Smärtorna avtog efter en halvtimma men nästa dag var jag fortfarande matt och lite febrig. Jag mådde även då illa och klarade inte att äta fastän jag blev hungrig så snart illamåendet lagt sig. Jag är en kvinna på 50 år. Senaste året har jag minskat 10-12 kilo i vikt och är nu normalviktig. En tid har jag haft svårt att tåla gurka och äpple, eftersom jag då känt mig uppspänd och olustig i magen.
Jag undrar nu om detta kan vara gallsten? I så fall, vad ska jag göra nu? Jag är livrädd för ytterligare anfall eftersom illamåendet varit det värsta jag varit med om.
Din sjukdomshistoria låter som ett gallstensanfall. Men helt säker kan man inte vara. Din stora viktnedgång på drygt 10 kilo gör att man även måste kontrollera levern och bukspottkörteln. För om gallflödet inte fungerar så kan de omgivande organen påverkas och matsmältningen försämras.
Gallstenar är vanliga och ökar i antal ju längre man lever. Ungefär var femte kvinna får stenar i sin gallblåsa. Det betyder dock inte att man nödvändigtvis behöver bli sjuk. I de flesta fall händer inget. Men om en sten rör på sig och hamnar i de trånga gallgångarna så får man krampsmärtor och kolikanfall precis som du. Ifall stenen fastnat för gott och inte åkt vidare inom en halv dag så är det risk att gallblåsan blir inflammerad. Då får man feber och blir ordentligt sjuk. I värsta fall kan gallblåsan spricka. Om stora gallgången täpps till under lång tid kan man bli gul och få bestående skador med var och skrumpning i levern och inflammation i bukspottkörteln.
Ifall din doktor kommer fram till att du haft ett gallstensanfall brukar hon/han rekommendera att du får träffa en kirurg och diskutera en förebyggande titthålsoperation av gallblåsan eftersom det är risk för nya anfall. Det är en ganska skonsam operation som bara kräver någon dags sjukhusvistelse och några veckors sjukskrivning. Fler än 10 000 svenskar opereras varje år. Någon gång sitter gallblåsan illa till på grund av sammanväxningar. I sådana fall måste kirurgen göra en gammaldags operation, öppna bukväggen och sy ihop den efteråt. Konvalescensen blir då betydligt längre.
Gallstenar brukar huvudsakligen bestå av kolesterolkristaller eller av pigment av samma slag som den röda färgen i våra röda blodkroppar. Normalt transporteras kolesterolet som mycket små ”fettbubblor” i gallan. Men om levern producerar för mycket kolesterol blir bubblorna övermättade. Då ökar risken att det bildas kristaller som växer och blir stenar.
Gallsten är vanligt hos yngre kvinnor som har mycket östrogen och ökad kolesterolomsättning. (Östrogen bildas från kolesterol). Personer med övervikt och höga blodfetter löper ökad risk att få gallstenar. Arvet spelar en stor roll.
Det finns även andra sätt att bli av med gallstenar. Om en sten fastnat i stora gallgången så kan stenen dras loss av ett smalt instrument som förs ner via matstrupen och magsäcken till tolvfingertarmen. Därifrån styrs instrumentet upp i gallgången. Det har också gjorts försök med stenkrossning genom att sända energirika stötvågor utifrån genom magen, men då kan delar av de krossade stenarna fastna och i sin tur orsaka nya kolikanfall. Slutligen har läkare försökt att ordinera extra gallsyror för att bilda fler ”fettbubblor” i gallan och underlätta transporten av kolesterol. Men det är en tidskrävande medicinering som eventuellt måste pågå under väldigt många år.
