Gunilla Barkar, 70, avslutar snart att sitt uppdrag som landstingspolitiker men är verksam som ordförande för Hela människa i Dalarna, föreläsare och guide.
Gång på gång hade Gunilla Barkar, 70, centerpartistisk landstingspolitiker från Svärdsjö i Dalarna, hört människor fälla nedsättande kommentarer om romska tiggare. De som vi nästan alla har sett men som vi inte vet något om.
– Det gjorde inte jag heller men jag ville veta, säger hon. Det var svårt för jag talar ju inte deras språk. Till slut fick jag tag på en tolk som talade romani och kunde ge mig ut.
Men Gunilla nöjde sig inte med det. Hon ville veta hur det kändes att sitta i vinterkylan, utlämnad till människors eventuella vilja att skänka en slant.
Den paranta politikern tog på sig en sjal och en stor mössa neddragen till ögonen, och satte sig utanför systembolaget i området Norra Backa i Borlänge.
Tittade bort
– Inte en människa kände igen mig, säger hon. De flesta tittade bort och bara gick förbi, men någon la en krona eller två i den pappmugg jag höll fram.
– Jag hade inte tänkt på hur jobbigt det var att sitta så här. Benen och rumpan domnade och jag tänkte nästan hela tiden på hur jag skulle kunna ta mig upp igen…
– Men det gick och min erfarenhet som tiggare blev bara en timme lång. Jag var glad över att kunna konstatera att jag inte mötte någon otrevlig kommentar. Jag fick vänliga leenden från dem som skänkte en slant.
Hur mycket pengar blev det?
– Bara några kronor, det stämmer väl överens med det jag hört, att det ger 70-80 kronor på en dag att tigga. Pengarna jag fick stoppade jag i den mugg som närmaste tiggare höll fram. Det finns väl omkring 15-20 i Borlänge.
Men Gunilla lät det inte stanna vi det. Hon är ordförande i organisationen Hela människan i Dalarna, en ideell organisation som arbetar på kristen grund och som hjälper utsatta människor i samhället.
– Och vem kan vara mer utsatta än de romer som kommer hit från till exempel Bulgarien eftersom de förlorat sina hem i översvämningar? Utblottade, men med en hel familj att försörja.
– Här hamnar de helt utanför samhället, kan inte kommunicera med en människa. Det var därför jag beslutade mig för att dra igång svenskundervisning för romer! Intresset är stort.
– Inom Hela människan har vi också samlat in varma kläder som kan hålla vinterkylan borta och som tagits emot med stor tacksamhet. När jag frågade några romer om det fanns något mer de behövde kom svaret med en gång.
Loppis
– Madrasser, sa de genast och det visade sig att de sov många personer i en etta med bara trädgårdsdynor som underlag.
– Nu blir det också loppis med insamlade saker. Sen kan vi erbjuda var sitt loppisbord där man kan sälja sakerna som samlats in och få in lite pengar. Betydligt bättre än att sitta ute i kylan. En av de saker jag lärde mig genom tolken var att ingen av tiggarna vågade äta eller dricka något under dagen, för då skulle de ju behöva gå på toaletten och någon sådan har de ju inte tillgång till.
Men vad säger du till dem som menar att ditt arbete leder till att tiggarna blir kvar och kanske blir fler?
– Att det här är människor som lever i en fattigdom som vi inte ens kan föreställa oss. Det här är inga ligor, det är människor som har det svårt. Min egen erfarenhet var kort, men jag förstår ändå lite mer av deras utsatthet idag.
