Jag hatar honom och försöker hela tiden mäta mig med honom trots att hon säger att jag är bättre på många sett. Jag misstänker ibland att de träffas. T.ex kan jag ta ledigt från jobbet bara för att “kolla” henne så att hon inte träffar honom
Jag vet att det här är rätt sjukt och jag känner mig så otroligt dum inför henne. Jag älskar ju henne så mycket och vill av hela mitt hjärta bli av med denna svartsjuka. Jag vet att det är hon och jag nu och snart har vi barn ihop.
Och när det gäller andra ex-pojkvänner så är det inte lika “farligt” så att säga. Men jag har en ständig rädsla för att hon ska se honom som mycket bättre. Jag orkar själv inte med min svartsjuka. Vad ska jag göra?
Vilket fint initiativ av dig att skriva till tidningen om din situation.
Du är på många sätt en både öppen och mogen ung man, som är mycket väl medveten om din svartsjuka. Och du har också allvarligt reflekterat över vilka negativa konsekvenser den kan få för dig och din (snart) lilla familj
– om du inte får hjälp. I ditt brev ger du en fin beskrivning av vad svartsjuka handlar om. Jag tror att det finns något hos din sambos f.d pojkvän, som du vill ha och är avundsjuk på. Vad det är vet bara du.
Det kan röra sig om allt från ett fördelaktigt yttre, ett bra jobb eller utbildning, framgångar i sport eller idrott, god socialekonomisk bakgrund eller erkänd framgång hos tjejer. Du känner det som att du skulle kunna komma till korta vid en jämförelse mellan er båda. Men med ditt förnuft vet du bättre.
Din tjej har inte bara valt att vara tillsammans med just dig utan hon har också valt att få ett barn med dig. Oberoende av om det väntade barnet var planerat eller inte så är det ett stort och viktigt steg ni tillsammans tagit, när ni nu bildar familj.
Det som nu är arbetsamt för dig -och din flickvän – är att många gångar talar ditt förnuft och din känsla inte samma språk. Med intellektet vet du att du nu är den utvalde samtidigt som din känsla gör dig osäker.
Du vet också att ditt ständiga ifrågasättande av flickvännens innersta känslor kan vara mycket plågsamt och gör henne ledsen. Hon säger sin sanning och du ifrågasätter den. Det gör ont att inte bli trodd eller att bli misstänkliggjord. Det vet du och det märks tydligt i ditt brev att du vill undvika det.
Ditt problem är en inre konflikt mellan förnuft och känsla, som du behöver professionell hjälp med att reda ut. Två mycket positiva saker framkommer av ditt brev. Dels att du tycker mycket om din tjej och att du är så klart medveten om att svartsjukan är din egen och inte något hon är skuld till.
Du är ung och din svartsjuka har inte låst in dig i några besvärliga “återvändsgränder” som du ska behöva ta dig ur.
Mycket hoppfullt och positivt ligger framför dig och jag förutsätter att du får en bra kontakt och god hjälp om du vänder dig till närmsta psykiatriska öppenvårdsmottagning. När du helt och fullt känner att du “duger”, så kommer ni alla i familjen att få det så mycket lugnare och bättre.
