Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga i den här frågan. Min f.d. vän har en son på snart 4 år. Jag tycker att hon behandlar honom väldigt elakt, dock inte alltid, men det är ändå tillräckligt för att jag ska reagera. Hon skriker ofta på honom, säger att han är ett cp-barn och lika dum i huvudet som sin far. Hon skriker att han ska hålla käften och gör han inte det så stänger hon in honom på rummet. Jag vet inte om hon slår honom men vad hon själv sagt så har det hänt någon gång.
Pojken är ute till nästan kl 22 varje kväll, utan hennes tillsyn, och det verkar som om hon helt enkelt inte bryr sig. I mina ögon är hon väldigt labil och tänker bara på sig själv. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tycker så synd om pojken.
Familjerådgivare Kerstin Bohm svarar:
Den situation, som du beskriver, kan du naturligtvis inte låta passera utan att försöka göra något så att pojkens tillvaro förbättras. Nog är det förvånande att grannar och bekanta ofta ser den lille pojken ute under sen kvällstid utan att reagera. Här är det viktigt att en förändring kommer till stånd så fort som möjligt – av flera skäl. Pojken måste få tillsyn och omsorg på ett mer åldersadekvat sätt. Han kan ju bli ett lätt offer för mindre nogräknade äldre kamrater genom att han så uppenbart saknar vuxenstöd. Pojkens mamma behöver troligen själv mycket hjälp och stöd för att klara av sin föräldrauppgift. Ingen i familjen kan må bra idag. Eventuellt behövs en kontaktfamilj som kan avlasta mamman och ge trygghet till 4-åringen. Jag föreslår att du vänder dig till socialförvaltningen i kommunen. Även om du kan känna ett motstånd inför det, så är det en åtgärd som på sikt hjälper både sonen och hans mamma. Du har möjlighet att vara anonym, när du vänder dig till myndigheten. Hjälp pojken att inte fara mer illa än han redan gjort.
