Mamma har en liten förmögenhet och brukar ge oss syskon 10.000 kr per år. Men nu börjar vår äldste bror ifrågasätta vad hon gör med sina pengar i övrigt. “Det försvinner för mycket från hennes pension”, säger han. Han påstår att hon ger oss andra pengar i smyg men det är ren lögn. Visst lånar vi andra syskon någon hundralapp ibland men det betalar vi tillbaka. Det vet vår storebror men han litar varken på oss eller vår mor. Han vill ha full kontroll över hennes ekonomi och vill att alla transaktioner ska gå via honom.
Mor mår hemskt dåligt av detta bråk. Eftersom jag är enda dottern så vänder hon sig till mig med sina problem, men sedan får jag inte säga något till de andra. “Det kan bara göra saken värre”, menar hon. Hon vill köpa saker till hemmet, t.ex. en ny TV, nya gardiner, kläder och någon möbel. Det tycker jag hon ska få göra även om hon är gammal. Nu när hon har råd ska hon kunna unna sig. Men det vill inte min äldste bror. Jag tycker att det är hemskt gjort av honom eftersom mor är vid sina sinnens fulla bruk och inte omyndigförklarad.
Vad kan jag göra för att få slut på detta? Ibland säger mamma att hon inte vill leva längre och det är hemskt att höra. Hon saknar pappa och hade han levt hade detta aldrig hänt. Finns det någon utomstående vi kan vända oss till så att mor får den hjälp hon behöver med sin ekonomi? Jag har föreslagit att hon medan hon är i livet delar all förmögenhet i fem lika stora potter. Tror du vi kan få ett slut på allt bråk då? Men jag vet inte om mor törs göra något sådant.
Jag känner en stor press på mig att få detta löst. Samtidigt ligger jag just nu i skilsmässa och har mycket annat att ordna för mig och mina barn.
Vad jag förstår av ditt brev så var din äldste brors hjälp med ekonomin en tillgång både för din mamma och er syskon i samband med din pappas bortgång. Nu har det mesta återgått till vardagen och eftersom din mamma är vid sina sinnens fulla bruk, så borde hon ju kunna lägga sina räkningar i ett kuvert och skicka till banken för vidare åtgärd. Att hon inte gör det har naturligtvis att göra med att hon inte klarar av att avgränsa sin son i hans ambition att ta kontroll över hennes ekonomi. Och då gäller det tydligen såväl förmögenheten som den löpande pensionen.
Du har en positiv inställning när du tycker att din mor ska unna sig att köpa saker såväl till hemmet som till sig själv. Det vill hon tydligen själv men har samtidigt svårt att klara av kritiken över att för mycket av pensionspengarna går åt. Nu är det så att din mor har full rätt att göra av med så mycket pengar hon vill. Hon disponerar sina tillgångar själv och behöver inte någon som har synpunkter på om det går åt för mycket pengar. Självklart vore det enklast om ingen av er barn hade tillgång till hur hon disponerar sina resurser. Med en ändring skulle de flesta anledningar till kommentarer kring hennes skötsel av ekonomin försvinna.
Du undrar vad du kan göra för att få slut på besvärligheterna. Samtidigt som din mor vänder sig till dig som enda dotter med sina bekymmer, så bakbinder hon dig genom att du inte får föra saken vidare. Det är naturligtvis en i längden ohållbar situation. Du ensam eller tillsammans med dina två andra bröder kan inte få slut på det som pågår utan att din mor drar en gräns för äldste sonens inblandning i hennes affärer. Hon måste “stå upp” för sin åsikt. Det är viktigt att hon betonar för er alla barn sin egen rätt att disponera sina medel som hon själv önskar.
Ditt förslag att dela förmögenheten i fem potter är naturligtvis ett stort steg att ta och det innebär ju att hon avsäger dig större delen av det egna kapitalet. Det kanske hon inte alls vill och i alla fall bör det inte göras utan undersökning av arvs- och skattekonsekvenser.
Vad jag förstår av ditt brev så är du själv inne i en mycket besvärlig livssituation just nu. Att du utifrån det ibland har behov av extra kontanter är inte svårt att förstå. Men att ni är tre syskon som regelbundet lånar av er mamma relativt små belopp kanske kan bidra till äldste broderns misstänksamhet. Om ni försöker stå på egna ben så kanske det kan minska hans kontrollbehov. Lycka till med ett försök att stärka din mamma i att tydligt formulera vilka behov hon har av ekonomisk hjälp och vem hon i så fall vill ha den hjälpen av. Det tror jag är den enda framkomliga vägen till hållbar förändring.
