Jag är väldigt blyg och osäker, har alltid varit det. Är uppvuxen i ett strängt religiöst hem där allt som handlade om sex var tabu.
Jag blev som liten utsatt för övergrepp av en präst som var mina föräldrars bäste vän. Jag har bara diffusa minnen om hur det började men det pågick i många år. Han övertygade mig om att så gjorde alla men man fick inte prata om det. Och när jag tog emot pengar han gav mig så blev jag på något sätt “medskyldig”. Efter några år fick han en annan tjänst och försvann från orten. Men spåren av detta har suttit i sedan dess.
Kanske har det påverkat min blygsel för kvinnor. Jag har haft kontakt med en del män under dessa år men i förhållandet till kvinnor är jag oskuld. Det är kanske svårt att sätta sig in i min situation. Jag är snart 50 år och lever ensam. I den lilla Norrlandsbyn jag bor finns inga lediga kvinnor. Några tafatta försök har jag gjort, exempelvis varit ute och dansat, men nu undrar jag om “sista tåget gått”. Med åren har jag blivit allt mer tillbakadragen.
Många har undrat varför jag lever ensam. “Du ser ju bra ut”, säger de. Internet och kontaktannonser är inget jag är intresserad av. Man säger om mig att jag är snäll och det är jag nog. Men jag har svårt att säga ifrån och vill inte såra någon.
Har du något råd till mig eller är jag för gammal?
Det du skriver inledningsvis i ditt brev är ju en mycket stark och sorglig erfarenhet. Att som barn ha blivit sexuellt utnyttjad av en vuxen människa är ett fruktansvärt övergrepp. Även om det är länge sedan låter det som att du fortfarande är påverkad av det.
Har du någonsin fått hjälp att bearbeta det du varit med om? Det brukar kräva både kraft och energi att ta sig genom sådana erfarenheter och ofta behöver man hjälp att göra det, antingen av en vän, släkting eller en professionell person som orkar lyssna och bekräfta hur fel det var det du utsattes för, samtidigt som de står ut med alla dina känslor som väcks. Om du inte fått den hjälpen tidigare, tycker jag att du ska söka den nu.
Kanske kan det också hjälpa dig att komma vidare i relationer med kvinnor.
Du undrar om sista tåget för att träffa en kvinna har gått och på den frågan vill jag svara nej. För gammal för kärlek tror jag inte att man kan bli! Däremot måste du kanske fundera över vad du behöver göra för att öka chansen, att du ska träffa en kvinna att inleda en relation med. Till att börja med behöver du befinna dig i situationer där det finns kvinnor som du kan träffa. Du skriver att du varit på dans vilket låter som en mycket bra idé. Försök att komma på i vilka andra sammanhang du kan träffa kvinnor. Hur ser det till exempel ut i ditt arbete? Finns det kursverksamhet eller aktiviteter av andra slag på orten där du bor? Vad tror du om att åka på semesterresor där det kan finnas deltagare som är singlar? Kan dina vänner hjälpa dig genom att låta dig träffa deras singelvänner eller vänners vänner?
Du skriver att internet inte är för dig. Vad beror det på? Vissa tycker att det känns skrämmande att träffas på det sättet och är rädda för vem de kommer att stöta på. Andra tänker att det inte är ett tillräckligt bra sätt att träffa någon. Känner du igen dig i de tankegångarna? Är det i så fall värt för dig att tänka om? Internet ger dig ju ett enkelt, billigt och smidigt sätt att komma i kontakt med många människor, även de som bor långt ifrån dig.
En annan sak att fundera på är vilka beteenden du skulle behöva öka i situationer då du träffar kvinnor?
Närmar du dig dem och talar med dem? Besvarar du intresse de visar dig och visar du ditt eget intresse? Att vara tydlig på det här sättet kan väcka rädsla för att bli avvisad, men ibland måste man utmana sådana känslor för att nå ett mål man känner är viktigt.
Ge inte upp din önskan om att träffa en kvinna, fortsätt istället dina försök och gör vad du kan för att öka chansen att lyckas!
