Sköldkörteln bildar ämnesomsättningshormon som styr aktiviteten och energiförbrukningen i kroppens organ. Vid struma kan man ha såväl för mycket som för lite hormon. För mycket hormon orsakar så kallad giftstruma som förknippas med rastlöshet och oro. Man svettas, darrar, är muskelsvag och avmagrad, har hjärtklappning och ev. utstående ögon. Om struman i stället bildar för lite hormon så är man frusen, långsam, slö och oföretagsam. Rösten blir hes och vikten ökar. Men ibland bildas lagom mängd hormon trots struman och då fungerar ämnesomsättningen normalt.
Orsakerna till struma är många och krångliga och läkarna förstår inte helt alla mekanismerna. Struma är vanligast hos kvinnor. Jodbrist, ärftlig benägenhet, enzymbrist, rökning och medicinbiverkan kan alla ge struma. Jod i saltet är bra, men man bör inte på egen hand äta stora mängder extra jod eftersom det kan utlösa en paradoxal reaktion och provocera fram en dold struma.
Ett överaktivt immunförsvar kan framkalla sköldkörtelsjukdom och är en vanlig orsak till struma. Flera former finns. Ibland stimulerar immunförsvaret sköldkörteln så att det bildas för mycket hormon. Hos andra bryts sköldkörteln långsamt ner och blir ärrig så att det utvecklas en hormonbrist. Sköldkörteln kan dessutom drabbas av virus och bli öm och svullen, samtidigt som den sjuke har feber. Någon gång kan man också få tumörer i sköldkörteln vilka kan förväxlas med struma.
Det är medicinläkarna på sjukhusen som har störst erfarenhet av att utreda och bestämma lämplig handläggning av struma. Det finns flera olika sätt att behandla, t ex operation, radiojod, olika mediciner och hormonersättning (Levaxin). Efteråt bör patienten kontrollera sin ämnesomsättning och sina sköldkörtelhormoner regelbundet genom årliga blodprovstagningar.
