Moa, 23, visste inte att hon var gravid: “Fick veta att jag skulle föda när som helst”

Moa Larsson, sambon Jakob Nordin och deras son Matheus spenderar helgen i Stockholm och vi ses i en hotellobby ett par timmar innan de ska åka hem till Örnsköldsvik.

Klockan är tio på förmiddagen och Moa säger ursäktande att Matheus kan verka trött för att de just fått väcka honom. Enligt de unga föräldrarna är sonen världens snällaste, sover till elva varje morgon och ammar endast en gång per natt.

– Vi har haft tur, säger Moa.

Den 16 december år 2020 vaknade Moa med magsmärtor. Jakob blev inte särskilt orolig till en början eftersom Moa haft en del magbesvär tidigare. Han åkte därför som vanligt till sitt arbete på sågverket.

– Jag hade haft ont i magen tidigare och då sa läkaren att jag hade typiska IBS-besvär. Men efter ett tag började jag blöda. Jag googlade på vad mina magsmärtor kunde bero på. Jag åt ju minipiller, men funderade på om jag hade fått ett tidigt missfall, säger Moa.

Eftersom det var coronapandemi och hon var rädd för smitta ville Moa inte åka in till sjukhuset i onödan. I stället ringde hon Jakob och bad honom köpa med sig Ipren på vägen hem.

– När jag kom hem lagade jag mat till oss, men hon åt inget. Hon satt bara och stirrade in i väggen, säger Jakob.

Kände sig anklagad

Men vid halv nio på kvällen beslutade sig ändå paret för att åka till akuten. Jakob fick respektera att han inte fick följa med in på sjukhuset på grund av pandemin så han lämnade Moa där och åkte hem. Och väntade. På akuten tog man alla möjliga prover på Moa. Och ganska snart kom en sköterska in på rummet med en ultraljudsmaskin. Man hade genom blod- och urinprov konstaterat att Moa var gravid.

– Hon sa: Du är gravid och vi ska se om det är så att du har fått ett missfall. Jag hade så oerhört ont just då så jag reflekterade inte särskilt mycket över vad hon sa. Men strax därefter sa hon att jag var öppen tre centimeter och skulle föda när som helst, ­säger Moa.

Moa berättar att hon blev ganska illa berörd av kvinnan som undersökte henne. Hon sa saker som: Varför har du inte ens märkt att du är gravid? Du är ju redan öppen!

– Jag kände mig både arg, ledsen och chockad. Det jag hade behövt i det där läget var stöd. Men jag kände mig snarare anklagad. Och nej, jag hade verkligen inte märkt att jag var gravid. Varken jag eller någon annan i min omgivning hade sett minsta antydan till gravidmage, säger Moa.

Två andra akutsköterskor tog över. De la över Moa på en annan brits och rullade henne mot förlossningen. Moa ringde sin mamma och sa: Jag ska få barn. Ring Jakob!

– Till en början blev mamma mest lättad. Hon hade varit så orolig för att det skulle vara något allvarligt fel med mig. Chocken kom senare. Så fort hon pratat med mig ringde hon upp Jakob och sa: Det är ett barn. Du måste åka dit!

När Jacob fick samtalet trodde han att det handlade om ett missfall. Han åkte i ilfart till sjukhuset och fick göra ett coronatest innan han släpptes in. Han lotsades bort till förlossningen och där låg hans Moa med krystvärkar.

– En barnmorska förklarade för mig att vi skulle få ett barn inom 24 timmar och att Moa skulle börja föda när som helst. Jag tror hon fick säga samma sak tre gånger innan poletten föll ner, berättar Jakob.

Äkta och fint

Moa fick både epiduralbedövning och lustgas. Hon var arg, ledsen och orolig. Båda funderade på praktiska saker som hur de skulle ordna med bilstol och kläder.

Moa och Jakob hade bara varit ett par i ett år. De hade samma sinne för humor, skrattade mycket och hade roligt ihop. Och de kunde också diskutera mer allvarsamma saker så paret tycker att de är perfekta tillsammans.

Visst hade frågan om barn förts på tal men det var ju något som låg några år fram innan det skulle bli aktuellt. Nu fick de inte chans att förbereda sig på en förlossning och allt vad det innebär att bli förälder. I stället kastades de in i en helt ny situation.

Jakob berättar att han aldrig tidigare sett Moa ha så ont och att det var tufft att befinna sig i samma rum. Men han är tacksam att barnmorskorna fick honom att känna sig delaktig och engagerad.

Moa beskriver förlossningen som bra. Klockan 8.22 följande morgon kom deras son till världen och Moa beskriver känslan av lättnad så fort hennes bebis kom ut och smärtan med ens var borta.

– Så fort Matheus lades på mitt bröst kändes allt bara så äkta och fint. Jag vet att de medvetet lät honom ligga på mig i tre timmar innan de gjorde något annat för att jag skulle börja knyta an till honom och minska chocken av att helt plötsligt vara mamma. Men kärleken för vårt barn fanns verkligen där på en gång. Och vi hade inga problem alls med att knyta an till honom.

En stor bonus

All oro som de nyblivna föräldrarna kände handlade enbart om praktiska saker men denna oro visade sig vara onödig. Under de tre dygn som de blev kvar på sjukhuset hade deras nära och kära införskaffat allt nyblivna föräldrar kan tänkas behöva. De hade fixat allt från blöjor och kläder till vagn och bilstol.

– Vi kände oss inte helt stabila med den nya tillvaron och åkte hem till min mamma och styvfar för att få hjälp med vår bebis, men det blev även en möjlighet för oss att i lugn och ro få landa och komma över chocken. Mamma var verkligen en stor hjälp för oss där i början, konstaterar Moa.

Allra tuffast för det unga föräldraparet har varit att helt plötsligt inte kunna göra som de vill.

– Vi har båda varit väldigt aktiva. Nu handlade hela vår tillvaro plötsligt om vad Matheus vill och behöver. Vi fick omvärdera hela vår vardag, säger Moa som fick skjuta på sina planer att börja studera.

Ända fram till dagen innan förlossningen hade hon gått till sitt jobb inom hemtjänsten.

Hur reagerade er omgivning?
– Alla var bara glada. Och så klart förvånade. Helgen innan förlossningen var vi på spa med ett annat par. Jag hade endast bikini, men inte heller de hade sett någon skillnad på mig.

Hur har er relation påverkats?
– Den har bara blivit bättre och starkare.

Beskriv Matheus, vad är han för en liten person?
– Han är väldigt sprallig, snäll och glad nästan jämt. Och han är tillfreds i allas famnar. Att få honom har inte inne­burit några bekymmer alls. Han är en stor bonus i våra liv och det känns som att just han var menad för oss.

Har ni blivit mer försiktiga?
– Ja verkligen. Och nu vet vi att även om man tar preventivmedel och skyddar sig så är det aldrig hundra procent säkert.

Hur ser er framtid ut?
– Vi har just flyttat till hus. Vi kommer nog vilja ha fler barn, men inte än på många år.