Vad ska jag göra med min omogne son?

Jag har en son på 21 år som bor i egen lägenhet. Han har ett tillfälligt jobb och arbetar skift. När han jobbar tidiga skiftet (kl 06-14) måste jag ringa och väcka honom. Han har svårt att vakna, så ibland får jag ringa i en timme innan han svarar. Då kommer han för sent och skäller ut mig eftersom jag inte väckt honom i tid?!

Häromdagen vaknade han först efter kl 14. Han hade stängt av mobiltelefonen så jag fick inte tag på honom. Hela arbetsdagen hade gått och jag sade till honom att han var tvungen ringa till jobbet och förklara. Men det vägrade han.

När jag försöker tala om vikten av att sköta sitt jobb slänger han på luren. Vad ska jag göra med denne omogne pojke?

Inte undra på att du är en “trött mamma”. Vad du först och främst måste hjälpa denna “omogne pojke” med, så är det att börja ta ansvar för sitt eget liv. Visst kan vi alla vid speciellt viktiga tillfällen, som t ex resor, tentamen, anställningsintervju m m, hjälpa såväl våra barn som andra närstående att vara det extra stöd, som ringer och väcker om ordinarie väckningsmetod tillfälligt skulle fallera. Eller vi ringer också för att samtidigt ge några allmänt uppmuntrande ord till någon som står inför en ovan eller utmanande situation. Men det är naturligtvis inte acceptabelt att ha den uppgiften varje dag och framförallt är det inte utvecklande för den unga personen att förlägga ansvaret för sin arbetssituation på någon förälder.

Vad som känns extra olustigt i din situation är att pojken “skäller” på dig om han inte kommer i tid till sitt jobb och att din uppgift inte är en snabb insats, som tar några minuter att genomföra – utan du kan hålla på en timme – ibland helt resultatlöst. Du berättar att pojken har mobiltelefon. Mig veterligt kan man på alla moderna mobiltelefoner programmera in egen väckning, vilket ju skulle vara mycket praktiskt för hans del. Han blev oberoende av din medverkan och han kan på minuten själv bestämma, när han behöver vakna för att hinna till sitt arbete oberoende av vilket skift han går på. Idag får din son många gånger positivt gensvar trots ett eget negativt beteende. Och för dig är det ofta tvärtom – du gör en välment insats och kan få skäll ändå. Det för er båda destruktiva mönstret behöver brytas så snart som möjligt. Du kan säkert stödja din son på många andra sätt – inte minst om kraft frigörs därför att irritationsmomenten kring väckningen upphör. Lycka till med att tala med honom om ett nytt förhållningssätt.