Boule står på programmet för den som vill på Stenfasta pensionärskollo! Och det blir mycket prat och skratt under tiden.
Skratt på bryggan, nya vänner, sol och bad. Fika under ett träd och slummer i hammocken. Tidiga morgnar med fågelkvitter och magiskt ljus.
På sommarkollot njuter alla i fulla drag. Aktiviteter varvas med vila, tre läckra måltider om dagen serveras. Upplevelserna är många och goda, som smultron på ett strå.
Det här är dock ingen vanlig koloni. De flesta gästerna har hunnit fylla åttio år. Ingen skola väntar till hösten. Men sommarglädje har ingen åldersgräns, både ung och gammal behöver få nya krafter efter vintern.
Stenfasta, landets enda pensionärskollo, ligger vackert utanför Stallarholmen, i Strängnäs kommun, i Södermanland. Vi kommer fram hit när den varma junidagen just kommit igång.
Personal och frivilligarbetare håller på med sina sysslor i den lummiga miljön. Några deltagare sitter på trädgårdsstolar och samtalar. En utflykt till Strängnäs planeras. Det blir en titt i affärer och så ska något gott till den planerade midsommarfesten inhandlas.
Lillemor Meyer, 92, har just avslutat förmiddagens morgongympa på den stora gräsmattan. Många ville vara med. Så skönt att sitta på en stol och få igång kroppen efter nattens goda sömn!
Brisen är varm och himlen blå och någon viskar att det vore trevligt med en promenad ner till sjön efteråt. Även om man måste stanna och vila på vägen.
Systrarna stortrivs
| Waltraud Malmson, 76 är på kollo för första gången. Hon reser i sällskap med sin syster Marga Allisat, 73. Det var en diakonissa i Hägersten som berättade om verksamheten.
– Vi blev nyfikna. Det här hade vi aldrig hört talas om. Eftersom vi inte har någon stor släkt lockade det oss att åka bort över midsommar, förklarar Marga. Båda har stortrivts från första stund. |
 En gång ett sommarhem för ”vanartiga” pojkar, idag pensionärskollo. Stenfasta har en lång historia. |
– Vi är som en stor familj. Personalen är underbar. De är så måna om oss och gör allt de kan för att vi ska ha det bra. Den som inte orkar bära sin tallrik till bordet får hjälp. Och maten är väldigt god och nyttig. Det känns som om vi äter hela dagarna, ler Waltraud.
– På kvällarna är vi alla rätt trötta. Det blir inget hålligång direkt.
De slår sig ner i solen med ett sällskapsspel.
– Bruna har vi blivit, vi har varit vid sjön och solat. Senare ska vi gå in i stora huset och köpa vykort. Vi vill visa andra vilket paradis vi hamnat i, säger Marga.
Ragnhild Johansson, 84, från Järfälla har varit på pensionärskollo i flera år. Stenfasta har blivit ett trevligt inslag i hennes somrar. Det är roligt att återse bekanta ansikten efter en vinter, och spännande att möta nya vänner.
– Det är så fin stämning, man kan prata med vem som helst, berömmer hon.
Ragnhild har arbetat som utlandstelefonist, hon har berättelser om kungliga samtal och den legendariska ”Amerikakabeln”, som sköttes från ett eget ”Amerikarum”. Under veckans gång blir det många tillbakablickar, gruppen delar med sig av sina livshistorier. Men också nutid och framtid får sin plats, en del håller kontakten levande när höstmörkret kommer.
Sommarhem för pojkar
Stenfasta har en lång historia. Det fyra stugorna Slottet, Österbro, Västerbo och Storstugan byggdes 1907. Stockholms stadsmission köpte Stenfasta året efter och egendomen blev ett sommarhem för 65 ”vanartiga” pojkar åt gången. Gossarna kom från Stadsmissionens barnhem på Norrmalm i Stockholm.
1920 ändrades verksamheten och vände sig nu till ”självförsörjande kvinnor”, senare bildades ett gästhem för äldre. Under årens lopp har nya byggnader tillkommit. Idag finns här 50 bäddar och kollo under sex sommarperioder. Kollo för barn och ungdomar finns några stenkast bort.
Marianne Gyllenhammar, enhetschef, är en av eldsjälarna bakom pensionärernas sommarparadis.
| – Jag har alltid brunnit för våra äldre. Jag var mycket hos mina morföräldrar i Blekinge när jag var liten, och fick så mycket kärlek av dem. Det är en gåva som jag vill ge vidare, berättar hon.
– Jag har lärt mig så mycket av våra somrar. Jag känner i hjärtat att varje människa som kommer hit är speciell, varje människa unik. Våra nio ungdomar som sommarjobbar här har vi valt för att de har rätt inställning. Alla våra gamla ska bemötas med respekt. Det krävs ofta så lite för att göra någon glad. |
 Ett glatt gäng sitter och pratar och skojar vid bryggan. |
De äldre som bor i närheten prioriteras när ansökningarna kommer in i början av året. Kollodeltagare ska kunna sköta sig själv och sin hygien. Den som vanligtvis har hjälp med dusch får dock det också på Stenfasta. Pengar från en stiftelse gör att en läkare knutits till verksamheten, det känns tryggt för alla.
– Men vi anstränger oss för att tänka friskvård istället för sjukdom. Vi fångar det friska och suger på det goda, forsätter Marianne.
Två fast anställda och flera volontärer ser till att alla har det bra.
– Ingen ska behöva sitta och känna sig ensam.
Tipspromenad, kubb, sångstund, gympa – det finns mycket att göra. Och sköter sig bara vädret så brukar vistelserna blir klockrena succéer.
Betalar efter förmåga
Denna omgång är 50 gäster på plats, i en eller två veckor. Finansieringen klarar Stockholms stadsmission med stöd från församling, fonder och donationer. Gästerna betalar efter egen förmåga.
– Ensamhet på sommaren kan vara fruktansvärd. Och ensamhet gör lika ont för den fattige som den rike. Ingen ska behöva avstå för att pengar fattas, betonar Marianne Gyllenhammar.
Vi gör Lillemor Meyer sällskap ner till sjöstugan och den gamla ångbåtsbryggan. Lillemor har dansat mycket balett i sitt liv och går spänstigt på stigen genom skogen. Hennes 92 år har samlat mycket kunskap och livsvisdom.
– Det är viktigt att se framåt, säger hon och tittar forskande på mig.
Hennes fråga kommer överraskande:
– Gör du verkligen det du allra mest vill i livet?
Jag skakar överraskat på huvudet. Det finns ju plikter och hänsyn och man kan väl inte få allt.
Lillemor viker inte med blicken.
– Varför det? Livet blir vad du gör det till. Du måste ta reda på vem du är och vad du vill!
Jag lovar fortsätta fundera över hennes ord. Vi har kommit fram till bryggan, där ett glatt gäng sitter och pratar och skojar.
– Vi är här under den vackraste tiden – när gullregnsträdet blommar, enas de om medan vattnet kluckar i vassen och en motorbåt syns ute på sjön.
Snart väntar lunch i den hemtrevliga matsalen. Om några dagar stundar midsommarfesten. Det finns alltid något att se fram emot. Marianne Gyllenhammar stannar till ett ögonblick och ser ut över det vackra området.
– Tiden hos oss på Stenfasta ska ge kraft. Vårt kollo ska vara något att längta till när vardagen känns tung.
Lillemor Meyer, 92, leder morgongympan. Många vill vara med!
