Nu har det ändå hänt. Jag har träffat en annan man, blivit djupt förälskad och känner mig fullständigt förvirrad. Denne man är också gift, har barn och påstår sig vara lycklig i sitt äktenskap. Han har liksom jag själv ett aktivt liv. Det orimliga ligger i att vi båda tycks älska två människor nu, vi lever med två partners, även om jag inte träffar den nye mannen så ofta p.g.a. hemlighetsmakeriet. Ingen av oss har några planer på skilsmässa, och har varit uppriktiga kring detta. Vad som däremot kan ske längre fram vet ju ingen av oss.
Det sista jag vill, är att göra mina barn eller min man illa. Detta får jag ta konsekvenserna av själv. Det är smärtsamt och kanske i längden ohållbart, men detta är ingen tillfällig affär av sexuell natur. Vi har mycket gemensamt och känslan har växt fram under lång tid. Han och jag har lite olika förhållningssätt kring detta. Jag har svårt att dela upp mina känslor i olika fack, medan han tycks kunna se ”rationellt” på detta. Jag har svårt att reda ut alla begrepp kring moral, kulturella värderingar och känslomässiga aspekter. Försöker läsa allt jag hittar i ämnet, men får ingen rätsida på mitt liv. Vad handlar detta om egentligen och vad ska jag göra?
Du skriver att ni båda är lyckligt gifta och ingen har planer på skilsmässa. Din vän tycks kunna fungera normalt i allt detta. Han har olika fack för olika känslor och olika personer. Alltså en individ som kan konsten att leva livet i ”parenteser”. Litet tillspetsat som en strömbrytare man kan koppla av och på beroende av vem man för tillfället är tillsammans med. Men den förmågan – på gott och ont – har inte du. Och det är det som gör dig både förvirrad och förtvivlad. Du kan troligen inte mycket längre till leva ett gott liv, där de olika delarna inte har något samband med varandra. Du blir kluven, splittrad, orolig och får ingen rätsida på ditt inre. Jag tror också att du anar att din gode vän är beredd att leva detta liv så länge det inte ”kostar” honom något – kanske inte ens ett dåligt samvete. Men för dig kostar hemlighetsmakeriet på och det priset blir inte mindre med tiden.
Jag började mitt svar med att skriva något om ett högt spel. Och jag kan se att du i minst två bemärkelser kan få känna av detta.. Det första är de känslor av förvirring och förtvivlan som du nu upplever mitt i den ”djupa förälskelsen”. Ibland kanske det känns värt det – ibland inte. Men den största risken tror jag handlar om din mans relation till dig. Du skriver att du inte vill skiljas och absolut inte göra honom illa. Men detta är vad du vill. Idag kan du inte veta vad han kommer att vilja framöver. Just nu känner han ju inte riktigt den kvinna han lever med. Och får han veta vad som pågått kanske han inte heller kan förstå det som hänt i en situation, som ni troligen tidigare båda bedömde som ett gott äktenskap. Det är naturligtvis mycket lättare att förstå snedsprång, som uppstår ur en frustrerande situation.
Hur som helst så kan det bli en lång väg – om det överhuvudtaget går – att återfå ett förtroende för en nära person, som man odelat litat på. Jag bedömer att du måste göra något ganska snabbt för att inte förlora allt det fina du har omkring dig. Vad du ska göra vet du redan själv. Du skulle nog ha glädje av att vända dig till en professionell samtalspartner för att bearbeta alla de motstridiga känslor, som idag fyller ditt liv. Lycka till med en sådan kontakt för att snabbt få hjälp med att hitta tillbaks till ditt normala välbefinnande men med en både omtumlande och bitterljuv erfarenhet i bagaget.
