Mamman saboterar pappans umgänge med pojken

Jag undrar om min man kan få vårdnaden om sin son. Mamman missköter sonens rätt att umgås med sin pappa och även med sina halvsyskon. De har varit på familjerätten och försökt få en skrivelse om att han ska träffa sin son varannan helg, jul och andra helger. Men när det är hans helg så har hon hela tiden ursäkter, att de ska till mormor eller annat, vilket hindar umgänget. Jag ska tillägga att sonen är döv och bor på annan ort under veckorna. Han får heller ingen ro hemma, för så fort han kommer hem så flänger de runt i stan. Han mår mycket dåligt av det hela. Har min man rätt att söka vårdnaden eller vad kan han göra?

Naturligtvis har pappan rätt att söka vårdnad om sin son – den rätten har alla föräldrar. Men av din beskrivning får jag en känsla av, att det pappan och ni båda framförallt önskar er är att sonen ska få ett – enligt er bedömning – bättre och lugnare liv än det han har idag. Du skriver att föräldrarna varit på familjerätten i avsikt att få ett avtal om umgänge. Det framkommer inte riktigt av brevet om ett skriftligt avtal verkligen kom till stånd eller om försöket till uppgörelse gick om intet. Oberoende av vilket så tycks flera av de planerade umgängestillfällena gå förlorade genom olika ”undanflykter” från moderns sida.

Jag tror att om din man vänder sig direkt till tingsrätten för att begära vårdnad om sonen, så är förutsättningarna mycket stora för att han ska hamna på kraftig kollisionskurs med modern. Den bästa vägen – även om den inte leder till målet – är troligen att skriva ett vänligt men bestämt brev till modern. Där bör fadern redogöra för sin upplevelse av hennes ofta förekommande brist på medverkan till umgänge. Han önskar en förändring av detta och vill gärna att de träffas och pratar om hur en sådan ska gå till. Får han inget gensvar på sin önskan kommer han att kontakta rätten eller familjerätten ännu en gång. Det är viktigt att boendeföräldern tillåter, stödjer och underlättar kontakten mellan barnet och umgängesföräldern. Det är grundläggande för barnet att ha en god relation till båda sina föräldrar. Det är belastande för boendeföräldern att på olika sätt sabotera detta.

Kan inte föräldrarna komma till en acceptabel lösning angående vårdnad och umgänge, så kommer domstolen – efter utredning av socialnämnden – att döma i ärendet. Stor vikt kommer naturligtvis att läggas vid de särskilda behov ett dövt barn har och hos vem de behoven bäst kan bli tillgodosedda. Kan föräldrar, syskon, halvsyskon och eventuella partners teckenspråk så att de därmed har goda förutsättningar för en dialog med pojken? Frågorna kring vårdnad och boende kommer säkert att vara många. Det viktigaste är ju att resultatet för pojken blir en ökad tillgång till båda sina föräldrar och att hans livssituation förbättras genom att svårigheterna fokuseras och åtgärdas. Lycka till med en förändring som inte alls känns omöjlig.