För 15 år sedan hade jag just flyttat in i en ny lägenhet. Pappa hade varit nykter i tolv år och skulle hjälpa mig med att koppla stereon. Själv drack jag för mycket och hade vin hemma, så han drack och blev full och sedan utnyttjade han mig sexuellt. Jag polisanmälde honom men mamma blev rasande och menade att jag fick skylla mig själv som gav honom vin. Hon tvingade mig ta tillbaka anmälan. Jag mådde psykiskt mycket dåligt och fick söka hjälp hos psykolog. När pappa dog för sex år sedan så kunde jag inte sörja. Jag kände bara hat.
Efter pappas död hände något med mamma. Hon började ringa, ge mig presenter. Plötsligt var hon en mamma som tycktes bry sig. Men jag kan inte känna att hon egentligen älskar mig. Aldrig en kram. Hon vill inte prata om det pappa gjorde. Samtidigt varnar hon mig för män och träffar jag någon blir hon arg. Jag både älskar och hatar henne. Jag vill inte ha presenter. Bara ha en förklaring på hennes beteende. Nu vill hon att jag ska säga upp lägenheten och flytta hem till henne. Det orkar jag inte med psykiskt. Men när hon får ett svar hon inte gillar så gapar och skriker hon så jag måste ta lugnande medicin. Hjälp mig!
Din mamma är inte en sådan mamma som vi önskar oss, varken som barn eller vuxen. Vi kan inte få “mödrar” som vuxna, lika lite som vi själva kan bli barn igen. Den tiden är passerad. Och när du en gång for illa och behövde henne, så såg hon ditt behov men brydde sig inte. Det är inte heller dina behov som idag styr hennes försök att få in dig i en nära mor-barn relation. Det är hennes egna behov som ligger bakom de intensiva försöken och för att värja dig från dessa behöver du stöd. Jag har full respekt för att din mamma kanske har haft sitt “helvete”, men det kan du inte bära åt henne och inte heller göra någonting åt.
Dina mediciner håller idag mycket av dina känslor borta och det är ett av skälen till att du behöver hjälp utifrån i ditt nödvändiga avgränsningsarbete. Även om du tidigare gått i terapi, så arbetar man där ofta med olika fokus under olika livsperioder och en ny omgång innebär inte alls en upprepning utan en utveckling av det tidigare terapeutiska arbetet. Idag försöker din mamma att “skydda” dig från män, som kan upplevas farliga. Men livet går inte i repris och du är inget barn som behöver skyddas från en farlig man – den gången din egen pappa. Du är en kvinna i mogen ålder, som har möjlighet till många positiva kontakter med män, vars innehåll du själv är med och bestämmer. Det går inte att upprepa historien med samma ingredienser och tro att man ska få ett annat slut. Vad du behöver är att frigöra dig från en del av de gamla mönsterna och få nya positiva infallsvinklar på dig själv, dina medmänniskor och dina nya möjligheter till ett helt eget liv. Lycka till med förnyad psykologkontakt.
—————————————————————————————-
Med svaret på denna fråga så säger Kerstin Bohm tack och farväl till HJ:s läsare. Från och med nästa nummer tar Ingrid Winterhof över på dessa sidor som HJ:s familjerådgivare.
– Jag vill tacka läsekretsen för alla år vi haft tillsammans, säger Kerstin. Jag har verkligen uppskattat och efter bästa förmåga försökt motsvara det stora förtroende man visat mig och tidningen, genom att så generöst dela med sig av sina livsöden.
– Mötet med brevskrivarna har varit mycket berikande för mig personligen. Jag hoppas de känt, att de inte bara vänt sig till mig för att få råd utan också givit andra läsare möjlighet att ta till sig, känna igen sig samt hitta utgångspunkter för att hantera sin egen livssituation.
– Till sist vill jag bara önska både läsarna och min efterföljare ett gott fortsatt samarbete.
