Jag är en tjej på snart 60 år som är helt vilse i livet. Det har jag varit i många år. Många tråkigheter har hänt de senaste tio åren, som mobbing på jobbet från såväl kollegor som en chef. Jag har trampat vatten i så många år och jag börjar bli trött.
Jag har en liten katt som jag älskar väldigt mycket, han kommer från ett katthem och jag skulle så gärna vilja arbeta med utsatta djur, men vet inte var jag ska börja. Jag är också jätteorolig för min son. Han vill som alla få hem och familj, men det verkar inte bli så. Jag vet inte hur jag ska kunna trösta. Mitt hjärta håller på att brista. Jag inser att jag måste ta tag i mitt liv, både för min och min sons skull. Han har bara mig. Snälla, hjälp mig!
– Kära du, det är fruktansvärt vad du utsatts för i form av mobbing, det är kränkande på alla plan. Jag känner att du kommer att stanna kvar på jobbet, men din chef slutar och det kommer en ny chef, en kärleksfull person som ser till att det blir en humanare stämning på arbetsplatsen.
Du skriver även att du vill arbeta med utsatta djur, det kommer du att göra när du gått i pension. Du kommer att vara med i en förening som hjälper katter, där kommer du att få bra kontakter och en underbart trevlig tjejkompis. Jag ser också att din son får föra en kvinna som brud till altaret. Han kommer att köpa ett nyproducerat hus och få två barn i tät följd, två söta flickor. Och du blir en underbar farmor!
