Är jag usel för att jag älskar gummi?

Jag har under snart 40 års äktenskap levt tillsammans med en totalt oförstående man. Han har under senare tid haft allt mindre intresse av att överhuvudtaget vilja befatta sig med mina önskningar och känslor. Vårt stora problem är nämligen att jag tycker om att använda gummikläder. Intresset för detta har jag haft sedan barnsben och i takt med att utbudet under senare år blivit allt större har jag också kunnat skaffa mig en avsevärd garderob med dessa plagg. Det är kläder av alla slag: förkläden, regnkläder, baddräkter, overaller, underkläder, blusar, klänningar m m.

Det är svårt att förklara men jag finner en njutning av att använda dessa kläder. Jag vill inte sticka under stol med att njutningen delvis kan vara av erotisk karaktär men det är absolut inte hela sanningen. Jag får en känsla av välbehag, både fysisk och psykisk, av kläder tillverkade i rent gummi. Jag kan ofta känna en längtan efter att få ta på mig dessa plagg. De ger mig en känsla av att vara hel som människa och jag kan känna mig rastlös utan dem. Materialet är så påfallande följsamt, mjukt och glänsande, kan vara både varmt och svalt. Vissa plagg är ju också mycket praktiska att använda i olika sammanhang.

Jag är ju knappast ensam om min passion. När jag var ung var det i stort sett bara handskar och badmössor som fanns att köpa i gummi. Numera finns butiker, främst utomlands, specialiserade på gummikläder av alla slag. Idag har jag en stor garderob som jag förvarar mörkt och svalt i källaren. Det är bästa förvaringssättet och plagg som var bland mina första inköp är fortfarande i allra bästa kondition.

Många människor tycker detta är konstigt. Det är ett ämne som är tabu men samtidigt har många varit nyfikna och intresserade när de sett mig i mina gummikäder. När jag har hängt upp tvätten har någon granne undrat var fått tag på ett så fint gummiförkläde och långa gummihandskar, eller när det regnat och jag varit ute i min gummiregnkappa eller tvättat bilen i gummilångbyxor med jacka, så har många begeistrat pratat om dessa stilfulla och praktiska kläder. Och många gånger har jag fått höra beundrande ord om mina gummibaddräkter.

Min make har aldrig visat någon som helst vilja att försöka förstå eller sätta sig in i vad dessa kläder betyder för mig och mina känslor. Likgiltigheten har under senare tid övergått till direkt avsky. Hans inställning har gjort mig så ledsen. Under ett helt liv tillsammans har jag inte längtat efter annat än att han skulle visa lite intresse för mina känslor. Inte att han skulle känna som jag, men åtminstone acceptera mina behov. Hans avoghet har i stället bara blivit värre och han antyder numera ofta att jag är psykiskt sjuk. Han har t o m liknat mig vid ett ”luder”. Det vill jag säga, jag har aldrig någonsin varit i närheten av att vara otrogen och finner hans ord så fruktansvärt kränkande att jag börjat undra vad det är för mening med vårt förhållande överhuvudtaget. Numera finns ingenting kvar mellan oss. Bara tystnad. Vi tiger oss genom dagarna och tanken på att uppleva livets höst och en positiv pensionärstillvaro tillsammans har raserats. Jag känner mig psykiskt dräpt.

Jag har alltid vetat att jag är lite annorlunda i denna min obegripliga längan efter gummi. Ibland känner jag mig lite som mormor måste ha gjort när hon vågade bära långbyxor vid sekelskiftet. Men tiderna förändras och idag finns många lämpliga tillfällen att använda dessa kläder, oftast lite i smyg men ibland helt öppet. Samtidigt har min mans nedvärderande syn bara ökat. Vad ska jag göra? Är det jag som måste ändra mig?

Jag vill gärna ta upp några av dina frågeställningar och hoppas samtidigt att du kan få möjlighet till en längre dialog med en person, som till fullo accepterar dig som den du är och med den ”böjelse” du har. När det gäller hur vi klär oss, så finns det många människor som har högst personliga preferenser då det handlar om färg, form och material. Somliga sätter t ex aldrig på sig kläder av syntetmaterial – utan vill ha ylle, bomull eller siden – både närmast kroppen och som yttre plagg. Det finns inget onaturligt i detta. Har vi råd och möjlighet kan vi ju alltid välja det som passar oss bäst. Ibland måste vi dock kompromissa i vårt val p g a ekonomiska eller andra skäl. Vi kanske känner oss mindre komfortabla för ett kort tag, men vi är trots allt samma människa med samma självuppfatttning. Här förstår jag att det har hänt något i ditt liv på vägen fram mot snart pensionsåldern. Det är som om du säger att du inte känner dig som en ”hel” människa utan dina gummikläder. Det är de som gör dig attraktiv och ger dig självkänsla. Utan dem blir du rastlös. Att bära gummikläder blir en stor del av din identitet.

Allt detta skulle ju kunna passera och t o m vara delvis lustfyllt om du nu hade delat din vurm med din make. Men så är inte fallet. Under ett snart 40-årigt äktenskap har hans ointresse och motstånd närmast förstärkts och tidvis har han uttryckt sig föraktfullt om dig och din böjelse. Och det tycks snarare ha blivit så att ju mer du hämtar välbehag i din gummiklädsel ju större blir avståndet mellan er. Ditt behov av bekräftelse ökar därmed hela tiden därför att han inte vill ”se” dig som den du nu är/har blivit. Det som ger dig bl a sexuell lust ger honom avsmak – och en verkligt ond cirkel är igång. Jag vill betona att det finns många människor som i samband med sexuell stimulans kan använda sig av både tänkbara och otänkbara attribut. Det finns inget fel i detta, så länge ingen av parterna kommer till skada och både tycker det är lustfyllt. Det är här ni upplever det så fullkomligt olika och naturligtvis så tar ni båda inte minst psykisk skada av den nuvarande situationen. Att din man stundtals ”förnedrar” dig tror jag beror på att han är främmande för den utveckling som skett och inte hittar något annat sätt att hantera sin rädsla för det obegripliga på. Jag är övertygad om att ni båda – inte minst inför den kommande pensioneringen – skulle må bra av att prata med en professionell person, kanske både gemensamt och var och en för sig. Låt inte den nya åldern förstöras av fixering vid eller avsmak för en klädstil. Se till att den delvis också får ett annat och mer konstruktivt innehåll.