Hur börjar schizofreni?

Vilka är symtomen på schizofreni? Vet de som har sjukdomen om att de är sjuka? Vilka är de första symtomen? Doktor Helge Löfberg svarar: Schizofreni...

Vilka är symtomen på schizofreni? Vet de som har sjukdomen om att de är sjuka? Vilka är de första symtomen?
Doktor Helge Löfberg svarar:

Schizofreni är en rubbning i hjärnans kemi som gör att den sjuke upplever starka overkliga sinnesintryck och bisarra tankar som inte går att skilja från verkligheten. Hon/han tror sig ibland vara utsatt för hypnos eller någon ond, övernaturlig, stundom religiös kraft. Sjukdomen bryter ofta ut i ungdomsåren och kan börja med att man blir inåtvänd, kontaktlös, passiv och grubblande med egendomliga tankar. Inåtvänd och grubblande kan en ung människa dock även bli av andra orsaker och först efter att patienten haft svåra symtom i 6 månader har läkaren rätt att ställa diagnosen schizofreni.

Ett vanligt symtom vid schizofreni är att man hör illasinnade inre röster. Sådana hörselhallucinationer upplevs som verkliga fastän de inte existerar i yttervärlden. Även syn, lukt, smak och känsel kan vara förvridna. Andra symtom är orimliga vanföreställningar om hotande, skrämmande företeelser i omgivningen samt obegripliga tankevillor och associationer. Den sjuke känner sig ofta förföljd och styrd av andras elaka tankar. Ofta har hon/han ingen klar sjukdomsinsikt utan tycker att det är omvärlden som är förändrad och orsak till lidandet.

Efter många års sjukdom utan behandling kan den sjuke helt skärma av sig från yttervärlden och bli känslomässigt avtrubbad, apatisk och utbränd. Hon/han kan också bli stel och spänd med abnorma rörelser som hela tiden upprepas. Behandlingen som måste pågå många år består av mediciner som kallas neuroleptika och som blockerar nervhormonet dopamin. De dämpar ångesten samt de sjuka tankarna och hallucinationerna, men tabletterna har som biverkan att patienten lätt blir trött och oföretagsam. Ibland orsakar också medicinerna problem med stelhet.

Många av de sjuka blir tack vare behandlingen så bra att de klarar att bo och fungera ute i samhället. De övriga behöver tillsyn, omsorg och social träning. Några bor i gruppboende eller på psykiatriskt sjukhus, medan andra kan tas om hand hemma hos någon kär anhörig.

Scroll to Top