När livet var som tuffastfann jag äkta livsglädje!

Ett möte med Eva Grenness, 40, från Vänersborg är som att få en injektionsspruta med energi och positivt tänkande. Det är inte svårt att se vem hon är när vi möts på centralstationen i Vänersborg. Hennes pigga ansikte stämmer väl överens med den lika pigga rösten jag pratat med i telefon flera gånger. I hennes närhet tycks det alltid pågå något fartfyllt. Hon har drivit frisersalong sedan hon var 23 år, är framgångsrik visningsfrisör och föreläsare inom konsten att må bra. Tillsammans med sin make Henrik äger hon dessutom ett trävaruföretag och nyligen flyttade familjen in sitt drömhus.

När vi kliver in genom dörren möter en liten piggelin upp med ett blygt leende bakom nappen. Angelina, ett år och fyra månader, är Evas fjärde dotter. De andra tre, Vanessa, 9 och tvillingarna Isabella och Julia, 7, är fortfarande i skolan.

– Jag trodde väl aldrig att jag skulle få fler barn! Angelina är ett litet mirakel! säger Eva.

Hennes liv må låta hektiskt, men numera är hon mycket noga med att stanna upp och njuta av de små tingen i vardagen. Enkla saker som att unna sig en promenad i naturen, höra barnens skratt och lek omkring sig får henne att må bra och ger den extra kraften att klara en hektisk vardag.

– Vi glömmer så lätt att ta hand om oss. Sådan var jag förr, jag sprang genom livet! Allt handlade om att göra karriär, säger Eva.

Medan vi sätter oss med en kopp kaffe vid de stora fönstren där solen strålar in berättar hon om den stora vändpunkten för fem år sedan. Livskarusellen snurrade allt fortare, när hela hennes tillvaro plötsligt kraschade. Tillsammans med sin dåvarande make Kenneth väntade hon småsyskon till dottern Vanessa. Under graviditeten bröt makens psykiska sjukdom ut.

– Våra tvillingdöttrar Isabella och Julia föddes tio veckor för tidigt och Julia förlöstes med akut kejsarsnitt. Allt var ganska oroligt ett tag eftersom vi inte visste hur det skulle gå, berättar Eva.

För de båda barnen gick det bra. Men för Evas man blev situationen allt värre. Det var inte lätt att få den hjälp som behövdes från sjukvården. Eva stöttade och gjorde allt hon förmådde. Men till slut orkade Kenneth inte längre. Han tog sitt liv.

– Jag ville så gärna hjälpa. Det tuffaste var nog att inse att jag inte kunde hjälpa honom så länge han inte kunde eller ville hjälpa sig själv.

Vanessa var bara fyra år när hennes pappa tog sitt liv. Mamma Eva Grenness är mån om att förmedla livsglädje till sina barn och undvika bitterhet.

Känslorna sköljde över henne. Först en bedövande smärta. Sedan sorgen, och även ilskan över att ha blivit sviken. Där stod hon i ett kaos, ensam med tre små barn och flera företag att sköta om.

– Det hade varit lätt att fastna i offerrollen och tänka; ska jag vara ensam hela livet nu med ansvar för tre barn? Istället vaknade överlevnadsinstinkten. Det gjorde fruktansvärt ont men jag insåg att jag har tre fantastiska barn! Jag fick styrka från dem. De är en gåva och genom dem lever deras pappa vidare.

Sorgen fick ta sin tid och läka ut i sin egen takt för Eva och den då fyraåriga dottern Vanessa. Tvillingarna var ännu så små att de inte förstod något av vad som hänt. Ibland fanns inte mycket annat att göra än att bara hålla om varandra hela nätterna.

– Barn är på sätt och vis bättre på att hantera sorg. De lever mer i nuet och ställer öppna och raka frågor, säger Eva.

Hon har berättat för barnen om hur Kenneth var när han mådde bra. Och när deras saknad efter honom slagit till har hon uppmanat dem att prata om honom.

– Det är viktigt att barnen får vara delaktiga i bearbetningen av sorgen. De har fått välja blommor och satt upp teckningar vid graven och de har valt ut en fågel som snurrar i vinden och sagt att den ska flyga upp till himlen med kärlek till pappa.

Genom att Eva sett till att han fortfarande är en del av barnens liv har de också haft möjlighet att släppa in en ny pappa. För det där med att ingen skulle vilja ha en ensamstående trebarnsmor, det stämde förstås inte.

Henrik, som hjälpte Eva med ekonomisk rådgivning när det kändes tungt att driva trävaruhandeln vidare, är i dag hennes sambo och far till lilla Angelina och är dessutom en engagerad styvfar till Vanessa, Isabella och Julia.

– Det har hänt under åren att de äldsta barnen frågat varför inte de har en pappa som alla andra. Då brukar jag svara att de har det ännu bättre för de har två pappor och två farmödrar!

Eva Grenness är mån om att förmedla livsglädje till sina barn. Hon har gett sig den på att inte falla in i offerrollen och bli bitter utan istället vända sin sorg och sina motgångar till rika erfarenheter att lära sig av. Det har hon också lyckats med, tack vare Henrik och en värdefull vistelse på kursgården Mullingstorp utanför Norrköping under den tid allt var som svårast.

– På Mullingstorp fick man hjälp att se vad man har med sig i bagaget, att se sina mönster och vad man skapar utifrån de mönstren.

– Det är så vanligt att kvinnor blir självuppoffrande när de skaffar familj och helt lägger sina egna drömmar åt sidan. Sedan kommer bitterheten. Jag läste en intressant skrift om kvinnans roll i början av 1900-talet: “How to be a good wife”. Där beskrevs hur kvinnan skulle stöka undan hushållsarbetet tills mannen kom hem från jobbet. Hon skulle ha fixat maten och låta honom sitta i lugn och ro och läsa tidningen i fåtöljen och se till att barnen inte störde honom. Även om situationen låter extrem i dag så är det nog fortfarande vanligt att kvinnan får sin bekräftelse i mannens behov av henne.

Eva konstaterar att hon i dag lever i ett tryggt och harmoniskt förhållande. Hon har lärt sig vilken rik kvinna hon är och kan se sitt eget värde.

– Jag känner mig inte enbart tacksam över att jag har träffat en man. Men jag inser också vilken tur han har som har träffat mig! säger hon och fortsätter:

– Jag är inte “körd” bara för att jag har fullt upp med fyra barn. Jag tar mig också tid till mina egna intressen, till arbetet och vännerna.  Den tiden får man genom att släppa på den kontroll så många kvinnor vill känna. Låta någon annan ta över emellanåt. Och låta dem göra det på sitt sätt.

Hon påpekar att hon är där hon är i dag på grund av sina erfarenheter. När livet drabbade henne som hårdast accepterade hon läget som det var och agerade utifrån det.

– Det gäller att ta lärdom av sina motgångar. I vårt moderna samhälle ska vi hela tiden skyddas från all form av smärta. I bearbetningen av min egen sorg och för att hjälpa mina barn har jag haft stor hjälp av att jag till slut kunde acceptera döden som en naturlig del av livet. Klarar man av att ta till sig det så har man så mycket lättare att hitta den äkta livsglädjen.

Med all den energi Eva Grenness utstrålar är det uppenbart att hon själv hittat den.

– Jag kan i dag känna en stor tacksamhet mot min förre man, Kenneth. Under hans sjukdomstid när jag försökte hjälpa honom öppnade han dörrar hos mig som ledde till en större självkännedom. Intresset för andra människor vaknade. Jag insåg att sådant som materiella saker och karriär egentligen inte betyder någonting. Det viktigaste av allt är att man mår bra.

Eva Grenness ägnar numera en stor del av sin arbetstid åt att förmedla självförtroende och livsinsikt åt andra. Varje år, under en vecka i maj, tar hon med sig sina fyra barn och reser till ett slott i Skottland där hon lär sönderstressade medsystrar att alla är olika blommor, och hon får var och en att blomma ut efter sina egna förutsättningar och inre målbilder.

– Vi är tre svenska kvinnor som gått ihop med våra kunskaper, jag, terapeuten Kari Paues, och min väninna Maria Butler som kan hälsa och mat. Våra kurser riktar sig främst till kvinnor som kommer dit för att hämta styrka och lära sig ta hand om sig själva.

Hon beskriver hur kvinnorna är dränerade på all kraft. Deras liv har varit styrt av hårt arbete, inte på grund av glädje utan av en ständig jakt på bekräftelse.

– Det handlar om att lära sig att man duger som man är. Att inte fastna i skuldfällor utan kunna sätta gränser. Vi kvinnor tror att vi “måste” så mycket, men vi måste ingenting! slår Eva fast.

Hemma i Sverige föreläser hon om “Creative Wellness”. Med hjälp av sina egna erfarenheter vill hon inspirera andra människor att hitta sin inre drivkraft. Att den finns där någonstans inom oss alla, det är hon övertygad om.

– Livet är en spännande resa. Den kan vara tuff ibland, men genom att lära sig av motgångarna blir det lättare att ställa sig vid rodret och styra själv. Alla behöver kanske inte gå igenom samma saker som jag har gjort, men man behöver skapa sig en medvetenhet om vem man är och vart man vill. Helt enkelt ta kontrollen över sitt eget liv.