Min man vägrar tro att han är far till sonen

Jag har ett problem som gäller ärftlighet av blodgrupper. Själv har jag blodgrupp B (troligen Rh-) och min man har A (Rh-). Vår äldste son...

Jag har ett problem som gäller ärftlighet av blodgrupper. Själv har jag blodgrupp B (troligen Rh-) och min man har A (Rh-). Vår äldste son har A (Rh-) och vår yngste son 0 (Rh+). Min man har på gamla dar antytt att han inte skulle vara far till den yngste på grund av den annorlunda blodgruppen. Påståendena är helt absurda eftersom det aldrig har varit fråga om någon otrohet från min sida. Pojken kan väl knappast heller vara en bortbyting. Han liknar mig och min släkt på fars sida både till sätt och utseende, medan den äldste sonen i det mesta liknar min man.

Min man påstår att han frågat sig för och att han fått veta att han inte kan vara far till yngste sonen. Vem han frågat vet jag inte, men så mycket vet jag att han fått ett odugligt svar. Jag känner mig verkligen mycket kränkt. Jag skulle vilja få utrett det här med blodgrupper och ärftlighet så att min man förstår att han har fel. För far till de bägge sönerna är han.

Doktor Helge Löfberg svarar:

Det finns en naturlig förklaring till varför er yngste son fått en annorlunda blodgrupp, 0 (Rh+), än både mor och far. Såväl du själv som din man kan nämligen mycket väl bära på ett dolt undertryckt anlag för blodgruppen 0 (noll). Detta öppnar för möjligheten att sonen kan ha ärvt just dessa osynliga gener från dig och din man och då blir hans blodgrupp 0. Din äldste son torde för övrigt också ha ärvt samma dolda 0-anlag från dig (men inte från din man).

Rh är en annan sorts blodgrupp som vanligen är antingen positiv eller negativ. Någon gång är den emellertid ytterligt svagt positiv och finns mycket glest på de röda blodkropparna. Då rapporteras patienten ibland som positiv, ibland som negativ beroende på vilken testmetod som använts. Ärftligheten av Rh är också krånglig eftersom den bestäms av 3 olika gener tillsammans som kan ärvas huller om buller från båda föräldrarna.

Din man kan således inte åberopa skillnaderna i blodgrupperna som säkert bevis för att han omöjligt skulle kunna vara far till den yngste sonen. Förhoppningsvis kan de här upplysningarna lugna honom.

Men om man verkligen önskar få fullständig klarhet när ett faderskap ifrågasätts så görs det bäst genom en DNA-undersökning av de inblandade personerna. Då undersöks arvsmassan och man kan få ett juridiskt tillförlitligt svar på vem som är släkt och rätt förälder till ett barn. Sådana blodprov analyseras av rättskemister i Linköping. Det är samma tekniska metoder som när man undersöker hårstrån, gamla skelettdelar eller sperma från brottslingar och brottsoffer.

Om man vill lämna ett sådant prov bör man kontakta en rättsmedicinsk institution som finns i de stora universitetsorterna i Sverige. Det är nämligen viktigt att proven tas under ordnade former så att de blir rätt omhändertagna. Annars kan svaret ifrågasättas. Man bör också ta reda på vem som ska betala för alla kostnaderna för provtagning, transport, analys och rätt tolkning.

Scroll to Top