Ska hon få veta sanningen om honom?

Jag har en nära släkting som fem gånger varit gift eller haft samboförhållanden, men ingen kvinna tycks kunna stanna hos honom. Han har alltid levt över sina tillgångar och har därför skaffat en partner för att få tillgång till mer pengar. En kvinna tvingade han av pengar som hennes barn hade ärvt efter sin far. Det var för att han skulle köpa en ny bil. Det blev rättegång och hon tog på sig skulden för att han inte skulle förlora sitt arbete. Kvinnan fick villkorlig dom och blev återbetalningsskyldig.

Han har nog varit så här hela livet. Han har bedragit och lurat även sina släktingar. Han tycks inte inse att han gör fel Och det går inte att tala med honom eftersom han hela tiden ljuger.

Nu fortsätter han som förr och har skaffat en ny kvinna. Jag vet ju varför. Men ska jag varna och berätta sanningen om honom för hans nya partner?

Du tar i ditt korta brev upp en väsentlig fråga, som i detta fall handlar om din systerson, men egentligen har ett allmängiltigt innehåll. Huvudinnehållet i ditt brev handlar om den stora frågan – hur mycket vi kan och ska lägga oss i andra människors liv. Detta kan gälla både inom och utanför den egna kretsen av närstående. Det du beskriver är en man, som troligen av många kvinnor upplevts som mycket charmig, och han har också nyttjat situationen av att vara attraktiv. Är det bara pengar han varit ute efter, så är det väl ganska troligt att de aktuella kvinnorna rätt snabbt hade märkt hans uppsåt. I dagens samhälle är det ju inte heller svårt att skaffa sig information om man själv är tvivlande om det finns något ”oegentligt” med den aktuella personen..

Många kvinnor har under årens lopp levt med män, som gett dem en god ekonomisk standard. De har helt enkelt inte velat avstå från de fördelar detta inneburit även om kärleken gått på sparlåga. Av något skäl finns det ofta en större moralisk indignation, när män lever med kvinnor på motsvarande villkor d.v.s. drar ekonomiska fördelar av dem. Nu vet vi naturligtvis inte hur relationerna mellan din systerson och hans kvinnor sett ut. En del människor är mera rastlösa och byter partners oftare. Vad jag tror är att det är viktigt att se att dessa kvinnor har fått någonting värdefullt av din släkting – som de velat ha och inte velat avstå ifrån även om det på olika sätt ”kostat på”. Vi måste se och förstå att kvinnor och män gör egna val, fattar medvetna beslut också sådana som ser helt annorlunda ut än dem vi själva skulle göra. Kvinnorna har med stor sannolikhet vägt för och emot i relationen, så länge båda parter ville att den skulle fortgå.

Självklart vill jag framhålla att jag tycker det är viktigt att ”lägga sig i” när någon missbrukar ett barn, en förståndshandikappad eller en i övrigt försvarslös person. När det gäller vuxna fullt kapabla människor, så blir vi sällan belönade för att vi ”brytt oss om”. Det kan tvärtom upplevas som kränkande att bli tillrättavisad av annan vuxen. Som om jag inte själv visste mitt eget bästa. Upplevs du däremot som en bussig moster till vilken en ny partner spontant vänder sig för att fråga, så behöver du ju varken ljuga eller skönmåla. Ge gärna en bit av din bild av systersonen – utan att svartmåla – och överlåt åt kvinnan att väga in din bild med sin egen. Det här är svåra gränsdragningar och det finns naturligtvis inget enkelt recept på hur de ska lösas. Men ibland kan en aldrig så välment omsorg upplevas missvisande av vederbörande om den kommer oombedd. Jag hoppas att du hittar en god balans i din önskan om att ”varna”.