Han säger att allt kommer att bli bättre eftersom vi snart flyttar till eget hus och får mycket mer plats. Jag vet att han kan få stånd för han har erkänt att han onanerar. Jag har bett honom sluta med det så att han har lust med mig när vi får tillfälle. Men det blir aldrig någonting.
Han läser böcker på kvällarna eller sitter framför datorn. När han till sist lägger sig, så har jag somnat. Jag är otroligt ledsen för detta eftersom vi i övrigt har en bra relation. Jag inbillar mig att han är otrogen när han är iväg och det dyker upp en massa tankar som gör mig galen. Jag känner mig oattraktiv och tror att han tycker jag är äcklig. Annars så kramas och pussas vi men vi kysser inte varandra. Snälla, vad ska vi göra. Jag är 28 år och vill ha ett aktivt sexliv.
Dina funderingar kring att vara oattraktiv, ja, t.o.m. upplevas äcklig, har sin grund i att du skuldbelägger dig själv för det som nu känns så “fel”. Gör vi fel så kan vi ändra på något genom att göra “rätt” och det är inte underligt att du önskar dig den förmågan. Samtidigt tror jag att du innerst inne vet att ditt yttre har väldigt litet att göra med din mans oförmåga. Det är ett djupt liggande problem hos honom, som han behöver professionell hjälp med att bearbeta. Det är inte heller realistiskt att tro att ett rymligare boende i större utsträckning kommer att förändra hans lust till sex. Har vi lust till sex, så ser vi till att skapa oss förutsättningar till det, även under i övrigt ogynnsamma lägen. Du har helt rätt när du skriver att det finns andra rum man kan ha sex i. Du skriver att ni har en bra relation och att ni “kramas och pussas”. Det visar ju att det finns en närhet och värme mellan er som är positiv men dock inte tillräcklig för dig.
Det är naturligtvis svårt att med det underlag du gett mig ha en bild av vad som är huvudorsaken till din mans brist på sexuell lust. Kanske har han en blandad sexuell läggning eller tidigare svåra upplevelser, som hämmat hans utveckling. Situationen är naturligtvis inte enkel för honom heller. Din man måste lägga ner mycket kraft på att hålla sig undan och hitta skenförklaringar till sitt beteende. Visst kan man leva utan sex i en relation om båda accepterar det. Samtidigt är det på sikt närmast outhärdligt att bli så avvisad, som du blir idag. Din intensiva önskan bidrar troligen till att låsa honom ännu mer och en ond cirkel är i gång.
Ni behöver så snart som möjligt – och helst innan ni flyttar – på allvar påbörja samtal kring er eventuellt gemensamma framtid och förutsättningarna för den. Du måste få klart formulera dina behov och önskningar och han få chans att redogöra för hur han kan eller inte kan möta dig i dem. För att få till stånd en konstruktiv dialog tror jag att ni skulle ha god hjälp av en familjerådgivare. Om din man sedan vill komma till klarhet kring sin sexualitet, så behöver han sannolikt en duktig individualterapeut till hjälp med det.
