Jag och X gör allt roligt tillsammans. Vi vandrar i skog och mark, är ute och äter, går på dans osv. Tillsammans med min fru gör jag andra saker, hälsar på barn och barnbarn, hennes föräldrar osv. Jag och X träffar även hennes barnbarn ibland.
Jag har en ganska jobbig situation. Jag har svårt att lämna frun och lika svårt att lämna X. Jag är för snäll och kan inte säga nej åt något håll. Hur ska jag välja?
Du skriver att du är ”för snäll” och jag tror uppriktigt att det är den bilden du har av dig själv. Det är så du har försvarat dig för att slippa att göra någon av kvinnorna illa. Däremot är det ju inte säkert – inte ens troligt – att din hustru delar den uppfattningen, när hon får veta hur du levt de senaste sju åren. Den näraliggande ”hjälp”, som jag inledningsvis åsyftade, kommer att visa sig i samtalet med din hustru. Det är positivt att du idag känner att du vill göra något åt denna i längden ohållbara situationen. Jag tror inte att det finns någon bärkraftig väg till förändring utan att berätta för din hustru om den andra kvinnan. Om hustrun fortsatt ändå vill leva tillsammans med dig – och du med henne – så kommer ni att göra det på sannare grunder än tidigare. Det blir under alla omständigheter mycket känslor, som du kommer att få hjälpa till att ta hand om. Upplevelsen av svek och kränkthet är några av dem, som du troligen inte kommer undan. Din hjälp till hustrun kommer förmodligen att vara din förmåga att ta emot alla hennes motstridiga känslor inför den nya situationen. Om detta till slut leder till separation eller fortsatt gemensamt liv vet nog ingen idag – men någonstans måste du börja med att reda ut ditt och de båda kvinnornas liv.
