkeringen och tog emot ­ambulanssköterskorna.

Fick inget svar

De tog hand om både Liam och Jonas på bästa sätt. Den ena sköterskan försåg honom med bandage, medan den andra tog sig an sonen. Tillsammans fixade de mackor som Liam kunde ha med till sjukhuset, innan Jonas bars ut på bår till ambulansen. Då hade de också tagit EKG och mätt blodtryck, men inte hittat något fel. Men med påslagna blåljus fick de åka till Länssjukhuset Ryhov i Jönköping, där Jonas fick genomgå flera undersökningar.

Riktigt vad som hänt fick Jonas aldrig någon klarhet i, av sjukvårdspersonalen fick han veta att det är sådant som kan hända vem som helst. Och kanske kan han tacka sin son för att han fortfarande lever.

– Han är bra att ha till hands när det händer något, skojar Jonas och kramar om Liam.

Själv tar Liam uppståndelsen med ro, men vill inte prata för mycket om händelsen. Och av förståeliga skäl gillar han inte att se blod. Men i en 5-årings värld finns så mycket annat som fångar uppmärksamheten och bilar är ett stort intresse. Han har inga som helst planer på att jobba inom sjukvården när han blir stor, han smider helt andra planer.

– Jag ska bli bilmekaniker, säger han med rösten full av övertygelse och fyrar av ett solskensleende mot pappa.