Efter en månad visade det sig att jag var gravid. Jag blev överraskad eftersom jag i ett tidigare förhållande länge försökt få barn. Efter tre misslyckade konstbefruktningar, så trodde jag inte att jag kunde få barn. Till mannen jag mötte på resan hade jag varit ärlig i allt och sagt att jag inte tog p-piller men han brydde sig inte om att använda kondom.
Jag visste bara hans förnamn, att han bodde i Finland och var han jobbade. Men jag lyckades få tag på hans telefonnummer och ringde upp. Jag berättade att jag var med barn. Då berättade han att han var gift och hade ett barn. Han ville att jag skulle göra abort. Men jag behöll barnet. Det betydde mycket för mig. Dels för att jag så gärna ville, och dels för att ”han” var min dröm som jag var olyckligt kär i.
Vi träffades i Stockholm för att prata. Då var vi tillsammans igen. Sedan följde en jobbig tid då känslorna for upp och ner. Vi höll kontakten hela tiden via telefon, SMS och Internet. Han skrev ofta ”kyss och kram” och jag bad honom sluta med det om han inte menade det. Jag bad honom vara ärlig. En gång skrev han ”om du ger mig möjlighet ska jag lära mig älska dig igen”.
Nu när min dotter är drygt ett år gammal förstår jag att allt detta var för att hålla mig lugn, att jag inte skulle avslöja allt för hans familj. Han ville inte att jag skulle tala om för myndigheterna att han var far till barnet. Men det gjorde jag ändå. Min dotter har ju rätt till sin pappa. Han måste berätta för sin familj men det vill han inte för då blir det skilsmässa. Han har gjort fel både emot mig, sin fru och sina barn. Han vill behålla kontakten men kan inte träffa sin dotter, säger han. Han betalar underhåll varje månad – kontant per brev. Jag vill att han sätter in pengarna på mitt konto. Det är gratis via försäkringskassan men han vill inte blanda in dem.
Jag är så trött på detta, att allt ska ske för att ”skydda” honom. Nu vill jag avslöja allt för hans fru. Jag har hennes mobilnummer och kan skicka ett SMS. Han vet inte att jag har hustruns nummer. Han vet inte heller att dottern är registrerad hos den finska folkbokföringen. Gör jag min dotter illa om jag avslöjar honom?
När du senare fick tag på honom, så fick han lägga korten på bordet och erkänna att han både var gift och hade barn. Självklart var det för din del en smärtsam upplevelse både att få veta detta och hans önskan om abort. Att du ändå ville fullfölja graviditeten sammanhänger naturligtvis både med dina tidigare svårigheter att bli gravid och din biologiska ålder. Men någonstans ”visste” du också att du skulle bli ensam om föräldrauppgiften även om du till en början hade kvar dina drömmar om ett gemensamt liv med barnafadern. Du skriver att han inte vill ge offentlighet åt sitt faderskap. Men eftersom han står uppgiven som far i folkbokföringen i Sverige och flickan står som barn till honom i folkbokföringen i Finland, så måste han vid något tillfälle ha skrivit under ett faderskapsavtal.
Nu har du inte bara gett upp hoppet om hans engagemang i såväl dig som flickan utan nu tycks du också vilja sätta punkt för en relation som f.n. mest innebär smärtsamma påminnelser och påfrestningar. Inte minst behöver du ett andrum i kontakten för att se om du kan rikta behov och önskningar åt annat håll och inte fastna i något som ej är konstruktivt för dig. Naturligtvis kan du kräva av honom att han betalar underhåll för flickan direkt till ditt konto – och vill han inte det kan han betala via försäkringskassan. Precis som han har en skyldighet att betala för sin dotter tycker jag att du har en skyldighet gentemot honom, att tala om att flickan finns registrerad som barn i hans personakt. Skulle mannen avlida, så kan ju den upptäckten få högst påtagliga konsekvenser för de efterlevande.
Frågan om du ska meddela hustrun att hennes man har ett barn med dig känns väldigt brännande i ditt brev. Fundera allvarligt på vad du tror att du skulle uppnå för gott med det, eller om det bara skulle bli ett straff till en smitande pappa. Jag tror att när han fått din information om att dottern är ”offentlig” både i Sverige och Finland, så blir detta både hans val och hans kval. Bara en mycket ansvarslös person kan springa ifrån uppgiften att meddela sin närmaste om något så påtagligt. Enligt min bedömning är det helt hans ansvar att berätta för hustrun och framförallt tror jag inte att du har något att vinna på att göra det åt honom. Lycka till med att lägga din kraft och kreativitet på annat än den man som så klart svikit dig.
