Hur ska vi hantera vår släktings förtal?

Jag och min man har ett problem. Vi har en släkting som baktalar oss och sprider grova lögner. Det är riktiga personangrepp och dess innehåll är bara lögn och förtal. Detta har pågått under några år men har först nu kommit till vår kännedom. Hur många som vet om det vet vi inte. Det verkar vara ren avundsjuka från släktingens sida och vi förstår absolut ingenting. Vad kan vi göra?

Det är inte svårt att förstå er omedelbara upprördhet, när ni får veta att en släkting baktalar er. Du skriver att förtalet har pågått under några år men först nu kommit till er kännedom. Av ditt brev framkommer att ni absolut inte förstår någonting, samtidigt som du tror att det ligger en ”ren avundsjuka” bakom förtalet. Du har med andra ord en förmodan om vad som kan ha bidragit till släktingens beteende. Nu undrar du vad ni i dagsläget kan göra åt situationen. Att ni inte spontant reagerat med någon ”motåtgärd” tror jag sammanhänger med att ni inte hittat någon enkel åtgärd för att få ett slut på det hela. Ni har säkert förstått att vad ni än kommer att göra och säga, så kommer det att ha ett pris.

Du skriver ingenting om i vilken relation ni står till släktingen, vare sig rent släktmässigt eller vilken grad av social och känslomässig närhet ni haft till vederbörande. Har släktingen tidigare varit viktig för er eller är hon/han en anförvant som ni aldrig av egen önskan etablerat kontakt med? Du talar om ”riktiga personangrepp” och det låter ju som om ni verkligen har blivit kränkta av förtalet. Ni har inte fått reda på detta tidigare. Sammanhänger det med att andra släktingar trott på vederbörande eller handlar det om att alla andra vetat hur det egentligen ligger till och låtit förtalet passera? Var det en medveten handling när det kom till er kännedom eller fick ni uppgifterna mer av en slump?

Det viktigaste nu är naturligtvis inte vad som sagts eller inte sagts utan på vilket sätt de ”sagda” ska få lov att påverka era liv. Vilken plats – stor eller liten – tillåts händelsen att ta i er tillvaro? Hur ont det gör och får göra är naturligtvis avhängigt den betydelse vederbörande tidigare haft för er och arten av förtal. Mycket kan vi människor, efter den första häftiga reaktionen, ibland låta passera som struntprat. Men vissa påståenden, framförallt de som är helt oförenliga med vår självbild, har vi svårt att smälta och behöver för vår egen skull reagera på.

Dessa frågor kan bara ni besvara. Vad ni fortsättningsvis ska göra är helt avhängigt av vilken tyngd och betydelse ovanstående har i era liv idag. Om ni känner att ni vill komma till ”roten av det onda”, så låt inte detta gå samma väg som tidigare d.v.s. med mellanhänders hjälp. Bara ett direkt personligt möte med vederbörande – helst öga mot öga – tror jag på sikt kan leda till något förlösande i situationen.

Den vägen kommer troligen att vara den enda vägen till ett klargörande från båda håll, och som i bästa fall kan leda fram till någon form av försoning. Det viktigaste i det eventuella mötet kommer för er del att vara att minimera tonen av anklagande och i stället försöka se det ur ett förståelseperspektiv. Allt annat kommer säkert att leda till kollisionskurs och ökat ömsesidigt avståndstagande.