Jag har två söner boende hos mig som är 21 och 19 år gamla. 21-åringen jobbar men hjälper inte till med någonting här hemma. 19-åringen är bara hemma hela dagarna. Han vägrar både gå till skolan och hjälpa till hemma. Han får inget studiebidrag eftersom han inte går till sin skola. Det kommer bara en massa återkrav på pengar han en gång fått som jag nu måste betala av.
Båda killarna lever som om detta är ett hotell. De slänger kläder överallt och ställer bara sin disk på diskbänken. De har inte hittat diskmaskinen efter alla dessa år. De hjälper inte till med städning trots att jag ber dem. Deras rum är ett i kaos med kläder, tomma pizzakartonger och tomflaskor, plus att de röker så rummen stinker.
Jag själv är sjukpensionerad och har värk hela tiden och blir tokig på alla dessa krav, att laga mat varje dag, handla, städa, tvätta och så vidare.
Vad kan jag göra? Är det verkligen min plikt att försörja mina killar? Jag går back flera tusen i månaden av att ha dem boende här. De bara tar allt för givet, till exempel att man kan ringa för 1 800 kronor i månaden på ett mobilabonnemang.
Börja med att fundera över vad du vill att dina söner ska hjälpa till med i hemmet. Vilka uppgifter vill du att de ska utföra? Vill du att de ska betala någon del av hushållets kostnader? Varierar dina förväntningar på dem efter vad de har för sysselsättning? En del föräldrar anser att barn som pluggar eller arbetar kan få slippa en del uppgifter i hemmet medan barn som inte gör något på dagarna får hjälpa till mer i hemmet. Hur tänker du?
Nästa steg är att ta upp det här med dina söner. Det antar jag att du redan gjort vid flera tillfällen, men av ditt brev förstår jag att det inte gett de resultat du önskat. För att undvika att det blir så igen föreslår jag att du förbereder dig väl. Hur brukar du tala om det här med dina söner? Sker det oplanerat då du märker att de inte gjort det du önskat eller har du suttit ner med dem och beskrivit ditt perspektiv och samtalat med dem om hur ni ska komma till rätta med situationen?
Ofta tar föräldrar sådana här saker i stunden då de blir arga över att barnen inte gjort det de borde. Då är känslorna starka och risken stor att man inte når varandra utan att barnen bemöter det föräldrarna säger med ignorans eller irritation. Som regel är det därför bättre att ta det här samtalet när känslorna är lugnare.
Kanske kan du till och med “boka tid” för ett samtal med dem, helt enkelt kalla till familjeråd. Då kan du berätta hur du mår, hur du upplever situationen och vad du skulle önska av dina söner. De får också tillfälle att svara och ge sina förslag och förhoppningsvis hittar ni en lösning som fungerar för er alla.
Om dina söner inte är beredda att möta dig i ett samtal eller finna en fungerande lösning, hur vill du då göra?
Vill du att de ska betala hyra till dig? Eller kan du tänka dig att minska ner på den “markservice” som du idag står för i hemmet. Du skriver att du handlar, städar, tvättar och lagar mat. Vad skulle hända om du slutade med vissa av eller alla de sakerna? Skulle det få dina söner att inse hur mycket du faktiskt hjälper dem med?
Syftet med att du slutar göra saker är inte att straffa dina söner. I stället handlar det om att du befinner dig i en situation som du inte tycker fungerar och som du vill förändra. Om förändringen inte går att nå i gemensamma samtal kanske du helt enkelt får göra en förändring på egen hand. Dina söner får då hitta andra sätt att få de sakerna gjorda, förhoppningsvis får det dem att göra dem själva. Hur du än väljer att göra är det bra om du försöker hålla fast vid dina beslut över tid, annars finns risk att ni snart är tillbaka i samma mönster igen.
