Min man misshandlar mig och mina barn

Både jag och våra tre söner har legat på sjukhus och haft märken efter min mans händer. Ibland kan han t.o.m. ta till ett skärp. Han jobbar länge, kommer hem, ser på TV och vrålar efter mat. Jag har ingen lugn stund alls. Den yngsta sonen är 7 månader och jag får sköta honom alldeles själv. Min man vill inte ens dela sovrum med mig. Han säger att jag är för ful och tjock, och att jag är en självisk mamma. Jag vill skilja mig men han har hotat mig med att han då ska ta barnen ifrån mig. Jag vill ha hjälp!

Det är inte helt lätt att förstå dina delvis motsägelsefulla önskningar i ditt korta brev. Du ger mig en stark känsla av att du just nu är både fysiskt och psykiskt utmattad. En massiv trötthet som hittills gjort det svårt för dig att agera på ett adekvat sätt i en fullständigt oacceptabel situation. Du skriver att du och alla barnen legat på sjukhus och där uppvisat skador, som resultat av att mannen slagit er alla. Hur förklarade du de uppkomna skadorna för sjukhuspersonalen. Kan det vara så att du då skyddade honom genom att inte berätta om misshandeln. I den mening, där du beskriver sorgen över att din man inte vill dela sovrum med dig, framkommer också din längtan efter honom. Och samtidigt har du en högst motiverad rädsla för vad han kan göra med dig och barnen. Du har ”ingen lugn stund alls”. I detta virrvarr av tankar och känslor behöver du få professionell hjälp för att få struktur i tillvaron och reda ut vad som styr ditt handlande, eller ibland brist på handlande.

Jag föreslår att du börjar med att samtala med kuratorn på Barnavårdscentralen för att därigenom få hjälp att gå vidare. Under alla omständigheter måste du tala med någon som kan stödja dig i att skydda barnen från faderns misshandel. Mannens hot om att ta barnen ifrån dig saknar ju helt verklighetsunderlag. I alla fall är det otänkbart att han under rådande omständigheter skulle få vård om dem, d.v.s. om hans beteende kom till myndigheternas kännedom. Men om inte du snabbt agerar för barnens bästa kan det ju hända att någon myndighet kontaktar er familj p.g.a. anmälan från någon bekant eller granne. Med djup respekt för den uppgivenhet du i dag känner hoppas jag ändå att dessa rader kan utgöra ett stöd för dig att söka den hjälp som både du och barnen så väl behöver.